Delar med mig av mina råd....

När jag föreläste på konferansen i tisdags avslutade jag lite såhär.....

Jag önskar jag bestämde eller var rik och kunde göra det jag vill. Iallefall önskar jag att kommunerna och beslutsfattare gör mer och att samverkan bli bättre. MEN jag vet också att det ofta inte krävs stora saker för att göra skillnad. De små sakerna kan många gånger vara livsviktiga och livsavgörande och där kan vi alla göra något.

Viktiga små råd som betydde mycket för mig (som vi alla kan tänka på)
- Lägg egna erfarenheter och tankar åt sidan. Var förbered genom att fundera över sina egna föreställningar, fördomar och känslor kring frågorna (i mötet med en utsatt).
- Lyssna, lyssna och våga fråga. Låt inte svåra frågor stå i vägen, om det är jobbigt för dig vad är det då för personen du möter? Viktigt att denna får raka frågor och bevis på att det är ok att prata om.
Jag tycker att folk borde fråga mer. Bara för att man inte tar upp det själv betyder det inte att man inte vill prata om det. Det kanske inte räcker med att fråga en gång. Man kanske måste fråga fem gånger men egentligen vill man inget hellre än att prata om det. Man vill ju inte vara jobbig och så men frågar någon många gånger så vet man ju att de verkligen menar det. Och säg inte "du får säga till om du vill prata om det". För man säger inte till. Jag har aldrig gjort det, även om jag velat. /Carro
- Man behöver inte vara den som vet allt, som har 300 högskolepoäng. Många gånger handlar det om empati och förmågan att möta människor. Framförallt att ha ett samtal, även om det svåra. Om du inte vet säg då hellre: Jag vet inget om dessa frågor men lovar att ta reda på det jag behöver. Det ska ej gå ut över dig. Då lyfter man bort ansvaret på den utsatte, och denna slipper sitta ett helt möte och förklara sig. Ingen kan allt men många gånger räcker en vanlig medmänniska långt.
- Bekräfta: Att det är modigt och rätt att komma/höra av sig och att du förstår att det är ett stort steg att ha kommit
Att inget är deras fel, man får inte skylla sig själv
Att du förstår att man inte berättar allt på en gång och att det är ok
- Det som Göran (polis) och Hans (målsägarbiträde) gjorde, att stötta upp mig varje gång jag ramlade och tvekade
- Inte bara det som hänt är viktigt utan känslorna och tankarna kring det
- Vara förberedd på att de utsatta ofta förskönar historien och sitt mående
- Alla reaktioner/känslor är normala
- Alla är unika och reagerar olika
- Trauma, skuld och skam ger oss ofta minnesluckor och man kan verka lite yr
- Låt personen använda sitt ordförråd. Lätt att man annars inte kommer åt hela sanningen och förtroendet blir skadat. Bara för den du möter säger kuk behöver inte du använda det ordet men det är inget fel att de gör de.
- Uppmärksamma de som mår synligt dåligt men även de som mår bra och sköter skola, har vänner mm. De finns andra sätt att nå dem o prata med dem. De kan vara de som mår sämst.
- Viktigt att förstå att alla kan bli "offer"
- Läs mellan raderna
- Släpp inte taget
- Det tar tid, tålamod
- Första mötet/intrycket är så viktigt, du får många gånger bara en chans
- Inge hopp

Det var lite av det som var viktigt för mig. Kom ihåg att även när det ser som mörkast ut så finns det hopp!
Man kan få stöd på vägen men det måste vara du själv som tar beslutet och gör jobbet! Det kan ingen göra åt dig. Det är du värd. Du är värd att kämpa för!

Kram Paulina

Snaskiga nyheter

Jag gjorde ju intervju i samband med konferansen där jag föreläste igår. Idag var det i tidningen och som vanligt fokuserade man på det smaskiga, äckliga som säljer. Jag kan inte skylla på någon annan än mig då jag är fullt medvetna om hur journalister tänker. Men jag har också fattat en beslut, efter mina två intervjuer jag redan gjort och som kommer innan jul blir det inte fokus på mig mer. Det har aldrig varit min tanke att skylta med vad som hänt utan meningen har varit att använda media så Novahuset och problemet lyfts fram. Man kan säga att jag sålt mig själv.....
Det borde inte behövts då frågan/problemet är så pass viktigt att lyfta och diskutera. Men de är mitt val att jag gjort detta. Och med facit i hand har det både varit på gott och ont. Jag har dragit in min familj i det, men jag har även fått kontakt och hjälpt många tjejer under denna tid. På det sättet har det varit värt det.
Anledningen har aldrig varit att man vill finnas/synas utan att ta bort skulden och skammen många känner. Att om jag vågar visa mitt ansikte har jag inte dem känslorna längre, och ansvaret har jag gett tillbaka dit den hör hemma, hos honom. Han får bära skulden!
Det har också funnits i bakhuvudet att visa att jag är en vanlig tjej, många har ju föreställningarna om hur man är och ser ut som "offer" och som förövare. Det har varit viktigt för mig att visa att männen (han o de som utsatt mig) har varit "vanliga" dem också. Det går inte se på någon att han eller hon är varken offer eller förövare.
En sista anledning har varit att visa att man aldrig ska tappa hoppet, det finns en framtid. Idag lever jag med man och barn, ett svensson liv. Det finns hopp även om man varit med om hemska saker.

Det har varit min "plan", min tanke till att synas i media. För att få fler och förstå detta samt att frågan lyfts och att mer görs.
Kanske på bekostnad av min familj vilket jag beklagar innerligt.
Nu kommer jag och jag hoppas media vill fokusera på nuet och det jag och Novahuset gör. För det viktigaste är att fler får rätt hjälp och stöd.
Ni därute har alltid kommit i första rummet för mig, och jag kommer kämpa vidare men kanske på ett annat sätt.
Jag vet också att människor är snabba att dömma och säkert tycker jag är en "mediaråtta" men man får ibland se bakom hur det ser ut och faktiskt se hur det egentligen är och varför. Ni kanske inte skulle gjort så eller tycker annorlunda men döm aldrig och prata inte skit! Alla gör vi och tänker olika.

Kan också meddela att vi har fått mer bidrag så fler kommer kunna förändra, påverka och hjälpa inom Novahuset. Detta gör mig jätte glad och då känns det på något sätt att mitt blottande har varit värt det!

Kram till er

Reflektioner över min föreläsning

Många tankar, känslor och funderingar far omkring i huvudet. Igår var vi på konferans om prostitution och människohandel, jag var en av föreläsarna. Som vanligt var jag nervös men väl på scen och de första meningarna gjorda kändes det bra och allt släppte. Innan hade jag pratat med både radio och tidning så kanske bra förarbete.
Det känns även skönt i efterhand, att få dela det som hänt och få människor och tänka till om olika fördomar, tankar mm.
På förmiddagen var fokus mycket på människohandel över gränserna så mitt föredrag var mer om det som sker i Sverige, med kopplerifall och övergrepp. Det är ju främst de svenska tjejerna och killarna vi möter i vårt jobb. De som utsätts här i Sverige, nog så viktigt att ta upp och varje gång känns det som om många inte förstår hur "vanligt" det är. Det måste göras och lyftas mer.

Jag avslutade med sådant som varit viktigt för mig, som vanligt lyfter jag Göran och Hans (polis och målsägarbiträde) till skyarna. För utan dem hade vägen kanske fått ett plötsligt slut, de puttade mig uppför den branta backe jag såg framför mig. Likadant min familj och nära vänner. Deras stöd gjorde mig stark och idag ser jag att utan deras hjälp hade det varit mycket svårare.

Jag fick frågan om hur jag ser på män idag, det är en bra fråga och tänkte lite på det. Kom väl fram till att ondskan hade aldrig visat sig hos mig eller nära mig tidigare. Det var något som inte hände mig. Jag trodde gott om alla.
Min pappa var och är en underbar pappa, jag har haft lyckan att träffa bra killar både innan och efter så jag har sett de "goda" och vet att de flesta är bra. Han och de jag mötte står bara för en liten del och jag är glad att hatet aldrig drog ner mig och lät det gå ut över andra killar i framtiden.
Jag var på föräldramöte igår, där ett ex också har sin dotter, han hade hört mig på radion och nu i efterhand hade jag velat tacka honom. För han är en del till att jag var stark, att jag hade hopp. Han var snäll och en bra kille, och det är dem jag behövt minnas för att känna hopp och vilja att leva vidare. Så tack. Alla tillsammans har gjort något litet för mig, som i det stora hela blir något stort.

Idag sjukstuga och jobb hemma.

Till Novahuset kan du/ni vända er om ni behöver någon att prata med, råd och stöd eller har frågor. Inga problem är för små eller för stora. Många undrar om de är normala, vad de ska göra när de inte är redo för sex men partnern är det, om det de varit med om är ett övergrepp, de säljer sex, har varit med om övergrepp irl eller online mm. Kille som tjej, hetro som hbt...kontakta oss! Vi har tystnadslöfte, för inga journalen och du kan vara anonym!

Glöm aldrig bort hur värdefulla ni är.

Kram P

Ny vecka med ny kraft

Måndag igen men är otroligt laddad. Helgens utbildning gav mig åter kraft och vilja. Man blir inspirerad och det känns underbart. Man får ny information, nya ideer, träffar nya människor och tänker mycket på vad just jag (vi på Novahuset) kan göra.
Fokus denna helg var unga HBT och deras utsatthet. Detta är viktiga frågor och något som är viktigt att ta upp på skolor mm. Många gånger pratar man utifrån att alla är hetrosexuella. Vilken gör att några människor får inte synas, de får inte den plats de förtjänar.

Det är viktigt att inkludera alla oavsett kön, sexuell läggning eller var ifrån man kommer. Det kommer vi ta med till de skolor vi besöker. Vi måste inkludera alla. Vi vet också att fler hbt personer säljer sex o även utsetts för övergrepp. Hur kan vi då inte prata om denna grupp?

Som sagt en lärorik helg. Samtidigt var det trevligt att träffa alla människor, äta gott o mysa själv på hotellrummet. Det var inte någon liten tjeja som kom upp på natten o sedan låg o krångla bredvid mig i sängen. Man behöver vara själv ibland.....men inte länge. Saknar de små trollen så när jag är borta:).
Men självklart hade de haft sååå mysigt med deras pappa, gjort trolldeg, varit i simhallen och på en 4h gård och bakat bullar. Det doftade underbart när jag kom hem så tryckte ner två bullar trots att jag var så mätt efter helgen:)

Nu blir det tidningsintervju, ta hand om er fina

Kram P

Kloka ord

En klok vän skrev på fb:

Glöm aldrig att du är starkare än du verkar
smartare än du tror
och modigare än du anar

Någonstans inom en finns en kraft, en styrka. Det gäller att hitta den, själv eller tillsammans med någon. För min del tror jag att man är starkare ju fler man har runt sig som stöttar en, som säger de där betydelsefulla "små" sakerna som är avgörande. De sakerna som sakta bryter ner skammen, skulden o de känslor man känner och bär. Men det kan också bara vara en, en enda stöttepelare som har styrka för många. Att få höra det ofta och sen själv tro det. Alla kan göra skillnad och göra något. Man kan som enskild individ påverka och förändra mycket, till och med människors liv.
Tänk på det när ni tänker, vad kan bara jag göra för skillnad? Du kan göra mycket, jag lovar!

Att sakta gå komma tillbaka till sig själv, att inse att det som hänt inte var mitt fel och ingen har rätt att göra något mot en som man inte vill. Varken med kränknande ord, hot eller påtvingat våld. Irl eller på datorn. Hur det än började.
Det gäller att ta ett steg i taget även om man vill ha snabba resultat. Jag trodde ibland att mitt liv alltid skulle vara mörkt, eller iaf grumligt. Att tankarna jag hade var permanenta, inristade och svidande. Idag är jag tacksam för stödet, min egna kraft och vetskapen om att hoppet alltid gjorde mig starkare.
Det är alltför många därute som inte får hjälp eller har rätt stöd. Det är för er vi kämpar. För det är ni värda!
Ikväll är det Novahusets jour igen, kolla tider på vår hemsida.

Glöm inte hur värdefulla ni är

Kram P

P1 radiointervju

Länk till P1,Tendens, tema "Att skada sig med sex". Jag var me idag, alltid lika lustigt att höra sig själv.
Nu ut och ändra världen lite iaf:)

Kram till er alla fina värdefulla

Nytt möte med mörkret...

Det var länge sedan vi sågs nu, både i verkligheten och i drömmar.....
Igår möttes vi åter
Du såg på mig med dina mörka ögon
de borrade sig igenom mina ådror
Jag blev kall, jag rös
Det var en kall il, en rysning som fick mig att minnas
Minnas känslor, utsattheten, rädslan
Blicken sa så mycket mer än allt annat
Jag önskar blicken kunde förintas i mitt minne
Jag önskar skräcken inte längre var så bunden till mig....
Men likt en skugga förföljer den mig

Jag vaknade av känslan att vi åter möttes, jag tror några av er förstår känslan. Känslan av att åren inte gått, känslan som om gårdagen var här igen. Jag vaknade men kände ändå kalla kårar. Jag lyckades smula ner varje detalj i drömmen, lyckades förinta den även denna gång.
Kvar var känslan....av vanmakt, maktlöshet och att vara i någons grepp.
Det glädjer mig dock att dagen ändå blev bra, med nya verktyg och syn lyckas jag idag åter ställa mig upp. Jag klarar det och jag är starkare än du.

Det tar tid och måste få göra så. Jag antar att jag alltid på något sätt kommer förföljas av det mörka men det tar aldrig greppet om mig helt igen. Vägrar låta mig dras till botten av brunnen, vägrar ge upp.
Jag har kommit långt och längre kan jag komma. En styrka är att visa sig svag, en styrka är att tillåta dessa minnen få finnas och kännas. En styrka är även att vända det mörka....att kämpa vidare.
Ibland måste man vara svag och om jag förr mådde dåligt varje dag har jag idag nått nästan ända fram. Det möter mig ibland men idag kan jag hantera det. Det drar mig inte ner, det sätter mig inte fast. Kedjorna är idag uppbrutna och jag är den som styr.....
Även om ögonen och känslan kan göra mig stel när den flyter upp till ytan.

Vi möttes i natt, jag påverkades, jag mindes, jag led.....men vet du vad? Jag kämpar vidare, för jag är värdefull och stark. Jag vägrar att åter ge dig makten, jag vägrar ge dig kontroll över mitt liv, jag vill leva och det tänker jag göra.

Det är även alla ni därute, trots de spöken och skuggor ni dras med. Ge aldrig upp! Ni och er liv är värda att kämpa för.

TIPS: P1, Tendens, har nu tema om att skada sig med sex. Mån-ons. Jag intervjuas i morgon om min historia. Länk kommer för er som inte hittar det.

Kram P

Vilket fokus ska man ha?

Har mycket tankar i huvudet efter dessa dagar med utbildning. Även om inte mycket var nytt och man jobbar och möter denna problematik varje dag så är det mötet med andra inom olika yrken som väcker mycket och ger funderingar, tankar och erfarenheter.

Då temat var unga sex och internet har vi diskuterat hur vi når dem, hjälper dem och vad de gör mm.
Många gånger lägger många fokus på detta att vi måste "lära" unga (framförallt tjejer har det kommit upp) att få bättre självkänsla, bekräfta dem mm. Det tycker jag är otroligt viktigt men vi måste också förstå att bekräftelse från mamma, pappa, fröken inte är lika som bekräftelse från jämnåriga.
Många tycker, även jag när jag var yngre att klart mamma gillar min nya frisyr och tycker jag är duktig. Men hon älskar ju alltid mig.
Får man höra detta från någon jämnårig eller någon äldre av det könet man attraheras av har det starkare kraft. Så betydelsen av denna är inte densamma och det gäller inte bara att få dem till bättre självkänsla och kunna säga nej.
Det är lika viktigt att jobba på att få unga att lyssna efter ett ja. Annars blir det att allt ansvar hamnar hos "offret" som inte sa nej "rätt". Vilket är helt fel. Lägg ansvaret på "förövaren" och hur denna såg detta ja.
Man säger inte många gånger nej, man kan vara hotad mm och man vet inte hur det går till, när nedbrytningen sker.
Det är aldrig den utsattes fel, även om hon/han sökt upp förövaren på nätet själv, inte sagt nej ordentligt mm.
Glöm inte era rättigheter och att ni är viktiga.

Det är otroligt viktigt att skola, föräldrar mfl tar sitt ansvar och ser och lyfter ungdomar men också viktigt att förstå att vi kan aldrig ersätta ungdomars "fina komplimanger"från ungdomar helt även om en del kan göras. Det är inte detsamma. Eller vad tycker ni?

Nu blir det tacos och fredagsmys sen släkthelg:)

Kram på er alla värdefulla

Intervju o utbildning med mycket tankar

Igår gjorde jag en radiointervju ang ämnet unga som har sex som självskadebeteende. Det blir ett tema i dagarna tre nästa vecka på p1. Med Caroline Engvall, en polis, en mamma, en expert och jag.
Intervjun gick bra, många tankar kommer såklart efteråt som vanligt. Men det känns skönt att kunna prata om det utan bultande hjärta, svidande själ och skam och skuld. Det får mig växa, känna mig starkare och ger kraft för en fortsättning med mig och Novahuset.

Idag har det varit utbildning om unga, sex och internet. Denna del av utbildningen tar upp mycket forskning, det framkommer det jag nämnt någon gång att killar säljer sex i samma utsträckning som tjejer. Vanligare var det även hos hbt personer.
Att det finns samband med psykiska problem, tidigare övergrepp mm kom också upp.
Vi kom självklart in på vart killarna finns? Vart tar de vägen? För det är mest tjejer som söker hjälp även om de flesta söker hjälpen hos vänner. Lika viktigt är frågan varför engagerar sig inte män för att jobba med dessa frågor? Det finns inte många ställen dit killar kan vända sig, och det behövs.

Just nu är ja överproppad med information, men det var en intressant dag. Två dagar återstår. Känns jätte bra med denna utbildning, mycket vi kommer jobba med och ha hjälp av.
Nu blir det en tidig kväll.

Kram på er fina ni

Dessa "fula gubbar"

Det är lite skrattretande, man hör det så ofta. Att någon pratar om fula gubbar, för vad menar dem? Halvdankiga, fula och gamla så man riktigt ser på dem hur läskiga de är.
Eller pratar de om de som det faktiskt handlar om? De som i verkligheten är småbarnsfäder och köper sex, internetpedofilen som är 28 år? Eller är det kollegan eller klasskompisen, han den "normala" och välklädde? På nätet tror många att denna snuskgubbe är gubbe och ful men han är många gånger en ungdom eller ung vuxen själv.

För det är så verkligheten ser ut. De jag möter i mitt jobb har många gånger inte träffat på de fula gubbar man beskriver utan vanliga människor, kanske till och med över trevliga och ser bra ut.
Bara för man har ett "bra" jobb eller har bra betyg i skolan kan man vara denna fula gubbe man varnar om.

Lättare kanske det hade varit annars, att varna om denna fula gubbe som då också skulle vara ful och läskig. Men nu när de är trevliga, "normala", välklädda och med bra jobb blir det svårt, vilka ska vi varna för?
Det är en balans, mellan att skrämmas och inte. Jag vill att mina barn är uppmärksamma men ändå vill jag inte skrämmas. Det gäller att prata om det på ett bra sätt, vara öppen och att de känner att de kan prata med en om allt. Då måste man ha dessa glasögon på, att inte varna för de fula läskiga utan alla. Låter ju kul...och jag är ingen skrämsmamma även om det låter så. Upplyser till en bra barnnivå, försöker iaf. Man är inte mer än människa....
Men tror att det är viktigt att just ha den kunskapen, annars kan det bli så fel och sådan skuld läggs på barnen/ungdomarna.

Jag möter detta i mitt jobb men även när jag var "där" när han tvingade mig till olika möten och övergrepp. De vanliga männen, de som var gifta och frun var bortrest, de som åkte från ett sexmöte och sedan hämtade barnen på dagis, eller de som såg ut som en ordentlig fin kille. Så fel man kan ha och det önskar jag fler kunde se. Att inte ha glasögon som bara visar rakt fram, styrda av sina egna fördomar och attityder.

Det har på internet spridits en varning om två utländska män, rakat hår och de kör omkring i en jeep och lockar med sig barn. När jag såg det tänkte jag, kan mycket väl va så. Man hör ju och ser det mesta. Sedan fick jag veta att det var falsk, det stod på text tv mm att polisen inte kände igen något av detta.
Och dessa fall brukar anmälas rätt fort, inte direkt nåt "skam o skuld" brott som sexuella övergrepp många gånger är. De vi ofta möter. De som inte vågar, vill eller kan berätta.
Min äldsta dotter kom hem och sa att hon hade hört om detta, jag fick då ha denna diskussion.
Hon lyssnade, hon skrämdes inte och hon gick iväg för att leka, som en vanlig 8 årig tjej. Jag tror jag lyckades nå fram bra:)

Nu blir det snart trevligt sällskap med mammorna till dotterns klasskompisar. Kan bara vara med en stund då jag är ensam med barnen, de får följa med. De har dock inget emot det, blir mys.

Sköt om er fina ni

Kram P

En jobbig arbetsdag men värt det

Just nu är jag helt slut, en natt av mindre sömn än jag behövde, upp tidigt sen många möten och uppdrag. Samtidigt som jag mått "sådär" på sista tiden, ont i mage och rygg. Så idag var det två vankande ankor som jobbade mellan olika möten, samtal. Alltså jag och gravida Carolina:)

Det var mycket känslor idag och ett jobbigt samtal. Men det var värt det. Och det uppskattades. Då märker jag hur mycket jag älskar mitt jobb, trots de jobbiga. Och vi behövs och gör skillnad.
Tack underbara "kollegor", ni är så viktiga.

Något som gav mig extra energi var ett tacksamt mess efteråt. Att så "lite" kan betyda så mycket det vet jag själv men det är skönt att höra. Det känns bra att finnas där för någon.
Kämpar vidare för er därute och finns här.
Ni är alla värd det bästa.....ni är värdefulla!

Nu soffläge med välförtjänt gottis och idol. Sen en tidig kväll, snart fredag:)

Kram P

Sälja sex....beror på mycket saker

Helgen blev jätte bra. Intressant med mycket nya tankar, nya människor och intryck. Det var också med fina vänner jag åkte, tillsammans njöt vi av mycket och god mat och många diskussioner. Vi var dock så trötta på lördagkvällen så vi alla fem gick in på våra rum för att vara i fred. Då många inte kan sova hela nätter pga barn mm så njöt vi lite extra av ett bad, ligga o slappa ensamma i våra sängar och kunna somna närsom helst och sova hela natten. Jag vaknade utvilad och av ett mess från äldsta dottern. Det gjorde mig glad, mina goa tjej.
Etapp två av utbildningen är om några veckor.
Vi pratade mycket om vad lagen säger, vad "se mig" rapporten visar kring ungas vanor på nätet ang sprida bilder, kontakter och sälja sex. Mycket intressanta diskussioner och övningar.

Jämställdhet kom självklart upp. Tycker Sverige kommit längre än många andra länder men vi har mycket kvar att göra. Speciellt med hbt frågor, utländska medborgare mm. Jag tycker att det är mycket som är sjävklart, som lika lön, lika rättigheter mm men sen tycker jag att det kan gå lite till överdrift. Jag skulle inte vilja lämna mina barn hemma till min man för att jag måste dela dagar, det ska vara något man vill. Hur bra blir det annars för barnet. Samt att det måste tas upp att det är olika åt båda håll, inte bara för kvinnor även om det mest är orättvist för dem. Vi får inte glömma att det finns kvinnliga förövare, det finns knappt några killjourer.
Jag vet att de flesta förövare är män, jag vet att det mest är tjejer som söker hjälp. Men om det bara finns en enda kille som mådde dåligt har vi väl ett ansvar att hjälpa denna också.
Sen kanske fler söker hjälp om det finns hjälp?!
Jag tror, att om samverkan funkade bättre kunde fler få bra hjälp. Jag tror även på att blanda tjejer o killar som jobbar med detta, för olika tankar och syn. Sen tycker jag att det är bra med e kvinnlig samtalskontakt om man utsatts för våld av en man.
Detta med att sälja sex.
Det visar i undersökningen att killar och tjejer har sålt sex i samma utsträckning, då borde väl båda könen kunna få hjälp. Och de sexköpande kvinnorna nämns inte ofta i media, hur kommer sig de?
Varför de säljer sex går att diskutera, några av mina favoriter gör det här.
Jag kan hålla med dem.
Vi diskuterade denna fråga och rapporten visar att många varit utsatta som små, mår dåligt. Genom sex dämpar de sin ångest. I vissa fall kan det börja som en "spännande" grej men sedan urarta totalt. Hur det än blivit så måste dessa utsatta få hjälp, inte känna sig skyldiga. För det är inte deras fel.
Mer kunskap behövs om detta. Jag önskar som debattörerna i artikeln ovan att ett kunskaps- resurscentra inrättas. Det finns i flera länder, varför ej i Sverige?
Vi diskuterade även att sprida foton/filmer, kränka någon på nätet. Där behövs också mer kunskap, hur många vet vad som är lagligt och inte?

Det får ni jobba för politiker. Samhället har ett ansvar att möta och hjälpa dessa.
Behöver du som tjej/kille prata med någon, om allt o inget? Har du varit utsatt för sexuella övergrepp, offline eller online? Eller vill du fråga något eller känner någon som är/har varit utsatt?
Kontakta oss på Novahuset.

Jag är helnöjd med helgen iaf, och ni, det finns mycket bra med nätet. De flesta utsätts inte. Vi ska inte skrämmas, vi ska prata om det. Annars tror jag aldrig vi kommer framåt. Och skräms vi får de som utsätts ännu mer skuld för att de gjorde något de inte borde. Det är inte rätt. Ingen har rätt att göra något ni inte vill, hur det än börjat.
Ta hand om er fina.

Kram P

Drar bort över helgen....

Vi tittade på en lokal idag, tror vi tar den:) Känns så bra, nu blir det o "pimpa" den fint. Träffade även två nya volontärer och goa Carolina.
I morgon åker jag och fyra fina tjejer från Novahuset på utbildning hela helgen. Det ska bli intressant, inspirerande och mysigt.
Känns nästan som man ska på skolresa, lite spännande och känner mig ung på nytt. Som det är något man gör utan föräldrar. För min del utan barn.
Jag är inte borta ofta så blir mysigt att kunna sova en hel natt på hotellakan, äta god frukost, slippa laga mat, slippa bädda och kunna slänga en blöt handduk på golvet:). Vi ska även relaxa på kvällen, bubbel med bubbel kanske. Underbart. Det behöver vi.
Berättar allt när jag kommer hem, nu blir det familjemys innan mamma åker bort över helgen.
Tog ett varmt bad nyss, hade sån magvärk.....nu är jag trötter så blir en tidig kväll.

Ser fram emot i morgon, hoppas det blir som vi hoppas.

Ha en fin helg goa vänner.

Kram

Ideer och minnen

Det är mycket nu, ligger och vrider mig om kvällarna och tänker, grubblar och får ideer. Då har jag gått en dag och planerat och jobbat redan. Det verkar som de bästa tankarna och ideerna kommer kvälls/nattetid. Måste ha ett block intill sängen....
Nu planerar vi nya lokaler, nya projekt och ska på mycket utbildningar. Idag är jag taggad.

Läste nyss tre rapporter ang unga som säljer sex. Mycket intressant och viktigt. Ska fortsätta mina ideer och samverkan i de olika projekten.

Ni kanske som mig har läst om den unga tjejen (17 år) som blev mördad av en man som utgav sig för att vara fotograf. Det tog mig tillbaka till förr, till livet med "han".

Vi träffades ungefär på det viset och det blev för mig ännu värre skuld, jag fick skylla mig själv. Jag hade jobbat som värdinna och fotat lite och det var något han fortsatte göra med mig/mot mig.....mot min vilja. Det blev inte längre fina bilder utan mer naket och "porrigt". Han fotade/filmade även när mig under övergreppen. Även fler gjorde det. Det gör mig äcklad att ligga i någons skåp. Kan ju hoppas de slängt de när de förhoppningsvis sett "han" i tidningar och tv.
Det var också något han fortsatte med, han skulle starta modellagentur. Jag och hans två vänner var då helt förblindade av honom, trodde allt han sa och allt lät så bra. Men i själva verket blev det aldrig bra och antagligen ville han ha kontakt med dessa tjejer för andra saker.
Det slutade illa för en del men vi överlevde. Vi blev inte mördade som denna unga Johanna, läs här.
Så tragiskt, så hemskt.

Jag tänker tillbaka och antar att jag kanske inte varit här om inte kvinnan den dagen anmälde honom, om det inte kom i media, om jag aldrig anmälde. Om jag aldrig lämnade honom....
Så glad att jag är här:)

Nu finns det många o kämpa för så nu ska jag jobba vidare.

Kram på er fina därute