Idag är jag stark!

Gårdagens föreläsning jag höll på unifem gav mycket. Älskar när nya kraften kommer och man blir laddad på nytt. Nya bra kontakter och framtida möten, ser jag verkligen fram emot!

Idag är det studiedag på skolan så jag och mina älskade döttrar myser samtidigt som blåsten och snön far därute. LillSpike drunknar i snön när man är ute med honom:)

Har tänkt på en sak, detta med att ha kommit över saker eller inte. Jag känner att jag bearbetat och det är befriande att inte längre vara i hans grepp och tankar. Men å andra sidan har jag lärt mig så mycket att jag frivilligt håller mig kvar i vissa minnen, känslor och tankar just för att kunna förstå och hjälpa andra. Alla situationer och människor är unika men är säker på att det kan ge något.
Känns bra att ha vänt det mörka.
Sen vore det lustigt om man aldrig blev påverkad, ledsen eller rädd ibland. Det är ändå grova saker och känslor styr man inte över. Att acceptera det som hänt och kunna kontrollera dessa känslor är för mig bearbetning och jag känner mig stark som tagit mig igenom detta mörker.
Och vi alla har dåliga dagar.....med eller utan mörk historia. Det har man rätt till.
Har även lärt mig visa mig svag, be om hjälp- det är styrka!

Tack mina älskade riktiga vänner och tack allihopa som lyssnade på mig igår. Alltid berörande att höra era åsikter efteråt. Det ger mig så mycket. Ge och ta är viktigt. Och som någon sa, detta är mitt uppdrag, att dela min historia för att hjälpa andra! Det var menat och jag tar till mig det positiva i det (förstå mig rätt)

Och ni därute, ni är värdefulla och viktiga!

Kram P

To much

Livet är en riktig berg o dalbana, ena dagen är man på toppen och andra dagen går det fort nedför. Jag mår inte dåligt psykiskt pga minnen men just nu är det sjukt mycket med barn, jobb och privat och det sätter igång känslor och tankar. Stressen gör en uppmärksam på de små sakerna man annars kan trampa sönder och bekämpa.
Samtidigt älskar jag mitt jobb, idag och igår var det föreläsningar på skolor. I morgon blir det mer av det. På eftermiddagen är det dags att ta sig fram i snökaoset och föreläsa om min historia.
Dagen har eggat mig och gett mig kraft, det är så otroligt roligt och givande att träffa ungdomar och diskutera dessa frågor.
Jag önskar fler diskuterade dessa frågor, för det är viktiga saker.

Igår ringde de från ett fängelse i Härnösand dit HAN är förflyttad nu, från Salberga. 4 år kvar nu bara....det går fort. Tänk att alla dessa år sprungit iväg. Domen på 14 år verkar idag inte vara något när tiden är så knapp nu.
Det väcker mycket känslor inom mig....tankarna spinner på. Å andra sidan vill jag inte ge en sekund åt honom. Det är han inte värd!

Nu mitt i allt kaos är fokus barn, hundvalp, jobb och familj. Och mig själv....får jag inte glömma mitt i allt. Ska försöka vila och stressa av...
Nu Novahuset jour.
Sköt om er fina människor därute!

Kram P

Long time...

Det var länge sedan jag skrev nu. Ute är det nu mörkt och kallt. Vintern är på ingång....tråkigt när det blir mörkare men mysigt med tända ljus och brasa. Det blir många myskvällar med ljus och en filt när de älskade barnen lagt sig.
Vi kör för fullt vårt projekt om unga sex och internet inom Novahuset vilket är jätte intressant och roligt. Lite nya grejer på gång och som vanligt mycket ideer i lilla huvudet.

Det var länge sedan de mörka orubbliga drömmarna smög sig på mig, verkar inte längre vara ett lätt byte för den smygande attackerande drömmen. Drömde härom natten att "han" var snäll, som han var en gång när han var på rymmen och sökte upp mig. Det lugnet jag kände då har jag aldrig uppfattat och känt innan. Jag kände inte heller denna rädsla som jag kände varje gång annars. Det känns lustigt att drömma drömmar som inte stämmer med verkligheten, att känna en godhet av en som jag uppfattar som nästan helt igenom ond. Det är märkligt, dessa drömmar och vad de gör med tankar och känslor.

Jag har föreläst en del, för kyrkan, för personal mfl. Tankar väcks om både då nu och framtiden kan jag tro. Jag vet redan att kraften att hata tänker jag aldrig ge honom. Det tär mer på mig än ger.
Jag önskar så att människor kunde ändra sig, att människor var goda. De flesta är ju faktiskt bra om man ska tänka efter...önskar bara fler kunde ändras. Tänker mycket på alla som finns därute som mobbas, överfalls och lever i skräck eller sorg. Det är mycket man önskar.... mycket man vill göra.

Nu middag sen en mysig lässtund med min älskade döttrar.

Kram på er fina

Ljusterapi

En bild på en av mina gullungar:) Skulle vilja skryta med de andra två tjejerna med men har valt att inte göra det av olika anledningar. Nån gång kanske. De är ändå de bästa jag har och jag är en stolt mamma.

Nu har snön kommit, rätt mycket med. Förra veckan var det mörkt, riktigt november väder. Mörkt, ruggigt och jag kände för att fly landet till varmare klimat. Dagen efter blev det blå himmel, en härlig höstdag....slog över i humöret.
Jag påverkas så otroligt mycket av väder, värme och ljus.
Så just nu känns det bra att snön kom och lyste upp det mörka. Känner att jag blir lite piggare och gladare, känns bra med den kraften.

Idag har det varit utbildning om unga sex och internet. Det är oerhört intressanta föreläsningar och diskussioner. Det som hänt mig hänger såklart över mig men det har aldrig påverkat mig i mina samtal med utsatta. Det tänkte jag på idag och kände en styrka inom mig. Att kunna hålla det på en proffessionell nivå, att sära på detta.
Även om jag håller det inom mig, det som hänt mig är det klart det påverkar mig. Men jag väljer att se det positiva, att det som hänt gjort mig till den jag är.
Tro inte att jag är tacksam för det som hänt mig men jag är tacksam för att jag kunnat vända det och använda det i mitt arbete på ett bra sätt. Att inte vara fördomsfull, att ha en förståelse, samt känna igen denna maktlöshet.
Men jag vet att det går att bryta sig ur greppet, att få ett bra liv igen. Vi alla har det inom oss, vi behöver bara någon som tror det åt oss när vi inte gör det själva.
För vi alla är värdefulla och viktiga!


Kram P

Detta med straff

Det med straff är ett svårt ämne tycker jag.....jag gillar inte å ena sidan att förövare bara sitter av sina straff och kanske (många gånger) kommer ut som densamma som åkte in. Men å andra sidan är det svårt med terapi med någon som anser sig oskyldig och som inte vill ha hjälp för personen förstår inte att han/hon har ett problem.
Men det är viktigt att prata om, det är en mycket viktig fråga. Vi vill ju att det ska bli ändring och det inte händer igen. Vad är rätt? Längre straff, tvingad terapi?

Ibland kanske inte längden på straffet betyder så mycket men i vissa fall blir man rent ut sagt förbannad.
Ni har säkert hört om Alexandramannen som utgav sig för att vara en tjej men som egentligen var en 31 årig man. Han dömdes till 10 års fängelse för sexbrott mot närmare 50 st unga tjejer.
Nu har vi ett liknande fall, en 24 årig man som begått sexbrott mot 45 unga tjejer. Han dömdes för 17 fall av grovt utnyttjande av barn för sexuell poserig, 39 fall av utnyttjande av barn för sexuell posering, 15 fall av försök till utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt pornografibrott.
Han hade också utgett sig för att vara en tjej, Frida.
Domen blev ett år....ett ynka år.

Många tycker säkert inte det är så farligt, han gjorde ju inget fysiskt men jag vet hur dessa utsatta kan må. Det psykiska är många gånger lika hemskt. Att någon lurar en och utnyttjar en sätter sig självklart. I vissa fall är det hot med, det går inte bara att sudda bort. Inte heller kränkningen i att någon sett en naken, som man kanske inte ville från början. Det kanske skedde genom tvång, genom tjat....inte helt ovanligt.
I vissa fall är det jobbigt att man gjort saker man inte ville men många gånger är det sveket som bränner mest. Det kan jag förstå.
Jag lurades och manipulerades totalt av "han". Det gör ont, det svider. Man känner sig rätt dum, trots att man inte kunnat ana något.
Så ett års fängelse är ingenting. Han är snart ute.....kanske tillbaka på nätet?!

Så detta med straff är något att ta tag i för beslutsfattare, hur får vi förövare att ändras och hur skyddar vi de utsatta och de övriga som förövarna kommer ut till sedan.

Ska ta helg nu, kanske har något att komma med efter helgen. Vem vet....
Barnen är iväg med mor o far på landet hela helgen, nu blir det brasa, tända ljus och gottis.

Ta hand om er fina värdefulla ni
Kram Paulina

Mer om detta i utbildningar

Nu morgon med nya utmaningar. Små som stora. Försöker få Spike någolunda van vid att gå ute, men vill bara vara i famnen. Lätt att få rumsren då. Samtidigt som han likt en bebis väcker mig med sitt gnyande på natten och vill ligga bredvid. Men han är ju bara 8 veckor, än får han hållas lite men sen hårdträning med den lille.

Igår kväll föreläste jag för psykologstudenter. Det var givande både för dem och mig (verkar de som de tyckte). Blir helt slut i huvudet av att tänka på att deras utbildning inte inkluderar detta ämne, skit DÅLIGT rent ut sagt. Det är ju dem många gånger som möter utsatta och det är så viktigt och veta och känna till "problemet". Hur ska vi annars kunna hjälpa fler? Något för politiker och skolan att ta tag i. Borde vara prioriterat. Ska ligga på:)

Jag tycker det borde ingå i fler utbildningar, de som kan komma i kontakt med utsatta. Som i england, där har de ett centra som jobbar med detta. Borde väl vara något, eller?
Nu görs alldeles för lite, det kan vi vara överrrens om iaf tror jag.....

Jag vet hur mycket första mötet, intrycket och bemötandet betyder. Det lilla som betyder så mycket. Man behöver inte kunna allt men känner man att den mitt emot vill lära sig och vill hjälpa känns det. Det skapar förtroende.
Samtidigt är det viktigt att förstå hur många som är utsatta, hur "vanligt" det är. En sån sak är bra att förmedla. För man känner sig så ensam om just detta, som man själv är den enda i världen som utsatts. Man känner sig dum, lättlurad och värdelös.
Även om man inte önskar andra illa är det ändå "skönt" att höra att man inte är ensam.
Ska formulera ett mail nu och skicka iväg, sedan blir det mer Nova jobb samtidigt som jag ler åt en Spike som jagar sin svans.

I morgon åker barnen till "landet" med min mor och far, vad de längtar. Blir lite lov för dem iaf, mina skruttisar.

Kram

Då var vi fem i familjen

Trodde aldrig jag skulle köpa en Paris Hilton hund, har alltid velat ha stora hundar. Men detta var det bästa vi gjort på länge. Så liten, så söt och go. Kelig och busig när den inte sover. Som en liten bebis sover den ca 8 tim/dag. Den gillar inte o va ute men försöker vänja den lite allt eftersom. Vill ju att den blir rumsren:) Barnen är överlyckliga över deras Spike:). Och jag har fått en liten bebis till.
Nu jagar den sin svans här. Så go.
Jag hade en hund som hette Spike.....
....den hunden gjorde mig alltid glad

Vår reselåt med Ulf Lundell, Spike

När jag kom ur duschen ville den kela, sååå gooooo!

Ikväll är det volontärutbildning igen, ska bli kul. Novahuset

Kram Paulina