onsdag 27 februari 2013

Sorgens ansikte

Det är tyst och stilla på din plats idag.
Det enda ja hör är vattnet som forsar och små vårfåglar som kvittrar bortom träden.
Kanske är det du som viskar i mitt öra "jag har det bra".
Kanske ser du på mig och är den kalla vind som smeker kinden.
Kanske är det din själ jag känner svepa runt mig när jag behöver dig som mest.
Kanske är det du....
Saknar dig snörpa.
Idag som så många andra dagar tänder vi ditt ljus och vi har fredagsmys i vanlig ordning på fredagarna och jag vet att du är med oss även om din plats gapar tomt. Du saknas oss.
Älskar dig Louise ❤

Sorgen gör ont i mig men sen ibland när den är som värst känns det som något i mig säger stopp, samlar ihop mig och gör det du ville. Talar om dig, för dig och andras skull. Jag kämpar vidare, jag ger inte upp.

Jag tar kraften från sorgen kring dig, sorgen kring mina egna erfarenheter och samlar ihop dem till ett berg av kraft. För att orka, för att uträtta det jag vill.
Du finns med mig i varje andetag fina du, fina Snörpa

2 kommentarer:

Jonas sa...

Satt på bussen häromdagen och började gråta utan att jag visste varför. Då märkte jag att jag lyssnade på den där Pink Floyd-låten, Wish you were here. Louise tar upp ner av mina tankar än jag själv är medveten om. Märkligt att man kan sakna någon så mycket.

Kram på dig Paulina.

Paulina sa...

Tack Jonas och kram till dig med. Ibland tycks det bara skölja över en❤
Hon finns med oss
Kram

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se