Man kan sakna något som aldrig var menat, man kan sakna något som aldrig blev till. Det får göra ont, det får kännas....
Det kan vara mycket som kommer i tankarna när något oväntat händer och varför stoppa dem? Jag låter dem komma, ända sättet att få dem ur sig.
Helgen har varit lugn och skön, precis det jag behövde. Idag var lillan på kalas, då tog den stora flickan och jag en lång cykeltur, vatten, blommor, natur och glass. Så mysigt att umgås på tu man hand ibland. Lyckan infinner sig i detta rätt enkla. Det är dessa små men så viktiga stunder som berör, som sätter sig i hjärtat. De man minns och tar med sig. De stunder jag värdesätter och som åter en gång har räddat mig från mörkret och sorgsna tankar. Vad vore "mammi" utan er barn?
Idag går mina tankar till en kär vän på sjukhus.....ta hand om dig fina du!
Kram P
söndag 9 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var mycket jag känner igen mig i av det du skrev.
Dagen efter det hänt berättade jag för mina nära men det kändes som att det var någon annan jag pratade om..
Sen levde jag på mitt liv som vanligt, jag hade det som hänt i bakhuvudet men ville inte acceptera verkligheten i det så jag jobbade som en idiot och gjorde allt för att få det att försvinna vilket det givetvis inte gjorde.
Efter några månader kraschade jag och blev sjukskriven men det tog ytterliggare tid innan jag kunde acceptera att det inte var mitt fel och att han jag trodde så gott om faktiskt är en våldtäktsman.
Nu kan jag pussla ihop kvällen då det hände igen men det tog lång tid för mig att kunna komma ihåg..
Det absolut viktigaste för mig (då jag som du vet gått igenom detta innan) var att släppa skulden och det har jag verkligen gjort..
Det är en enorm lättnad när man inser att man inte har någon som helst skuld i det som hänt för då slutar man "slå" på sig själv och kan fokusera på att bygga upp sig själv igen...
många kramar
Skicka en kommentar