Är så trött på attityder, på människors illvilja och okunskap, på att det inte ändras mycket kring dessa.
Människor tycker så mycket kring sexuella övergrepp, hur man ska göra och vara för att det ska vara/var på riktigt.
Om jag tittar på mig själv har jag aldrig varit det perfekta våldtäktsoffret. Har varit full, har haft en del sexpartners och one night stands och varit frispråkig och sagt vad ja tycker.
Likadant när övergreppen begicks...var inget perfekt offer då heller. Jag skrek inte (hade sagt nej på alla vis man kan utan resultat) , jag var tillsammans eller hade någon form av relation med honom och efteråt kunde jag vara tyst om det, jag kunde skratta med vänner och vara som vanligt. På utsidan iaf. Jag fortsatte träffa vänner, festa, må bra på utsidan och glömde allt. Jag kunde för jag var tvungen, jag hade en dotter att ta hand om och jag orkade inte med verkligheten för jag skämdes och kände skuld.
Senare levde jag vidare pga andra omständigheter, jag var då klar. Hade fått hjälp, hade bearbetat och kommit vidare. Släppt ångesten och skulden och skammen. Hade släppt offret och blivit en överlevare.
Jag hitta kärleken igen, jag var lycklig och jag hade sex och snart njöt jag även av det. Igen, äntligen...fri.
Då gav det en ångest, för man mådde för bra och då så tror inte människor det var så farligt det som händt. De verkade tycka att jag var den som skulle lida och aldrig mer skulle le, ha sex eller vara lycklig.
Det som hänt har hänt men jag vägrade sitta i offerbåset, vägrade ge upp mitt liv. Jag var värd att va lycklig igen och det blev jag.
Man kan inte mäta övergrepp och man kan inte mäta det i hur man mår efter. Alla är olika och alla måste ta det i sin takt men något jag är säker på är att man är värd att leva vidare. Man kan ha turen att få bra hjälp, ha nära bredvid sig och då kan det vara lättare att nå dit fortare men ska man straffas för de?
Attityderna kring våldtäkt är
Säga nej- man ska skrika och slåss och gör man ej de anser många att det inte är en riktig våldtäkt. Vad många inte förstår är att många hamnar i chock och paralyseras. Det gjorde jag.
Alkohol- var man full när det hände? Skyll dig då lite själv säger många. Så offret får här mer ansvar och kring gärningsmannen får man höra, hen visste inte vad hen gjorde. Hen var så full. Helt sjukt. Vi ska kunna dricka och gå hem, vi ska kunna följa med nån hem men sedan ha rätt att ångra oss och säga nej. Jag drack inte under tiden för mina övergrepp men jag mötte ju en främmande man från nätet. Det vet ju alla att man ska akta sig för, hm.
Klädsel- har man kort kort och stövlar med mycket smink på sig är även här attityden att man får skylla sig själv om man utmanar ödet och lockar. Helt sjukt. Man ska kunna ha vilka kläder man vill, springa naken utan att någon har rätten att göra något med en man inte vill. Fick frågor i rätten om både klädsel och smink. Vad fan spelar det för roll???
Relationen till gärningsmannen- många anser inte att man kan våldtas av någon man har en relation med. Man ska ju ställa upp när den andra vill. Här finns många gråzoner. Det är i de flesta fall med någon man känner våldtäkter sker. En relation, en familjemedlem, en vän eller nån bekant på en fest. I mitt fall var det en dejtingkontakt.
Offret/förövare - man har en bild över dessa. Förövaren kan inte vara snälla Nisse eller Anna i klassen eller på jobbet, de som är så trevliga. Offret ska enligt många vara svag och må dåligt. Men det kan hända alla. Vi ser inte på någon om de är ett offer eller gärningsman. Min förövare var trevlig, manipulerande och charmig för de han ville, jag var en stark tjej som haft ett bra liv. Mitt misstag var att jag var godtrogen. Jag sa ifrån men han nästlade in sig och fick mig svag.
Sexpartners- man ska helst vara oskuld eller iaf legat med väldigt få. Inte experimenterat nåt eller gilla sex. Så anser många. Annars ville man nog egentligen. Jag hade haft några partners innan och de fick ja redovisa för i rätten. Att ja testat saker och haft one night stands var ju inget bra alls. Men jag var säker på den saken, det har inte med detta att göra. Ingen har rätten och bestämma och ena dagen kanske nåt känns ok men inte nästa, man måste få ändra sig. Det ja gjort innan har ja gjort för jag velat och mått bra av de. Men att gilla sex eller prata om det anses lösaktigt. Kvinnor får inte visa sig kåta men ändå ska man va de? Jag är inte pryd och jag är ärlig men för det är sex något fint för mig som jag vill dela med någon jag är trygg med och gillar. Har det hänt med någon utan förhållande har de varit för jag ville det just då. Så trött på fördomar och dömmande.
Efter våldtäkten- nu kommer vi till det ja skrev om tidigare. Att efter en "riktig" våldtäkt" ska man gråta, stänga in sig, dra sig undan och må synligt dåligt. Men många döljer detta för man mår så dåligt och skulden och skammen tar över och andra har gått vidare. Är det inte bra när någon som utsatts för nåt hemskt kunnat lämna det? Skratta igen, vara med vänner, gå ut och lita på människor igen?
Det tycker ja men än finns det så mycket kvar att göra i världen.
Bäst vi sätter fart ❤
I veckan har det varit om sexualbrott på efter 10 hos Malou på TV4 och om våga anmäl kampanjen. Har ni missat finns det på nätet. Jag är med i morgon, hoppas få fram nåt.
Ta hand om er och reagera som ni vill, det är er upplevelse och det ni känner och gör har ni rätt till.
Önskar er lycka
Kram P
