Ett nej är ett nej....

Och ibland kan ett ja eller tystnad vara ett nej. Med det menar jag att det ligger mycket bakom varför man inte kanske skriker nej, sparkas och rivs. Många paralyseras, en del hotas och en del klarar inte av att säga nej på olika sätt. I vissa fall vill de bara att det är över fort eller fokuserar man bara på att leva. Detta bara är inte bara. Vem vill inte leva, vem vill inte att det ska gå så "lugnt" till som möjligt och vem vågar kämpa eller säga emot med livet som insatts.

Jag har sagt nej med ord, med kroppen, med tystnad och med gråt....räknas inte de alla?

Ett nej ska alltid respekteras. Hur det än sägs/syns.

Många tror/vet jag har svårt för att veta eller förstå vad de utsatts för runt oss i media, bland vänner och i samhället finns detta normer och attityder kring vad är vad och hur ska det vara när det är på riktigt. Många tycker mycket, många av dem har aldrig varit där och tror att det är lättare än det är. Så svart o vitt.

Om man ser på lagen kan det vara lätt, man får inte utnyttja någon som är full eller medvetslös eller inte vill. Men dessa gråzoner mellan kan vara svåra att bevisa och ofta är det ord mot ord. Känslor är svåra att sätta ord på. När det gäller hot ska det vara uttalade hot inte en känsla....
Jag vet själv att de uttalade hoten ibland uteblev men var ändå rätt och jag kände att jag var tvungen att göra saker jag inte ville.
Jag var redan nedbruten, rädd och ville bara överleva.

För någon vecka sedan kunde man läsa om en 16 årig kille som utsatte en 13 årig tjej för övergrepp, han tvingade till sig analsex. Han friades från våldtäkt för flickan borde gjort mer motstånd och borde därför kunnat förhindra det. Jag blir arg och förbannad. Flickan hade uttalat flera gånger innan att hon inte ville ha analsex men bara för hon sedan ville ha sex ville hon då allt helt plötsligt? Vart ligger ett nej här? Jag hoppas detta överklagas. Läs mer här

Ingen har någonsin rätt till att göra något mot dig som du inte vill.
DU har rätt till din kropp och du är värdefull!
Glöm aldrig det!

Kram Paulina