onsdag 4 april 2012

Jag kallar det livet....

Det var många månader sedan jag skrev och det har hänt mycket denna tid, både på in och utsidan av mig.
På nytt har jag hittat mig själv och jag har fått tillbaka min lust att skriva och dela med mig. Jag har varit med i SKR:s Cause of death women som säkert många av er vet vad det är. Det satte igång lite tankar och det var skönt att få uppleva nya känslor och även sortera de gamla minnena.
Många gånger har jag undrat varför detta hände mig och hur allt varit om det inte hänt. Jag valde den väg jag kände var rätt, vägen som ledde till att vända det hemska mot en rik erfarenhet. Något som format mig och ännu gör det. Det finns inget jag kan göra åt det förgångna, jag har accepterat det och valde livet.
Man möter motgångar och man möter medgångar, det är livet. Vissa större och mindre men vi alla möter dem och det är individuellt hur vi bemöter och tar åt oss dem. Jag uppskattar att jag får vara här nu och lär mig fortfarande av det gamla men vill blicka framåt och även leva här och nu.
Ibland är det lättare och ibland svårare. Jag går hos en ny psykolog, jag tog åter upp en kontakt med läkare och denna. Det känns bra och det känns välbehövligt. inte för att älta och fastna i sorg utan för att förlösa känslor och förstå mig själv.

Något jag ofta tänker på är att jag varit nära döden, jag omformulerar det ibland och tänker ist jag överlevde. Det känns många gånger starkare och får mig hitta kraft i mig själv. Jag hittar en glöd som tänker har jag klarat allt det och klarat efterspelet är jag stark och klarar vad som.

Något kan hända någon kan ta mitt liv men min tro, sanningen och min egna frihet rår ingen på. Dit når inte du. Jag tar tillbaka mitt liv från dig och det finns inte längre något vi. För jag är bättre än så, jag är värd mer än det. Redan har år gått åt att må dåligt pga dig, jag säger stopp. Minnet av dig och det som hänt lever alltid inom mig men jag tänker välja ta fram det, se det, syna det och göra något av det. Jag kanske väljer gråta, se sorgen och må dåligt. Men vet du, då kommer det vara mitt val. Inte du som tar mig dit.

Jag kommer välja leva livet och är redo för det bra och dåliga. Jag välkomnar varje sekund för det är just livet och värt o kämpa för!

Ni där ute, jag kommer nu skriva oftare igen. Trodde ingen saknat mig men hade visst fel:) Jag sänder er styrkekramar o tankar och glöm aldrig att livet är framför er och ni är värdefulla!




3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är så himla fin och så himla stark.
Jag beundrar din styrka, väldigt mycket.

Tinna sa...

Åh så härligt att du är tillbaka igen. Kommer nu att följa dig och heja på! Det du gått igenom är så fruktansvärt och så kränkande att jag har svårt att uttrycka i ord vad jag känner. Din livsglädje hjälper dig igenom och naturligtvis massa, massa stöttning. Själv är jag mamma till 4 söner och skilde mig för 7 år sedan. Har träffat en ny man där jag nu upplever allt det där jag inte fann hos min f.d. man. Önskar dig nu en riktigt härlig påskhelg!

Paulina sa...

Tack fina ni. Önskar er detsamma! Kram

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se