Lugnets vrå

Önskar vi alla hade en sån plats som jag har här på Öland. Där jag möter lugnet i min oftast hysteriska kropp. Kroppen brukar vara trött och uppspeedad på samma gång och det tar på krafterna.
Det är inte lustigt att kroppen ständigt är på span efter fara men vad jobbigt det är. Även om jag försöker njuta nu och det fina omkring mig är det mörka där som en skugga. Ibland är den starkare, ibland svagare.
Just nu sitter jag framför brasan och tittar ut över vattnet. Jag är lugn och jag ler. Jag och kroppen behöver detta, denna återhämtning.
Jag behöver tänka och känna och hitta mig själv helt igen. Jag känner mig oftast stark och vet vad jag vill i livet, trots att jag bär en sorg inom mig. Livet har inneburit sorg, ångest, nedstämdhet, övergrepp och PTSD och jag lär mig fortfarande hantera gamla och nya saker och känslor.
Det måste ske stegvis, ett steg i taget.
De senaste åren har mina mardrömmar handlat om grova övergrepp, minnesbilder, att bli dödad eller jagad. I natt drömde jag om att jag födde ett barn och jag hoppas det kan vara en nystart. Att även mardrömmarna lämnar mig mer och mer och nya vackra drömmar sätter sig i bröstet. För det är så det har varit, ångesten över drömmarna har tryckt på mitt bröst och jag kvävs.
Jag kanske åter känner något jag så länge saknat, något jag har behövt. Jag känner mig viktig, för mig, mina barn, mina nära och en viss person som får mig att leva på nytt. Jag känner mig utvald, speciell som aldrig innan. Det känns så rätt och jag känner mig hemma.

Mina barn är utomlands denna vecka, med deras farmor (som alltid varit farmor till Alma oxå). Det är tomt, ingen som kramas, pussas och leker men inte heller tjatar eller bråkar. Det är viktiugt att ibland vara ifrån varandra och jag behöver mitt lugn för att bli en bättre mamma. Jag längtar efter dem men vet att de har de bra. Mina små troll.....längtar efter deras viskande ord om att de älskar mig, deras skratt och bus. Deras närhet brukar göra mig hel men vet att jag måste vara hel annars med. Någon gång bor vi inte längre tillsammans. Jag passar på att njuta nu.

Det finns några kontakter jag har med tjejer främst som jag ofta tänker på. Fick ett fint sms idag om hur hon känner för mig. Det känns bra. Kan jag bara hjälpa en så har jag lyckats och jag kommer alltid finnas för er!
Tillsammans är vi starkare och vi alla är värdefulla! Försök se det fina med er själva och döm er inte så hårt. Jag försöker med er.
Jag hoppas ni alla får en fin påsk, jag ska återhämta mig och bara njuta av lugnet. Här ska inte de mörka minnena ta mig...

Kram