Detta med sex....

Pratade igår och idag men en fin vän och kom på hur få det är som känner mig, helt och fullt ut. Som förstår mig, som vet mina innersta demoner och tankar. Som uppskattar mina bra egenskaper men även mina fel. Kan sakna det många gånger..... Vill nog många gånger att någon ska kunna läsa mig, se igenom mig så jag slipper berätta. Har svårt att ta bort masken, den har ju varit mitt liv så många år.....men skyddar den eller skadar?

Att förstå någon helt ut går nog aldrig men att ha viljan till det är viktigt för mig. Jag känner mig ofta missförstådd, svår och krävande. Om jag går till mitt inre vet jag att jag bara är lite trasig inombords....men inte dum, inte lustig eller tokig. Det är händelser och personer som gjort mig till den svikna person jag är, en person som har svårt med viss närhet, viss tillit och kontroll.

Jag och min vän kom även in på sex och de är ett svårt område för mig....så mycket hemska minnen men också så mycket vackert. Vi pratade om detta i tisdags på volontärutbildningen jag höll, många av oss hade ställt upp för att bli omtyckta, ställt upp för att det var länge sen osv. Är det ok? Är det ett övergrepp? Tror det är vanligt, eller jag vet! Det vi vill diskutera i skolor bla.

Många gånger har jag känt mig utnyttjad, jag har valt en "enkel" väg till uppmärksamhet och en tillfällig känsla av att jag dög. Som plåster på såren för förra gången sen förra gången osv.....ett övergrepp mot mig själv.
Efter övergreppen med HAN och "dem" blundade jag så länge för det om hänt, kastade bort det, orkade inte ta vid det, det var för tungt att minnas. Då lyckades jag på nåt sätt trycka bort det så långt att sex gick att genomföra (låter kliniskt)....jag kunde till och med njuta. Men det blev ändå en viss känsla efteråt....duger jag till mer?
Nu nio år senare kan jag ibland inte ens tillåta mig att tänka på det, sex. Det blir lätt lite smutsigt, något jag inte har rätt till. Vilket jag vet att jag har. Men samhället och andras attityder om en våldtäkt spelar en stor roll här. Jag känner ibland att jag är dömd, dömd att sluta leva, sluta ha sex, sluta få orgasm och sluta va kåt.....Många anser att som våldtagen ska man inte ha sex mer, för då var ju inte själva övergreppet så hemskt. Jag tycker absolut inte så och jag vill inte leva så....
Det var många år sen, har jag inte lidit nog? De tog något från mig och jag har mot alla odds tagit mig tillbaka, på egen hand. Bestämt mig för att acceptera och leva nu, ta vara på livet. Att de inte ska få ta mer av min tid, ta fler år. Jag har försonats.....

Jag hoppas att de fina stunderna och närheten blir fler. Tror att det viktiga är att den jag älskar med är lyhörd, förstående och att jag är trygg. För ibland måste jag få backa, ta en paus och sluta. Jag måste få känna avsky....jag måste få känna skuld....men det viktiga är att jag innerst inne vet sanningen. Att jag har rätt till detta! Det är ju inte denna man jag avskyr utan händelser som hänt för länge sedan. Känslorna finns kvar, otrygghet, otillit.....och inte förmågan att våga släppa taget, släppa fram allt jag vill och känner.
För mig blir det fult många gånger, det har HAN matat mig med, efteråt har attityder och media matat mig vidare, i rätten kom det upp, av "vänner"har jag hört sorgliga saker....och framför allt av mig själv. Att någon kränker en, smutskastar och trycker ner en så tar tid att bygga upp men jag är stolt över resan jag redan gjort och vet att jag kommer i hamn. Att känns sig värdelös, bara duga till en sak mm som jag hört vill jag släppa ut genom andra örat....tro på det de nära runt mig säger. Lära mig älska mig själv igen, för det är ändå det viktigaste....

Det är lätt att hjälpa andra men svårare med sig själv....Jag vet vad jag bör känna, bör göra, bör veta och bör tänka, men ibland felar även jag. Jag har trots allt varit med om hemska övergrepp mot mig och min person....Och ingen person är den andra lik, vi är alla unika vad vi än utsatts för.

Tack ni fina som finns för mig, ser mig som den jag är och som ger mig kärlek och trygghet och framförallt respekt.

Ha en fin helg

"Lev livet, livet går inte i repris"

Kram P