Önskar jag bestämde:)

Har suttit och letat lokaler och håller nu på med vår skolampanj.
Det finns mycket att förbättra, mycket att göra. Jag önskar det hände mer, att det var en prioriterad fråga. Nu är det många som lever i det tysta, kämpar i det tysta. Alltför många. Att tystas är hemskt, när ingen frågar, när ingen vågar göra det. Då är det som man inte finns. Man lever i en bubbla, jag mot dem. När vi inte frågar för vi är rädda för svaret är det fegt och oerhört egoistiskt. Våga fråga! Om ni tycker det är svårt och jobbigt, vad tror ni då människan ni möter som har varit med om något fruktansvärt tycker?

Vi behöver ökat stöd de till som utsätts för sexuella övergrepp, både tjejer och killar. Hetro som hbtq personer. Det ska inte spela någon roll var i landet du bor eller hur gammal du är.
Vi behöver ett kunskapscentra.
Vi behöver samverka mer och bättre. De som får pengar borde följas upp så man kan se vilka man samverkar me. Idag fungerar inte samverkan alls på många ställen. Man tänker på sig själv och sin verksamhet istället för offret och den som behöver oss mest.
Vi behöver förebyggande arbete med ungdomar när de redan är unga. Får att nå alla ev offer och gärnings"män". För att prata med dem, inte om dem.
Vi behöver en handlingsplan för att de som sitter av straffen de fått inte kommer ut som samma personer. Så de får "hjälp".
Vi behöver kunskapsspridning, för ungdomar, föräldrar, personal. Där kan skolan göra mycket. Häromdagen stod det att många var rädda för att börja skolan igen, för kränkningar av olika slag. Det händer på fritiden också och vi en var har ansvar likaså våra föräldrar men detta händer också skoltid och vi måste finnas där för ALLA elever och stötta dem. De ska inte behöva vara rädda för att gå till skolan. Nätet är underbart men det kan även finnas farligheter där. Att informera om vad som är lagligt, vad som är ett övergrepp borde vara självklart på alla skolor då datorer finns där. Man vill ju inte bli anmäld som Bjälstad kommun eller? Likaså poliser, advokater. Låt ungdomarna prata sitt språk, döm dem inte efter hur de pratar. Det är det de säger som är viktigt. Likaså förståelsen och bemötandet är så viktigt.
Vi måste prata med våra barn, om kärlek, sex, respekt. De måste vet att vi finns där både i roliga stunder men även i svåra.

Idag sviker vi offrena, hela samhället och vuxenvärlden gör det. Vi har ett ansvar.
I en undersökning står det klart att 20 000 ungdomar sålt sex, minst en i varje klass har utsatts för någon form av sexuella övergrepp. Våga göra något, våga lyfta frågan. Det kan inte slopas under mattan för att det är tabu.

Läste lite nyheter, en kvinna våldtogs av en man som klättrade in genom fönstret, en annan blev utfryst och mobbad via nätet för hon inte ville klä sig som hora (på en fest i skolan skulle killarna klä ut sig till hallickar och tjejerna horor, lärarna hade sagt påskkärringar o hare). Unga pojkar i Afganistan som säljs som sexslavar till rika män. Man slutar aldrig förvånas....

Idag vill jag vara politiker och ändra saker, jag vill vara rektor och bestämma föreläsningar.....jag vill så mycket, idag som alltid:) Och ni får se mer av mig, det lovar jag. Pratade med fem underbara personer igår, Carolina, Petra, Anna, Janne och Linda J. De finns inom kommunen samt olika organisationer. Jag är tacksam för er och att ni är så öppna med samverkan och sätter den utsatte främst, vi är på samma spår. Underbart! Tack, ni ger mig ork och kraft att fortsätta.

Märkte ni att jag var het idag? Tar med mig min energi till i morgon hoppas jag. Då kämpandet går vidare.
Ta hand om er och varandra.

Kram P