Man ändras men man behåller ändå vissa saker. Det jag ändrat mig på är både på gott och ont och jag får fokusera på det goda....annars kommer jag inte framåt.
Jag vet nu att jag inte klarar allt själv, jag ber om hjälp och jag visar mig svag. Detta har blivit min styrka. Det är starkt att visa sin svaghet. Jag måste få dala ibland, de gör vi alla.
Jag har lärt mig att hjälpa andra har gjort mig starkare, som person och med min historia men vilken känsla det också är. Att finnas där för någon som behöver.
När jag många gånger försökte öppna mig när jag var i detta eller straxt efteråt testade jag dem alltid. Jag behövde någon som orkade och klarade att lyssna. Jag sa lite....många kunde ej hantera detta, tyvärr. Vissa tyckte synd om en, vissa blev chockade....och jag hade bara sagt en liten del. Hur kunde jag då berätta det äckliga, smutsiga och hemska?
Många blir chockade över de antal som säljer sex, de som säljs i kopplerihärvor/människohandel, de som utsätts för övergrepp och våldtäkter. Vissa mer av tortyr och förnedring än andra. Många tror inte det händer men oj vad många mail och kontakter jag har. Dessa utsatta har många gånger inte pratat med någon eller har de det och inte blivit bemött så bra. Sen finns det självklart de som har bra erfarenheter av läkare, psykologer mm. Men de måste bli fler.
Jag kravlade länge nere i en djup mörk brunn, jag kom inte åt sidan jag kom inte upp. Men steg för steg....jag märkte det inte själv....tog jag mig uppåt. Hoppet brann någonstans, såg det inte själv men kroppen kände den inom sig. Nu flera år efter ser jag tillbaka på de förlorade åren men vet att de säkert behövdes. Tid att förstå, tid att acceptera och tid för återbyggnad. Nu vill jag leva för fullo igen. De dagar jag är nere gläds jag ändå åt att veta att jag kommer upp igen, det finns mycket ljus och lycka när jag är uppe. För dit kommer jag alltid igen och de mörka håller inte i sig som förr. Nu är det en kort stund eller dag i mörker och de flesta i ljus.
Som Gunde säger:) Ingenting är omöjligt!
Glöm inte att ni är värdefulla!
Förra året var en kamp, inom mig men även med Novahuset. Vi lyckades komma en bra bit nu detta år kommer vi komma ännu längre. Det är jag säker på. De som bestämmer måste prioritera detta och lyfta detta. Mer måste göras. Vi ger inte upp och vi kämpar för er därute!
Vi har tystnadslöfte, för inga journaler och du kan vara anonym i din kontakt med oss.
Kram Paulina
2 kommentarer:
Om det bara vore ett steg tillbaka och två fram ...! Kramar!
Jag önskar dig detta, jag vet att du kan komma dit och du är verkligen värd det!
Styrkekramar Paulina
Skicka en kommentar