Fängelsenytt

Telefonen ringde igår....jag tittade på den och det står Fängelset Härnösand....hjärtat slog dubbla slag....som vanligt. Vet inte om det är oron över vad de ska säga eller bara påminnelsen över allt som hänt. En del av mig vill inte att han är en del av våra liv, vill inte bry mig eller ha honom i tanken samtidigt vill jag ju veta vad som händer. Nu skulle han få sin första titthålspermiss. Fick datumet i god tid vilket jag uppskattar. Vet egentligen inte varför jag ska veta men har ju tankar inom mig....tänk om han rymmer. Jag fick bekräftat att han ska vara ute i sex timmar till skogs med tre stora starka karlar. En cigg och kaffe..... Visst visste jag att det skulle komma, dagen då han fick en liten bit av verkligheten. Att bli en del av den. Men det får mig också att tänka på att det är bara fyra år kvar tills han är helt fri...utan tre stora karlar....inte bara i skogen. Men det är då och nu är nu. Jag försöker se det positiva. Jag ångrar inget, han fick det han förtjänar. Min dotters frågor om hur han kommer känna när han kommer ut svarar jag som jag känner, jag vet inte. Man kan tro saker, man kan önska saker.....men verkligheten vet jag inget om. Det kan göra mig galen ibland. Att inte ha kontroll. Solen lyser och ger mig kraft. Som om den kände att jag behövde den. Jag suger åt mig varje vårdoft, ljus och stunderna med barnen. Att se dem leka, skratta gör mig levande och snabbt tänker jag inte mer på det mörka. Men någon gång framöver kommer ett nytt samtal..... Fram tills dessska jag framkalla våren ännu mer och njuta av livet. Kram till er alla

Fina o tänkvärda ord....i repris

Våga ta steget
Ibland så känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill

Man känner sig så svag
så vilsen och så feg
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg

Då öppnas nya vägar
och man får perpektiv
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv

Och när man blickar bakåt
när man fått distans
så ser man att det svåra
var källan till en chans

Känner så väl igen mig nu...när jag tänker på hur omöjligt allt kändes en gång. Hur skulle allt kunna få ett slut? Hur skulle jag orka.
Nu är jag glad och stolt över att jag vågade ta steget,öppna mig för någon och börja leva igen.
Ni alla därute, ni är värda detta!
Detta är till er. Jag vet att ni klarar allt ni vill

Kram Paulina

Skrämmande....

Har den senaste veckan läst om eller själv kommit i kontakt med flera olika fall av övergrepp. Två fall där killar låst in tjejer i deras hem, hållt dem fångna och våldtagit dem. Sedan även ett fall där en ung tjej våldtogs av ett gäng killar, hon blev blåslagen. Åklagaren ansåg att hon var med på det!!
Samtidigt frias en 32 årig man i ett våldtäktsmål. Han dömdes till två år och sex månaders fängelse för att ha förgripit sig på en omtöcknad kvinna. Hovrätten ansåg att det inte är bevisat att mannen tvingat till sig sex. Det kan inte uteslutas att det skett frivilligt.

Pust, vad det inte dessa fall de nya reglerna i dessa åtal kom till för? När någon har sex med någon som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd på grund av medvetslöshet, sömn eller drogpåverkan, kommer det kunna bedömmas som våldtäkt.
Vad hände här då? Var hon inte omtöcknad?

Inom mig kan det koka, förstår man inte att man borde vänta i dessa lägen? Hur kul kan det vara att ha sex med någon som bara ligger helt platt? Och borde man inte vilja vara säker på att personen vill? En normal person hade inte gjort något, ev hjälpt denna hem.
I dessa lägen kan jag tänka på vad jag tror det handlar om, att våldtäkter handlar om. Om makt och kontroll.

Lika skrämmande är det med utsatta som av åklagare får höra att det var friviligt. Jag har en kontakt som mötte en polis nyligen som sa, din historia låter konstig. Visst tusan är den konstig, man utsätter inte någon för dessa övergrepp. Och alla som varit där vet hur förvirrad man kan vara. Det ha man även rätt till. Därför är det så viktigt att gå till rätt polis eller vilka de är. Och att ha med någon som stöd, för att känna sig tryg,trodd på och som kan säga till.

Vill påminna om att bli medlemmar på Novahuset, 150 kr/år om ni vill ta del av utb och kanske bli volontär. Stödmedlem kan du bli gratis. På vår hemsida http://www.novahuset.com/
Vi finns även på facebook: Nova Huset som person och Novahuset som grupp, gå med och ta del av nyheter mm:)

Ta hand om er
Kram Paulina

Dottra min.....

Lite dåligt samvete, det var länge sedan jag skrev nu. Men med händerna fulla är det prioriteringar som gäller. Det har jag varit tvungen att inse, ingen kan ha glädje över mig om jag går sönder.
Det har varit fullt upp med viktiga möten, föreläsnngar, utbildningar och samtal med utsatta. Samtidigt tv och intervjuer mm. Men det går bra nu, det känns kul och viktigt!

På hemmaplan har det varit både uppåt och neråt. Alma frågade häromdagen "Mamm, tror du att han, min riktiga pappa, har förändrats o insett att han gjort fel när han kommer ut om 4 år? ".
Frågan fick mitt huvud att tänka fort, tankarna delade sig. Skulle jag vara ärlig eller lugna henne? Jag kontrade med en motfråga....Vad tror du? Nej det tror jag inte. Jag såg att hon va rädd, orolig. Åh vad det smärtade. Jag sa, jag kan inte svara på det gumman, jag hoppas det men jag tror tyvärr inte det. Men en sak ska du veta, att jag o pappa alltid finns här o låter inget hända dig eller någon av oss.
Den natten kom drömmarna åter, som de ofta gör.....hon kom upp skrikandes, livrädd i ren panik. Hon ville sova hos oss, var rädd att "han" skulle komma. Hon fick sova hos mig, jag låg o höll om henne hårt. Hon skakade, var rädd och jag ledsen.
Känner mig så fruktansvärt maktlös, arg och frustrerad.
Att det han gjort mig drabbar andra än mig själv. Det han gjort mig kan jag ta, det har jag bearbetat o kommit vidare ifrån. I den mån som går. Men att det påverkar o drabbar min älskade dotter gör ont i mamma hjärtat. Det är många tankar som far i mitt huvud. Har som tur var underbara vänner o en kontakt på bup som ger mig kloka och bra tankar, råd och stöd.

Min älskade dotter, vi fixar detta! Tillsammans klarar vi allt! Jag kommer alltid finnas för dig och skyddar dig mot allt ont. Jag är så oerhört stolt över dig, mitt underverk! Jag älskar dig till månen och tillbaka....

Visst är det märkligt, att det vackraste jag har är ett resultat av det värsta jag upplevt....

Ni där ute, sluta aldrig tro på att det går att klara det! Ni är värdefulla o värda allt ni önskar

Kram P

Vår debattartikel i aftonbladet

Om den friande hovrättsdomen, läs här

Kram Paulina

Föreläsningsreflektioner

En stor del av barnen som är placerade på ungdomshem har prostituerat sig. Hela 12% av flickorna och 4% av pojkarna säger att de haft sex i utbyte mot pengar eller droger. Den yngsta började när han var åtta år. Läs mer här .

Vi föreläste igår och pratade just om att sälja sex, koppleri och människohandel. Vi vill öka kunskapen kring detta, lyfta frågan och visa att det händer här och nu. Att agera så de som utsatts får hjälp men även driva frågan kring gärningsmännen. Man fokuserar ofta på offren men utan efterfrågan hade problemet liksom inte funnits. Och vad gör vi med dessa förövare? Längre straff? Psykologhjälp? Rättspsyk?

Det är en svår fråga för varje fall är unikt. Självklart tycker jag att barn måste alltid skyddas, (likaså äldre offer.) Samhället har en viktig del i detta. Att ge dem trygghet och rättvisa.
Jag baxnar många gånger över domar som är på böter, några månader .....det är inte ok. Men vilket straff vill jag ge?
Ibland i sitt jobb blir man frustrerad, man vill bara att någon/några försvinner. Det är hemska övergrepp man får höra och som jag själv varit med om. Han fick 14 år, det är maxstraffet. Men kommer det straffet vara bra/ok/rätt? Blir han en ny människa nu? Det måste vara det viktigaste, att de inte bara sitter av ett straff och sedan börjar på ny kula.
Terapin ä ju självvald och de är ju oftast oskyldiga enligt sig själva så då ä de ju inte mottagliga för hjälp heller så vilken hjälp vore bäst? Fotboja?
Det vet inte jag.
Jag vet bara att hur hemsk en människa än är är den inte värd att ödsla sitt hat på. Men jag tror att det är viktigt att få känna och gå igenom de olika känslorna någon gång i sin bearbetning för att bli klar. Jag har genomlidit dem alla.
Detta är något för politiker, kriminalvård mfl att tänka ut....med lagar, straff och hjälp. Jag kan "bara" tycka:)

Något som också är viktigt att tänka på när jag jobbar med detta är att inte överföra mina känslor och tankar på de jag möter. Jag kan tycka en person är hemsk och inte borde få finnas men personen framför mig kanske då fortfarande älskar denna person trots att de skadat henne/honom. Det jag kan förmedla är att man är värd bättre, är värdefull och detta inte är ok.
Det är aldrig okej att göra någon illa. Och man har alltid rätt till sin kropp. Du bestämmer över den!

Mycket tankar idag....så blir en solig promenad nu för att lufta tankarna.
Förresten finns nu Novahuset som person, Nova huset, och som grupp Novahuset på facebook. Gå med:)

Kram på er fina