Ord från förr

Jag går bakom 
Jag går bakom själva livet
Undangömd och placerad i fack
Jag finns existerar men lever inte
Ser framför mig den jag varit
Set tydliga drag jag önskar jag kunde efterlikna igen
Men inget blir detsamma blir inte den framför mig igen 
Jag syns men i bakgrunden av andra

Jag har blivit en skugga av mig själv
Jag rör mig men i takt med andra inte mig själv
Jag lyssnar och tror på andra när lyssnar jag på mig själv igen

Jag är mörkret bakom ryggen
Vill bli hel vill synas
Jag vill gå fram från skuggan till det äkta
Jag vill att det som hänt bara ska finnas i mig som en suddig påminnelse
Vill inte vara skuggan själv

En dikt från förr när jag inte kände nån tro att det kunde bli bra.
Nu är jag inte en skugga mer, jag lever och är lycklig

Kram på er