Rikskrim och Patrik, mina veckans hjältar!

Tack för alla som velat rösta på oss, länken funkar nog inte mer då sista dagen för röstning varit.

Just nu sitter jag och summerar veckan. Den har varit tuff, frustrerande men även otroligt givande och lyckad.
Jag har kontakt med en ung tjej, en toppen tjej som i veckan hade modet att träffa en polis och en samordnare i dessa frågor kring koppleri och övergrepp. Vi fanns hela tiden med.
Det började med att soc i hennes stad brustit totalt i deras roll. Inte deras ansvar, kan inte göra något samtidigt som de missuppfattat allt och lagt ansvaret på denna tjej. Istället för att se att hon utsätts för övergrepp, är hotad, och en fara för sig själv väljer de att se att hon har ett sexmissbruk.
Detta är sjukt....blir man våldtagen, börjar träffa män som någon form av självskadebeteende är det ett fall för???Inte soc iaf tydligen.
Hon väljer inte att bli utnyttjad hon väljer inte att sälja sig. Denna okunskap är skrämmande. Jag är otroligt stolt o glad över att hon anförtrott sig till oss så hon inte är ensam i detta men tänk hur många man missar? Fel frågor, fel kunskap....det straffar offrena och så får det inte vara.

Eftersom jag fått en underbar kontakt i Patrik som bara jobbar med detta kontaktade jag honom och han och "kollegan" från rikskrim kommer till oss. De tar detta på allvar, de ser tjejen som det viktigaste, de gör något.
Är oerhört stolt och glad att de finns, dessa underbara män som kämpar för de utsatta och tar sig tid. Tror det är viktigt att ses utan måsten och skapa ett förtroende som det blev här. Annars brukar det låta, du måste anmäla du måste det och det. Nu såg de bara till hennes bästa och hon fick val och möjligheter till egna önskningar! Underbart!
Mest stolt är jag över denna tjej som väljer sig själv och livet och kämpar. Jag hoppas detta ska få ett slut och att hon får det hon förtjänar. Det är hon värd.
Vi finns här hela vägen! Det kommer inte alltid kännas såhär!

Sluta aldrig hoppas
sluta aldrig be
sluta aldrig önska,
under kan ju ske

Lite bilder som får mig tänka på hoppet

I slutet av tunneln finns ljuset

Det gäller att ta ett steg i taget

Ofta en krokig väg till och mot lyckan

Efter mörker kommer sol...den finns nära

Jag vet hur viktigt det är med kämpar omkring sig, man orkar inte kämpa själv. Är glad att jag idag är den som kämpar för andra efter att ha kämpat för mig själv så länge...Och se, jag lever, jag är lycklig. Det går. Jag vet att vi kan klara det, tillsammans!

Kram Paulina

Rösta o stöd Novahuset!

Tycker du Novahuset gör ett viktigt och bra jobb, gå då in här och rösta. Vi är nämligen nominerade till Årets Wendela och kan vinna 15000 kr vilket för oss är mycket pengar. Varenda öre skulle gå till verksamheten och de utsatta!

Vilken ära att vara nominerad lite gråtfärdig här.... <3
Vem har nominerat och skrivit vad???
Så glad, älskar ju mitt jobb trots mycket elände.
Kämpa på alla därute, ni är värda det bästa och det kan ni få!

Kram en känslofylld Paulina

Varför våldtar man?

Något jag reagerar på är när man tycker sexdrift och våldtäkter hör samman. Och där ofta blandar in killar/män som några djur som inte kan behärska sig och måste få utlopp för sin drift. Helt sjukt anser jag.
Är då alla män tickande bomber?
Och gör det det hela mindre fruktansvärt? Något att skylla på.
Det finns en syn i samhället att män alltid vill och kvinnor får gud förbjude mig visa sig kåta. Gör de det får de skylla sig själva. Det finns många attityder som får mig att reagera. Man säger även ibland att "han var så full, han visste inte vad han gjorde", skjuter man inte bort ansvaret då? Likaså brukar det låta "hon borde inte druckit så mycket", där lägger man också ansvaret fel. På offret!
I alla dessa myter/attityder tar man också för givet att det alltid är män som våldtar kvinnor. Visst statistiken ser ut så men hbt personer då och det finns killar som våldtas? Alla är lika viktiga.
Mötte nyss en kille som våldtagits av flera andra killar. Inte för att de hade en tickande bomb utan för det var en cool grej....hallå????!!!!
Han skulle bara plockas, förnedrande och de skulle få makt och kontroll.

Jag tror att man våldtar pga synsätt, värderingar men mest makt och kontroll. Inte av en tickande sak mellan benen. De flesta män som finns och de jag känner är otroligt fina killar och män. De verkar kunna styra den tickande bomben, som isf ska finnas. Varför kan inte alla det?
Jag spränger den tickande bomben och orsaken för alltid och kommer aldrig se orsaken på det viset.

Visst vore det intresant och få veta mer om vad som ligger bakom dessa förövares sätt och handlingar. Men det finns inte mycket att hitta där. Dels för att de som döms anser sig själva oskyldiga och därför inte får vård i fängelset. De sitter bara av straffet. Det hjälper väl ingen? Varken offer, dem själva eller ev framtida offer. Men också dels för att många riktar in sig på offret, hur kan vi hjälpa, mer måste göras mm.
Visst det är underbart att vi hjälper de utsatta men vi måste också rikta in oss på problemet, de som våldtar. Hur kan vi förhindra/minska detta problem?

Att utsätta någon för detta kränkande övergrepp är för många livsavgörande och påverkar deras hela liv. Jag vet. Jag har lyckats komma vidare, se på det med nya ögon men det finns ju alltid där på något sätt. Samtidigt vet ag att många fastnar i detta hemska och kommer inte vidare...
Jag kan ännu känna förnedringen och kränkningen in i själen. Då tänker jag på tjejen i kopplerimålet där de inte ansåg att kränkningen var tillräckligt grov. De borde veta bättre.
Den tjejen hade det inte lätt innan och nu stämplar man henne ytterligare en gång i pannan.

Många tankar till henne och alla er andra därute. Ni som kämpar för dessa frågor eller själva är utsatta. Ni är värdefulla och så viktiga!
Ingen annan än du har rätt till din kropp, oavsett kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning. Ni är för mig alla lika mycket värda!

Kram i solen
Paulina

Jag är förbannad, jag skäms och jag är oerhört berörd

Vi är många som skriver om detta nu. Och alla är vi lika upprörda. Jag är oerhört besviken....och har väldigt mycket känslor i omlopp just nu.

Hovrätten friar två män från våldtäkt mot barn och mildrar straffet för en koppleridömd i den uppmärksammade härvan kring en 14 årig förståndshandikappad flicka i Malmö. Från början var det tio män/killar som stod åtalade, vart blev de av?
Det är mycket mer än det som upprör.....hon anses inte blivit tillräckligt kränkt, hon får inget skadestånd, rätten ansåg att hon inte lämnat en spontan och sammanhållen berättelse.....and it´s going on....

Kan det sistnämnda ha något med hennes förståndshandikapp att göra? Eller att hon är så traumatiserad?
Det tycer jag låter rimligt.

Klarar inte domstolarna och Sverige att skydda våra barn? I tingsrätten dömdes fler, hur stor skillnad ska det vara i varje instans? Hovrätten var inte den heller enig i sina beslut.
Barn ska inte behöva höras i rätten och kränkningen anser jag att den är otroligt grov. Vad är det annars?

Jag blir berörd för dessa fall som kommer upp, blir berörd för jag möter detta i mitt arbete och absolut berörd för att jag varit där. Jag har utnyttjats, jag har sålts....jag har i min mening kränkts.
Jag vet hur svårt och jobbigt det är att sitta i förhör, sitta i rättsalen och vara i samhället efter domen. Att leva med minnen och tankar och aldrig riktigt bli fri. Man ska kunna kräva av samhället att de står upp för en, backar upp. Samhället måste ta ansvar!
Vakna, se på varje fall som unikt, se att detta händer i dagens Sverige. Vakna och gör något.
Det är inte okej att förmedla att det inte var så farligt, att omyndighetsförklara män genom att tro att de inte kan förstå och sätta sig in i andras situation. Herre Gud, de flesta män som finns är underbara, de förstår att detta inte är okej. De är inte de som ständigt är kåta och måste få utlopp för detta. Som vissa vill framhäva i sexualbrott. Välkommen 2011....

Det rör upp mycket inom mig, så kanske blev lite osammanhängande idag:)
Det gör också att jag vill kämpa ännu mer för förändring. För alla därute.
Nu tänker jag på vad nästa steg ska bli......återkommer om det.

Läs mer om detta
SVD här
SKR här
Caroline Engvall här

Härmed vill jag skicka mina tankar till denna flicka och alla med henne som finns därute, som utsatts för övergrepp.
NI ÄR VÄRDEFULLA!

Många styrkekramar Paulina
Novahuset

Många bollar i luften....

Händer mycket som vanligt....barn och jobb:) Vi har njutit avridning i skogen i solen, underbart!
Här är min duktiga dotter och bosse:)



Det händer som sagt mycket och går framåt. Har haft möte med childhood och andra viktiga kontakter som jag senare kommer skriva om när mer är bestämt. Sedan har det varit flera konferanser och nu senast i fredags hade kommunal ett jätte bra och viktigt seminarium om våld i nära relationer. Den finns att se här.

Det var otroligt bra föreläsare som berörde otroligt mycket. Aftonbladets Kerstin Weigl och Kristina Edblom visade ett bildspel om de som dödats under 2000 talet. (i någon form av relation).
Seminariumet inleddes med meningar och musik som fick mig att få tårar i ögonen, detta följde även senare. En stor klump fylldes i bröstet. Vilken skit som finns! Så onödigt! Jag har varit där och jag möter det dagligen men man får sig alltid en tankeställare.
Jag är stolt att jag (Novahuset) fick medverka och att kommunal anordnade detta seminarium.
Nyamko Sabuni var där med, var roligt att se henne igen. Vi skulle ta en fika framöver, finns mycket att diskutera!

Idag blir det samtal med en mycket modig tjej som ska anmäla. Jag önskar henne all lycka! Så stark!

Nu ska jag först brottas med Skatteverket. Så struligt när man har skydd, dock är jag tacksam för det.
Ta hand om er hoppas ni har får en fin dag.

Kram P

Ett nej är ett nej....

Och ibland kan ett ja eller tystnad vara ett nej. Med det menar jag att det ligger mycket bakom varför man inte kanske skriker nej, sparkas och rivs. Många paralyseras, en del hotas och en del klarar inte av att säga nej på olika sätt. I vissa fall vill de bara att det är över fort eller fokuserar man bara på att leva. Detta bara är inte bara. Vem vill inte leva, vem vill inte att det ska gå så "lugnt" till som möjligt och vem vågar kämpa eller säga emot med livet som insatts.

Jag har sagt nej med ord, med kroppen, med tystnad och med gråt....räknas inte de alla?

Ett nej ska alltid respekteras. Hur det än sägs/syns.

Många tror/vet jag har svårt för att veta eller förstå vad de utsatts för runt oss i media, bland vänner och i samhället finns detta normer och attityder kring vad är vad och hur ska det vara när det är på riktigt. Många tycker mycket, många av dem har aldrig varit där och tror att det är lättare än det är. Så svart o vitt.

Om man ser på lagen kan det vara lätt, man får inte utnyttja någon som är full eller medvetslös eller inte vill. Men dessa gråzoner mellan kan vara svåra att bevisa och ofta är det ord mot ord. Känslor är svåra att sätta ord på. När det gäller hot ska det vara uttalade hot inte en känsla....
Jag vet själv att de uttalade hoten ibland uteblev men var ändå rätt och jag kände att jag var tvungen att göra saker jag inte ville.
Jag var redan nedbruten, rädd och ville bara överleva.

För någon vecka sedan kunde man läsa om en 16 årig kille som utsatte en 13 årig tjej för övergrepp, han tvingade till sig analsex. Han friades från våldtäkt för flickan borde gjort mer motstånd och borde därför kunnat förhindra det. Jag blir arg och förbannad. Flickan hade uttalat flera gånger innan att hon inte ville ha analsex men bara för hon sedan ville ha sex ville hon då allt helt plötsligt? Vart ligger ett nej här? Jag hoppas detta överklagas. Läs mer här

Ingen har någonsin rätt till att göra något mot dig som du inte vill.
DU har rätt till din kropp och du är värdefull!
Glöm aldrig det!

Kram Paulina