Nyklippt mot våren

Äntligen lite vår"fin", nu inväntar jag bara att all snö ska försvinna och vårsolen titta fram. Det finns inget bättre än när fåglarna börjar kvittra, skotten tittar fram och detta ljus. Man blir så glad och det är lättare att ta motgångarna. Energin fyller på en, kan jag behöva just nu. Därför var det extra skönt att sitta några timmar och bli ompysslad hos frissan idag. Så här kort hår har jag aldrig haft, men helnöjd!

Nu hoppas jag att jag inte får hela snötaket över mig. Hela huset har en ram som hänger ner nån meter från taket och släpper emellanåt. Barnen och jag undrar varje gång vad som smäller till. Bara inte taket rasar in....
Nu är OS slut med, lite tråkigt.

Har varit kul att följa och alla dessa svenska medaljer! JIPPI! GRATTIS!

Nu får vi se om barnen känner igen nya mamma:)
Kram P

Reflektioner över förra inlägget

Ibland är det viktigt att gå tillbaka, känna efter och inse att jag kommit en bra bit på den krokiga vägen framför mig. När jag läser igenom det jag skrev igår framkommer det tydligt att jag inte är kvar i skammen och skulden. Den delen i mitt liv är avklarat, jag har bearbetat och kommit fram till att det var han och de andra männen som varit skyldiga till brott och ansvariga för dessa handlingar.

Under de år jag levde med hoten och rädslan samt minnena jag begravde djupt inom mig själv, bar jag på väldigt starka skuld och skamkänslor.
Frågor och tankar fanns där hela tiden och något nästan varje fråga började med var "varför".
Detta ord, detta många gånger anklagande ord.....mot mig själv.

Varför hände detta mig? Varför just jag?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad är det för fel på mig? Är jag svag?
Varför gjorde han detta? Hur kunde de övriga göra detta? Hur kunde de inte se? Hur kan man vara så ond?
Varför skrek jag inte? Varför öppnade jag dörren? Varför gick jag inte iväg?
Varför var jag så dum och höll kontakten? Varför hade han sån kontroll över mig?
Varför gick jag inte till polisen? Varför öppnade mig inte för fler och berättade det som skedde? Varför gömde jag mig inte?
Varför spelade inte min vilja/känslor någon roll?
Varför?

Då var det var så lätt att fastna i tankar som varför, både under de åren han var "fri" men även en bit in i min bearbetning. Efter gårdagens inlägg fanns inga såna frågor. Något jag reflekterade över först efteråt. Ingen skam ingen skuld. Jag har lämnat dem och dessa frågor.
Jag blev stolt och kände mig fri ännu en gång.....en bit till på vägen.

Vissa frågor kan man svara på med hjälp av rätt bearbetning, som tex att jag gjorde allt för att överleva och skydda mina nära. Jag vågde inget annat än att finnas "tillgänglig". Jag vet också att detta kan hända vem som helst, att det var just jag är bara "otur" och beklagligt. Det händer tyvärr oftare än vi tror. Både hög och lågutbildade, rika och fattiga, svarta och vita. Många gånger är det en extra merit att ge sig på de omtänksamma och starka....
Ingen förtjänar det mer än andra och det är aldrig "offrets" fel.
Jag vet också nu vilket grepp de har om en, man bryts sakta ner bit för bit, isoleras från omvärlden, går i deras koppel och styrs helt av dem. Som en jäkla robot....
Man lever deras liv, deras tankar.....mina fick inte finnas, jag räknades inte. Man blir som hjärntvättad och det som händer blir mer och mer normalt (normaliseringsprocessen).

Vissa frågor kan man aldrig få svar på och det måste man försonas med.... Att inte veta. Det kan vara svårt att lämna men det tar energi och ork från oss som vi bättre behöver för att komma vidare, komma ur det tänket vi har.
De är inte värda all tid och energi vi lägger ner på dem och våra varför frågor. Vi är viktigare!

Kom ihåg att ingen har någonsin rätt att göra något mot dig som du inte vill! Det är aldrig ditt fel. Du är värd mer än att gå runt att bära dessa skuld och skamkänslor. Det är ljusare på andra sidan vägskälet, lovar!

Ta hand om er!
Nu blir det ut och njuta av en underbar kall men solig och vacker dag. Pricken över i:et är mina fina flickor som gör det så mycket lättare för mig att njuta och leva NU och komma vidare. Jag tror de flesta av oss har några som ger oss energi och kärlek att klara detta!

Glöm inte bort att det inte är ni som är svaga, ni är de starka som överlevt detta. Ni klarar det!Det är vi kommer ut ännu starkare på andra sidan.....inte dem.

Kram P

Tankar från mörkret

Då kom tankarna tillbaka igen....igår och inatt ville de förvirrat springa runt i mitt huvud. Ville inte ge sig. Som en påminnelse om det som varit, att det faktiskt hänt och det var ett trauma man alltid bär med sig.

Trots att det inte gav samma panikkänsla som förr så klart kroppen minns. Jag gråter inte hysterisk längre, jag kan leva ett normalt liv, jag mår inte illa av tankarna längre, jag har kommit vidare.
Nu är det mer som en smärta, en sorg jag bär. Jag accepterar tankarna och minnena när de kommer, tänker lite och brukar sedan kunna kasta mig in i nuet igen. (speciellt lätt blir det när två flickor förgyller min vardag).

Minnet som kom igår var något en nämndeman sa till mig i rättegången, han ansåg inte att det var möjligt att bli bunden i de sängarna som jag beskrev. Hur visste han? Vem var han att säga det? Berätta för mig att jag fantiserade, ljög? Nejdu gubbe tänkte jag. Det är fullt möjligt för så ser sanningen ut. (Det fick han äta upp då jag blev arg och ville bevisa att jag pratade sanning och tog med mig polis och advokat till rätt hotellrum och lät en polis lägga sig som mig, klick, ett kort) Ha! Där fick han. De trodde mig sedan och gick helt på min linje.

Allt för sanningen.....men ack så plågsamt. Då kommer jag ihåg minnena som for i mitt huvud, skräcken spred sig och jag blev stel. När jag kom hem gick tankarna tillbaka....tillbaka till rummet och det som hände där. En hårdhänt, aggressiv, otäck och äcklig man som band mig till ett kors i sängen. "Han" satt först och tittade på, verkade gilla ju otäckare det blev. Jag försvann i dimman, försvann från verkligheten. Skulle jag uppleva morgondagen? Skulle det sluta?
Att inte kunna röra sig, varken till armar och ben, vara helt utlämnad till en man (två) som inte verkade ha några gränser var oerhört skrämmande. Slag, nyp, spott....hårt.... Verkligen i någon annans våld. Han (de) kunde göra allt med mig där jag låg som en docka....redo att användas....att förbrukas. Ta livet ur....ännu en gång. Suga ur den sista orken ur mig.....igen.....sista hoppet.

Nu när jg tänker tillbaka är jag lättad att jag kom därifrån, det hade kunnat gå hur som helst. Ingen ville/kunde rädda mig, ingen fanns där för mig.....jag var ingen. Jag var ensam.

Dessa minnen bär jag med mig föralltid, inte några fina minnen men jag tror att även svåra minnen kan ge oss något. Jag måste vända det så. Jag måste ha tron och hoppet. Jag kan inte fastna i det förgångna. Det kan hjälpa mig att förstå andra, förstå hur verkligheten ser ut. Det kan hjälpa mig inse hur skört livet är, hur lätt livet förändras.

När inte ni har tron och hoppet, tror jag åt er! Den kommer återvända till er så länge bär jag den nära mig.
Ni är unika och värda att uppleva detta fina liv. Ge aldrig upp!

Vill också passa på att tacka för allt stöd jag får, här, på mailen och ute i "verkliga" livet. Sånt som får mig att kämpa vidare och orka. Orden fyller på mig när jag går på tomgång.

Jag vill även tacka er som blivit medlemmar på Novahuset, det betyder mycket för oss. Är du inte medlem, gå in på Novahuset och bli det, kostar ingenting. "En liten sak som gör mycket".

Nu OS och förhoppningsvis ny medalj/medaljer. Helt slut i huvudet så blir skönt med döläge i soffan.

Kram P

Heja gula heja gula

HEJA GULA HEJA GULA (gula=Sverige). Så ekade det här på morgonen, lilltjejen satt framför tvn och hejade fram Sverige til en välförtjänt seger i hockey-OS. Det har gått bra i helgen, satt som på nålar när Hellner tog guld och Olsson brons.....spännande!

Nu sitter jag med frusna ben efter att ha lämnat barnen. De ska gå bara gå tre dagar denna v, sen lite ledigt med mig och morfar (bra att ha en morfar som e lärare och ledig vid lov). Nu blir det jobb här, några intensiva timmar.

Ville bara skriva att det var så härligt att komma ut i morse trots bitande kinder, solen sken och jag blev på sådant bra humör. Alla tankar jag brottades med igår och i natt var som smälta av solen. (berättar mer ikväll om tankarna som gjorde mig klarvaken och som bollades runt i mitt huvud i natt)

Ha nu en bra dag, ta en promenad i solen trots den bitande kylan. Det gör gott!

Kram P

Känner du igen dig?

En Melissa Horn låt, så passande många gånger.....

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten, att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Har jag förmågan att glömma bort....

Glöm inte bort att du är unik, precis som du är

Kram P

Intervju och mörka siffror

Tankar, minnen och funderingar.....
Det brukar poppa upp efter en intervju, idag blev det en tv intervju om mig och Novahuset på 24NT, 30 minuter.

Minnena plågar mig inte längre så det gör ont utan är en hjälp att hjälpa andra. Vända det hemska till något gott. Att få en förståelse till andra och vad som är viktigt.
Vi tog upp lite statistik och när jag säger dem högt blir jag mörkrädd.

Det visar att sexuella övergrepp ökar mycket varje år. I Sverige men ännu mer i Östergötland.
På fem år har de sexuella övergreppen i Östergötland ökat med 49% och våldtäkterna med 78%.
Bara på ett år har våldtäkterna ökat med 59%.
Räknar man med mörkertal (80%) så utsätts 11 st för sexuella övergrepp och 5 för våldtäkt VARJE DAG i Östergötland (2009).
I Sverige är det 174 resp 64 PER DAG. Brrrr

Trots att brotten ökar görs inte mer runt i landet. Inte ens tillräckligt....Samhället/kommunerna har ett ansvar att hjälpa de som behöver. Man ska ha rätt till hjälp, vart man än bor i landet. Det görs alldeles för lite idag, blir frustrerad....men målmedveten att försöka ändra det. Kan jag (vi) hjälpa en enda....är det värt det.
Dessa utsatta är inga som skriker högt för sin rätt och rättvisa, de skriker ofta i det tysta....med skam och skuldkänslor. Vi måste stå upp för dessa tills de orkar själva. Samarbeta, samverka, kämpa!

I dagens samhälle möter jag tjejer som blir dåligt bemötta, slussas runt eller hamnar mellan stolarna. Det är inte acceptabelt!

Nu sitter jag trött i soffan, två nedbäddade barn sover gott i sängarna. Idag fick de extra kramar... Av kärlek och lycka. Träffade en vän som jag inte mött på länge, en av mina bästa. Kändes som igår. Det är för mig ett bevis att hon är en mycket nära vän, man kan vara ifrån varandra en längre tid men känns som igår. Jag hade också äran att träffa hennes lilla bebis Lovis, såååå söt. Hon skrattade och var så fin. Blir nästan gråtfärdig över hur fint ett liv kan vara....
Vi pratade om lite känsliga ämnen som hänt vår närhet och det får mig alltid tänka efter en extra gång. På livet, att leva här och nu och njuta. LIVET GÅR INTE I REPRIS! Tyvärr vet vi inte när livet rycks ifrån oss eller våra nära. Säg en extra gång något fint till de du bryr dig om och ta vara på allt du kommer nära.

Intervjun gjorde jag med en annan fin vän som gjorde mig lugn, glad och trygg. En mycket klok och fin vän.

Det är de "små" ögonblicken som kan göra så mycket för mig, träffa en vän, komma till insikt för att sedan komma hem till två fantastiska döttrar (som hade varit underbart duktiga mot vår kära Amelie)= stolt mamma.

Jag kommer somna lugn, rofylld och lycklig över det jag har nu och förhoppningsvis det framtiden ger. Det som hänt kan jag inte göra mycket åt....

God kväll på er....nu blir det OS en stund.

Glöm inte att ni är värdefulla och INGET är någonsin erat fel!

Kram på er

I mina tankar

"Att var stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit"

Ibland behöver vi en hjälpande hand.....jag sträcker ut min.

Glöm aldrig hur värdefulla ni är. Jag lovar att kampen, sorgen man måste ta sig igenom till försoning och "bättre" mående är värt det. Det finns ett fint liv som väntar på er! Ge inte upp hoppet.....

Kram Paulina

Historia....

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken.
Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta.
Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Viktiga ord, värda att ta lärdom av. Gör vi det vi gillar mest mår vi även bättre!
Livet är för kort för att inte leva i det.

Ta hand om er och lev livet!

Kram P

"The book"

Har ni sett Real housewife of New Jersey? Jag har sett det några gånger och känner så igen mig när det gäller fördomar, dömande och skitsnack.
En av kvinnorna där fanns omnämnd i en bok,"the book". Det stod saker om henne som inte var sant, de andra spred detta, dömde henne och det hela spårade ut totalt. Som om allt vi hör och läser är sant? Som om vi andra är de perfekta exemplaret som aldrig gjort fel. Dessutom hade hennes ex man skrivit boken, som säkert inte var på hennes sida och enbart ute efter att göra henne till åtlöje.

När jag ser sådan mår jag illa, att trycka ned någon som redan ligger. Känner igen det. Många tycker och tänker saker om det jag varit med om. Har hört det mesta, det har verkligen sårat mig djupt. Ingen förtjänar sådant dömande, ingen ska behöva utstå det jag varit med om. Att först uppleva övergrepp för att sedan bli sårad av det pga kommentarer. När man inte själv har gjort fel själv känns det som ett ännu hårdare slag.
Vad hade jag kunnat gjort?
I detta är det inte lustigt att skammen och skulden skjuter i topp. Det är då man behöver någon som bär en, som puschar en uppför nästa tröskel och som stödjer en i uppförsbacken för att sedan också finnas där när vägen planas ut och när det blir utför....för det blir det.
Man behöver någon som hjälper en att resa sig, för man ramlar om och om igen....famlar i mörkret. Man gör sig själv en otjänst att inte ta emot hjälpen, att inte låta någon hjälpa en.

Kommentarer som jag hört (eller andra sagt om mig i min frånvaro) har satt sig, ibland är det svårt att skaka av dem. Att man ljuger, får skylla sig själv, borde förstått bättre, borde bara gått , lämnat honom, borde inte dra in människor som vittnen, borde gå vidare mm. Ord som gör ont, ord som är elaka rakt igenom. Ord som människor säger utan att tänka först.

Mitt i det kaoset blir man glad och stolt när människor står upp för en, tar ens parti. Det är värdefullt! Utan de fina människorna hade jag tagit åt mig ännu mer och inte fått bort tankarna, jag hade gått under. Med deras hjälp blev jag stark.
Men än blir jag berörd när andra gör så med någon, leker med någons liv. Ägna er åt er och era liv, gör det bästa av det istället för att lägga ner energi på att förgöra andras.


Läste för nån vecka sedan att en kvinna våldtagits på biblioteket i norrköping. För ett tag sedan var det en kvinna i samma stad som våldtogs av tre män på mc donalds toalett.
Förr varnade man för fula gubbar och överfallsvåldtäkterna, sedan började ögonen öppnas och man förstod att de som våldtog många gånger ser normala ut, man kanske känner dem mm. Många gånger händer det på fester med vänner.
Men även där blir folk dömande, tror att det inte kan hända dem, försöker hitta fel på "offren". Man kan inte skydda sig helt, hur du än är, vad du än varit med om, hur du än ser ut. Det är skrämmande men viktigt att förstå. Vakna!
Därför är information, diskussion och bra hjälp till de drabbade viktigt. Du har skrivit under på www.krafttagmotvåldtäkt.se hoppas jag:)

"Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt"

Kram P

Alla hjärtans dag

Denna dag och tankarna om den går till mina barn, min familj och vänner. Tack för att ni finns!
Jag hoppas er dag får er att tänka på det ni har nu och det som kommer och inte fastnar i det förgångna.
Jag önskar även att ni lyfter fram kärleken till er själva, för ni är alla unika, underbara och värdefulla människor! Ni är värda det bästa i livet!

Kram på er

Sprid vårt uppror mot våldtäkt

TA KRAFTTAG MOT VÅLDTÄKT!

Förra året polisanmäldes över 4 000 våldtäkter mot personer över
15 år. I 98 procent av fallen var brottsoffret en ung tjej eller kvinna, men även män, pojkar och transpersoner utsätts. De flesta våldtäkter anmäls inte och mörkertalet är stort.
Våldtäkt är en allvarlig attack mot individens integritet och sexuella självbestämmande. Den som utsatts har rätt till rättvisa, upprättelse, kompensation och stöd. Men i verkligheten läggs de flesta våldtäktsärendena ner: bara 15 procent leder till åtal. Ännu färre leder till
fällande dom.

Tycker du att det är rätt?

Visa att du inte accepterar våldtäkt och annat sexuellt våld.
Kräv att regeringen tar krafttag mot våldtäkt.

Det förebyggande arbetet mot sexuellt våld i Sverige måste öka och stödet till sexualbrottsoffer måste förbättras. Kvalitet rättsväsendets utredningar av våldtäktsärenden måste höjas och därför behövs en granskningskommission som går igenom alla nedlagda våldtäktsärenden för att identifiera vilka bristerna är.

Visa att du inte accepterar våldtäkt och annat sexuellt våld. Kräv att regeringen tar krafttag mot våldtäkt.
Gå in på www.krafttagmotvåldtäkt.se o skriv under. Detta skickas regeringen, läs!

TA KRAFTTAG MOT VÅLDTÄKT I SVERIGE!

Bästa Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask, Nyamko Sabuni och Maria Larsson,
Varje år utsätts tusentals personer för våldtäkt i Sverige. I de allra flesta fall är brottsoffren kvinnor och flickor men även pojkar, män och transpersoner drabbas. Jag tycker att alla som utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld ska ha rätt till en rättvis rättsprocess, upprättelse, kompensation, stöd och hjälp. Den som anmäler våldtäkt har i praktiken begränsad tillgång till dessa rättigheter.
Jag uppmanar den svenska regeringen, som ytterst ansvarig för landets polis- och åklagarmyndigheter, sjukvård, socialtjänst, utbildningsväsende och andra viktiga samhällsinstitutioner, att på allvar ta i tu med och åtgärda dessa brister.

Jag stödjer därför kraven att den svenska regeringen ska:
ANTA EN SÄRSKILD HANDLINGSPLAN för att förebygga och bekämpa våldtäkt och annat sexuellt våld i samhället.
ÖKA STÖDET TILL BROTTSOFFREN, bland annat genom att inrätta särskilda mottagningar för våldtagna i större städer och se till att långsiktigt, professionellt stöd och rehabilitering finns tillgängligt för alla som utsatts för våldtäkt och annat sexuellt våld.
INRÄTTA EN OBEROENDE GRANSKNINGSKOMMISSION med uppgift att systematiskt samla in information om alla utredningar rörande våldtäkt som läggs ned eller leder till beslut om att inte väcka åtal. Kommissionen ska analysera utredningskvaliteten och identifiera brister så att rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden kan förbättras.

Detta stödjer jag för FULLO! gör ni? GÅ IN och stöd detta.
www.krafttagmotvåldtäkt.se

Kram på er

Bra initiativ

Samtidigt som jag läser tidningar med fler våldtäkter i får jag mail från många som inte får hjälp. De blir omkringslussade eller kommer till någon som inte "kan" detta med övergrepp. Vissa blir lämnade för vinden....som de ej räknas.....som de ej finns.
Jag blir frustrerad. Så här får det inte gå till. Önskar fler såg det och kämpade. Jag fortsätter med mina fina kollegor:)

Nu gör dock polisen i östergötland något. De ska jaga mer intensivt efter pedofiler på nätet. Pengarna tas ur rikspolisstyrelsens särskilda medel för att bekämpa en del av människohandel och prostition för sexuella ändamål.
Tycker det är bra och behövs verkligen. Brottsförebyggande rådet har i en undersökning visat att 40% av alla flickor i årskurs nio har blivit tillfrågade om sexuella tjänster eller fått förslag från okända vuxna på nätet.
Målet är att höja kompetensen och förbättra tekniken.
Hoppas det går bra nu, bra initiativ.
Jag hoppas Novahuset kan hjälpa dem när de behöver. Att samverka med polisen är bra för alla parter.

Kram

Försök att ta till vara...

Försök att ta tillvara, allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera en stund i lugn och ro.
Låt sanningen bli vetskap men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker och livets tvära kast-
känn då hur livet rör sig och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka av det som gör dig svag-
att där finns något att lära, av allt som sker var dag.

Det är även en styrka att vara och erkänna sig svag ibland.
Det är en styrka att överlevt det man gjort och att man försöker gå vidare....

Kram Paulina

Minnen som förföljer

Ibland kan jag känna liknande känslor som då, eller minnen av känslorna ploppar upp. Det kan vara att titta över axeln av rädsla, stå i fönstret och för åttionde gången konstatera att ingen står och vakar därute (känslan försvann inte, vetskapen om att han kunde gömma sig fanns kvar). Jag visste ej om han var där men om, detta om.....vad trött jag var på det.
Visste aldrig när han skulle ringa, om..... I så fall säga vad?
Visste aldrig om han skulle komma, om....
Visste aldrig på vilket humör han var, om.....
Visste aldrig om jag behövde var rädd, om....
Visste aldrig om jag skulle va tvungen att åka iväg med honom till andra.....om....
Visste aldrig när han "bjöd" in andra, om.....
Visste aldrig om jag vågade somna.....om....
Visste aldrig om jag skulle leva i morgon, om.....
Visste inte när jag återigen skulle utsättas för övergrepp....om....

Att inte ha kontroll var förvirrande, skrämmande.
Nu kan en viskning, ett ord få mig att minnas. Det hugger lite men inte alls som förr. Då kommer jag ihåg att ett litet knak fick mig att hoppa högt, jag blev kall av vissa låter, dofter, ord....

När jag minns tillbaka var det mycket som liknade att inte leva....jag var i ett fängelse. Ett fängelse jag själv måste släppa mig ut ifrån. Jag måste kämpa, hitta vägar ut ur fängelset, ur laborinten.
Hur svag jag än kände mig, måste jag burit någon styrka....någon lyfte mig, någon bar mig och någon tog mig bort från det värsta. Någon var jag. Jag bröt mig loss. Jag hittade ut.

Greppet någon kan ha om en är skrämmande och går ej att beskriva i ord, man tänker hans tankar, hans verklighet blir min, jag är inte min. När man inte får välja vad man gör om dagarna, när man inte får välja sina tankar och känslor eller vad man vill göra. Då känner man sig tom. Det är lätt att falla för dessa förövare, deras sätt. Innan man vet ordet av är man i greppet, hjärntvättad och utan makt....makten om sitt liv.

Skrämmande....när jag nu tänker hur jag kunde tänka är jag glad att jag lyckades ta mig ur greppet. Jag tänkte inte som mig. Jag önskar ibland att någon tagit mig, avinstallerat hans tankar, fått mig tillbaka till verkligheten, till allvaret. Men ingen fick chansen mitt i förhållandet, jag fick ju ej träffa någon.
Efteråt var det många som hjälpte mig. Men jag valde att förtränga. Jag önskar att det då var möjligt att träffa mig, som jag är idag. Jag hade sagt hårt men ömsint.
-Du måste prata med någon
-Byt nummer, fixa skyddad adress, anmäl om du orkar
-Du är inte ensam
-Älska dig själv, du har inte gjort något fel. Du är värd mer.
-Sätt dig aldrig i offerrollen, det du har varit med om är hemskt, men nu har du ett ansvar att hjälpa dig själv. Gör något åt situationen. Sätt dig säkert, bearbeta om be om hjälp. Våga lita på människor...Livet och framtiden är underbart, låt dig själv upptäcka det. Låt dig själv bli lycklig, detta är inte slutet. Du kan allt du önskar....

Önskar så någon hade pressat mig, så inte fyra år....fyra år av värdefull tid hade passerat. Som jag ägnat åt honom, rädslan och förträngning. Aj vad min kropp skrek av denna förträngning.

Men dessa år var också fantastiska....min älskade dotter föddes. Hon gav mig ett nytt liv, hon var min räddning och ljus. Men hela denna tid var jag två personer.
Att jag sköt på problemen fick konsekvenser, det blev svårare att lita på folk, att prata om det. Kroppen hade blivit i sämre skick under varje år....varför sköt jag på det?
Min förklaring var min dotter, jag ville att hon skulle ha en "normal" uppväxt med en glad mamma. Vad jag inte insåg var att ett barn känner en mors mående....trots det påklistade leendet.

Men nu är nu. Jag tog mig ur det, jag har bearbetat. Nu kan jag vara hård mot mig själv, det måste man ibland....på ett fint sätt. Men för att jag ska få det liv jag förtjänar måste jag stå på mig. Måste ta ansvar för mitt liv och min framtid.

Vad långt det blev, fingrarna gick av sig själva idag.

Nu blir det fredagsmys.....

Fick ett mail igår från en tjej, det värmde. Hon skrev så fint om mig, blev så rörd. Känns bra att veta att många sett/hört/läst om mig och att det ger hopp mm. Det betyder allt för mig. Tack L för mailet, det gjorde att jag fick ny kraft, till mig själv och Novahuset.

Kram Paulina

Att vara en av dem

Det finns ett slut på allt, det finns så mycket att upptäcka, ge er den chansen! Det är ni värda.

Att tillhöra en grupp kan ibland få oss att känna oss mindre lustiga och mindre skuld och skamfyllda. Man blir mer förstådd och mer viktig.
Att ingå i denna grupp kan ibland vara vår räddning.
Jag gick i en grupp på team för våldtagna, åh tjejer vad ni har betytt och betyder mycket för mig. De är som en familj, vi hörs och ses inte alltför ofta men jag vet att de ALLTID finns där. Och det är många gånger till dem jag vänder mig när det blir tungt. De förstår på ett annat sätt, de frågar och undrar inte. De bara finns där....
Det är underbart att tillhöra en grupp. Som de utsattas grupp. Det låter dumt kanske men det är skönt att veta att det finns fler därute, att vi delar något ingen annan förstår. Jag önskar ingen detta men jag känner mig på något sätt fri, som jag får existera, när jag vet att vi är fler. Fler med känslor och minnen. Fler som behöver stöttning, fler som måste hitta kraften inom sig att kämpa för sitt liv.
Jag tror vi kan stötta varandra i mörkret, vandra på den vägen tillsammans, mot ljuset och livet. Mot kärlek och framtid.

Vi kan finnas för varandra när vi är på väg ner mot botten, vi kan säga sakerna till varandra som vi vet betyder så mycket. Vi kan få varandra att börja om, se möjligheterna.....vi kan....om vi bara själva vill....och vågar.

Tillsammans kan vi det mesta.

Ingen ska någonsin behöva vara ensam, ni är alla värdefulla! Ni klarar allt det ni vill, trots att det blir svårt. Men låt inte "dem" vinna, låt "dem" inte ta era drömmar. Ni är värdefulla!

Ps. Tack min fina grupp, ni hjälper mig dagligen bara av att finnas. Ds....

Kram P

Förändring

Ibland måste man våga lita på människor, trots svårigheter.... Jag brukar "dömma" människor (när det gäller tillit) rätt fort, ibland har jag rätt ibland fel. Men brukar vara bra på att känna av, min magkänsla brukar vara rätt.
När någon sviker en gör det ont, särskilt om det är någon man litat på, anförtrott sig till.
Jag tror det viktigaste är att lyssna och lita på sig sälv. Känna vad vill jag, vad behöver jag. Att sedan följa den känslan kan vara svårt, men man kommer känna sig starkare som följer sina egna känslor. Att inte lyssna alltför mycket på andra, vilket ibland kan behövas med.
Innerst inne tror jag vi alla vet vad vi vill och känner, ingen annan kan säga det till oss. De vet inte. Deras jobb ska vara att stötta just i det skede man är i då. Att ödsla tid på människor som tar mer än ger kan vara farligt, särskilt mitt uppe i en kris. Det tar kraft man ej har. Kraft man behöver för att orka.

Har många gånger hört "man måste våga för att vinna", så sant. Ibland måste man kasta sig ut i tomma intet, lita på någon, ge en del av sig själv till någon. De kan hjälpa oss på rätt spår men i slutändan är det ändå vi som måste ta steget till ett bättre liv, vi måste ta ansvar för vad vi gör idag. Det kan smärta och ta emot men tror att man kommer starkare ur det....det gjorde jag. Jag vägrade se mig själv som ett offer, lägga mig ner och ge upp. Det vore inte rättvist. Jag är värd mer och jag tänker vinna denna kamp....
För att komma dit, till orke och förståndlandet behövde jag stöd. Idag är jag evigt tacksam mot dem som fanns där. Min seger kom när jag förändrade mitt tankesätt, det blev min räddning.

"Gud ge mig
sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
mod att förändra
det jag kan
och förstånd att inse skilnaden"

Kram

Att våga kan ibland betyda att leva

Våga ta steget

Ibland så känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill.

Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg

Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

Massge

Det blev en lugn mysig helg med familjen, solen och all snö.

Jag har inte kommit iväg till tandläkaren men på massage. Var ett underbart ställe på östermalm, ska verkligen komma tillbaka. Tror det var bra för mig och kroppen. Det var en blandning av massage, oljor och yoga. Jag var tvungen att tänka på andningen och det är något jag är dålig på. Jag andas väldigt högt uppe och rätt stressigt (med miljoner tankar som poppar upp). Men med ny andning kunde jag släppa lite spänningar och tänka på att bara njuta. Det är något jag lärt mig, att någon annan tar på mig och jag njuter. Ibland poppar något minne el tanke upp men lyckas hålla dem tillbaka en stund. Inte bra kanske, att tränga bort, men behöver en timmes total frihet ibland.
Efteråt brukar dock en häftig huvudvärk tillkomma pga spänningar som släpper och minnen som kommer upp. De jag trängt bort....
Men tänker fortsätta träna, behöver det. Min förra sjukgymnast fick ta det väldigt lugnt med att röra mig pga huvudvärken och minnena men verkar gå åt rätt håll nu.
Kroppen kommer alltid minnas men om den lär om sig kanske det blir lättare.

Ni har väl läst om fd polischefen? Har inte "brottsoffer" bra bild av polisen nu lär de ej våga dit nu. Tyvärr. Själv känner jag många bra poliser och tycker det är synd att en människa ska förstöra för de andra.
Poliser, lärare och läkare är exempel på yrken som man kräver lite mer av, pga att de möter barn, ungdomar och brottsoffer. Så det är alltid beklagligt när något sådant här händer. Samtidigt jobbade han med dessa kvinnofrågor. Förtroendet minskar tyvärr för hela kåren. Men jg hoppas man kan se att "de dumma" finns överallt,i alla klasser och yrken och vågar ge polisen en chans. För de flesta är faktiskt bra.

Varje gång jag ser någon sexbrottsling i tidningar och media tittar jag alltid lite extra, är det någon jag känner igen, någon jag träffat? Sjukt att göra? En del av min önskar nog att fler av de som utsatte mig åkte dit, att jag skulle få syn på dem. Men när jag varken har nr, namn el adress är det rätt svårt. Han skötte allt, planerade allt. Det var han som gjorde detta men med hjälp från andra, ofta. Hur är det möjligt? Att gå mot någons vilja? Att svika och göra någon så illa? Det finns inte inte för mig. Att förstöra någons liv.

Man får tro på karma....allt kommer ikapp en. Så tänker jag att i nuet kan han ej göra mig illa, nu är det jag som gör det...om jag lever i det förgångna och inte tar steget ut. Det har jag gjort, det är jag tacksam för. Om jag gett upp, då hade jag lika gärna kunnat gå och dö. Ärligt. Ett sådant liv vill jag inte ha och är inte värd det heller. Nu får jag se det bra i saker, omge mig med fina personer och söka hjälp när jag behöver. Det är inget nedslag att söka eller be om hjälp, det är styrka. Det behöver vi alla ibland.

Vad tycker ni om denna krönika av Anna Larsson i Svenska dagbladet? Om polisernas kvinnosyn, läs här.

Kram P