Att bli sedd....

Ibland vet inte människor vad som döljer sig bakom de stängda ögonen, den vilsna blicken eller kroppen som går rakryggad och ser ut som vilken kropp och människa som helst. Det är lätt att gömma sig bakom ett leende, bakom likgiltighet eller tystnad...trots en smärtande insida.
Men det som smärtar mest, är att inte bli sedd. Att folk vet och ser men avsiktligt blundar. Man finns inte, de väljer att inte se, att istället blunda, de väljer en lätt väg.....en fri väg. Där allt ansvar o medkänsla har flugit ur deras händer....
Då känner man att man inte är värd någonting, inte viktig alls....inte värd att bry sig om. Det smärtar. Det kan hända än och det har hänt förr.
Tårar som man trycker undan, låter dem torka igen....rädd för att de ska falla och någon ser dem.
Även tårar som rinner, någon ser....tittar bort. Tittar åt ett annat håll, väljer även denna gången en lätt väg....för dem.
Visst ser ni
Visst förstår ni
Är det för jobbigt, för svårt, för tabu?

Att bära dessa känslor, denna smärta och sorg helt ensamt är olidligt....det äter upp en inifrån o ut. Jag har känt den alltför ofta, närgånget och påtryckt. Den stora klumpen inom en. Vi behöver alla någon o prata med, vad det än gäller. Så klumpen kan bli mindre....Vi behöver känna oss sedda o älskade. Tack till er som älskar och ser mig. Att bli sedd fullt ut är för mig ovärderligt!

Nu lite positiva ord o tänka på...

"Ur ingenting är allting möjligt"

"Bakom molnen finns alltid blå himmel"

"Njut av dagen, den går inte i repris"

Kram Paulina