Hissen var sönder....

Det finns mycket att skriva om, mycket jag vill ha sagt men just nu sitter jag bara och känner efter...som en stilla smekning kom nyss en ro till mig. Jag och barnen gick upp till vattnet, badade i kvällssolen, satt länge i värmen och bara mös. Jag satt och log åt mina vackra lekande barn. Det enda som hördes var plasket och deras skratt. Jag såg vattnet, himlen, naturen och kände mig så lycklig. Att vara ovanför den där grunden, att ha kommit upp känns i det ögonblicket helt fantastiskt.
Just då är jag fri, känner ingen oro för mina barn, inte för mig. Vi lever så som många andra gör hela tiden.
Katastroftänket och stressen hänger inte över mig, inte ens skuggan av den finns och förföljer mig. På något sätt är vi för ett tag som de flesta, som alla andra.

Jag behöver inte tänka på den skyddade identiteten, behöver inte förbereda mitt inre på att han kommer ut och behöver inte vara den med en mörk historia. Jag är för en stund mig själv!

Jag har på senaste träffat många människor som jag ska samverka med i arbetet, underbara personer. Det känns bra, att ha planer och mål. De känns som jag är på väg att nå dem.

Samtidigt har jag mött fantastiska tjejer och killar, som går igenom fruktansvärda saker och jag märker att de inte får den hjälp de behöver och är värda. Det tar på en, att kämpa för dem utan resurser och utan makt. Men varje ansträngning ger mig även luft att fortsätta. De är sådana underbara värdefulla personer....men de vet inte om det.
Många runt om i vårt land faller mellan stolarna, blir placerade på helt fel ställe och släpps åt slummen....det är fruktansvärt.
Jag hoppas att det jag (vi) gör betyder något för dem och finner en liten gnista till livet.

Jag minns när jag var (i mina ögon) svag. Jag orkade inte kämpa för mig själv, jag var ingen och var värdelös. Vart kom denna ligga gnista ifrån? Det undrar jag många gånger och frågan dyker upp då och då från andra. Jag tror att den fanns där inom mig någonstans sen tror jag att jag hade turen att ha en familj, ha vänner och ha stöd efteråt. Men ska turen avgöra? Jag vet idag att det är ett roulettespel, kommer den jag möter förstå, kommer denna ens vilja försöka?

Enligt mig kan man aldrig jämföra det några varit med om, ditt var värre för det pågick längre eller fler gånger mm. Det är så individuellt och jag tycker allt är lika hemskt. När någon gör något mot en som man inte vill.
Många gånger skriver jag att jag förstår att det är jobbigt för dem, att jag kan förstå. Jag vet att jag aldrig kan förstå någon annan, likadant kan aldrig någon helt förstå mig. Men med mina erfarenheter kan jag känna dras maktlöshet och förstå vissa delar. Jag hoppas ni förstår mig... Jag har efter mina egna erfarenheter och nu i mina möten med utsatta lärt mig mycket och det är något jag kan använda. Det är inte lätt, det är inte bara att...

Jag ser nu ut och ser två cyklande flickor, skrattande.....vill inte avbryta deras lek och deras lycka. Men det är sagodags. En stund med var och en på armen, en saga och en god natt kram. Jag älskar er mina hjärtan!

Avslutar med ett citat en underbar tjej delade med mig igår (kanske ej helt rätt)

" Hissen var sönder,
så jag tar trapporna
steg för steg"

Kram på er och kämpa på för ni är värdefulla!