måndag 17 maj 2010

Delete....

Många trycker delete.....vill inte se vill inte veta.....
Ibland vill även jag bara blunda, gömma mig eller gömma undan de tjejer jag får kontakt med. För sanningen är hemskare än många tror, verkligheten så nära. Men vem kämpar då för dem om vi alla väljer att blunda, sopa under mattan eller låter andra ta i "problemet"....?! Så lita på att jag aldrig ger upp!

Mailen kommer in om unga tjejer som känt sig tvingade att ha sex på festen, kanske till och med av pojkvännen, de gäller unga som äldre. Barn (10-11 åringar) som säljer sex, barn och tonåringar som utsätts för övergrepp av sina fäder eller andra släktingar. (det finns pojkar o män som utsätts med men de som hör av sig till oss är främst tjejer).

Det låter hemskt att säga att det är min vardag. Det är vanligare än man tror. I vissa (många) fall är de ensamma om sina tankar och känslor. Ibland även hemma.... Att vara ensam i en utsatt situation är oerhört tufft, inget man ska behöva. Det är då man behöver stöd, en trygg hamn.
Det finns mycket att kämpa för, jag vill inget annat än att ändra på saker i samhället, att ge dessa "offer" mer hjälp. Jag måste kämpa vidare, varenda liv är viktigt.

De mail man får sätter sig och de alla finns med mig varenda en. Det är ett tufft jobb men så oerhört viktigt. Jag kämpar för dem och jag önskar fler slog upp sanningens ögon och såg min vardag.
Detta ska inte ske, vi alla är värda så mycket mer.
Jag är också oerhört stolt, att de som söker kontakt har tagit detta stora, svåra steget. Att öppna sig. Ett första steg, ett jätte kliv. Jag vet själv den utsatthet man känner när man är själv. Och trot att det är jobbigt att berätta för någon släpper det en viss ångest, en klump mindre trycker över bröstet. Det är värt det!

Till er alla, kämpa vidare, ni är värda det. Ingen har någonsin rätt att göra er något illa.
Nu kämpar vi tillsammans.....

Kram P

3 kommentarer:

lillasyster tyst sa...

Beundrar dig för att du gör detta jobb. Det du gör är SÅ viktigt!!

Anna sa...

Oj vad jag känner igen allting du skriver om här, alla som inte ville se eller veta av det, svårt att få hjälp och allt. Tack för ditt fina jobb!
Kram Anna

Unknown sa...

Oj vad jag känner igen...

Vi små barrikad soldater som kämpar för rätt, för männiksovärde, för de svaga o utsatta. Jo, de sätter sig o finns med oss, allihopa o en o en.

Ibland grubblar jag, kämpar jag för mig själv genom andra? eller för andra genom mig själv?

Vad kostar det mig själv? Vad ger det andra?

Underbart att läsa här, tack för ditt bloggande!

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se