Ännu en sorg..

Veckan som gått har ändrat om lite, både i tankar och prioriteringar. Efter en sorg (kris) byggs man upp för att orka nästa sorg. Låter väldigt uppmuntrande men sant. Vi alla drabbas av flera sorger genom livet, vissa mindre och vissa större. Denna sorg som jag nu stött på vet jag inte vart den hamnar, alldeles för stor ibland och ganska liten ibland med tanke på annat. Jag har valt att göra något jag sagt åt mig att inte göra, att inte prata om det. Har gömt mig lite istället, varit min egna vän. Det är aldrig bra att bära det själv men det blir bara så ibland. Man vill liksom inte påverka andras liv alltför mycket. Skicka ett ledsamt mess vill man ej göra, nej då väntar jag hellre på att de hör av sig och berättar då. Så dumt egentligen, för som vän finns man ju alltid där i glädje och sorg. Det gör och vill ju jag göra....Och är säker på att mina vänner med vill finnas där om de visste....

Detär inte alltid det bästa att gömma sig men har dock låtit en vän kommit nära mig dessa dagar. Det är en manlig vän, jag har låtit honom komma så nära att han känner mig väldigt väl just nu. Det känns bra med de ord jag får, de stöttande tankarna och kärleken vänner emellan. Han är en sann vän. Har känts skönt att masken åkte av för en iaf. Tack A!

Jag vet att jag brukar komma stark ur varje kris så även denna gång. Gäller att gråta ur sig lite och ställa sig på benen igen. I helgen tar jag hjälp av mannen (som åter är hemma) och barnen att resa mig. Barnen ger mig alltid den kraft som behövs, de leenden man mår bra av.

Hoppas ni får en fin helg.

Kram på er