Att gå vidare

Fick en kommentar häromdagen....på revansch inlägget. Funderade på om jag skulle lägga ut den och kom fram till, varför inte? Jag skäms inte, och ville berätta min sida.

Det stod en fråga, är det inte dags att gå vidare och sluta tycka synd om dig själv??
Jag log lite för mig själv, vilket jag är stolt över (förr hade självkänslan varit så låg att jag tagit åt mig).
Det finns alltid de som inte förstår, inte har bättre för sig än att tycka saker. Om man läser min blogg på riktigt kan man klart läsa att jag tycker inte synd om mig själv. Ja självklart är det fruktansvärt det som hänt och många därute har det kanske värre. Men ingens hemskheter går att jämföra, inga handlingar går att jämföra. Jag ser mig inte som ett offer utan en överlevare, jag vill inte att andra ska tycka synd om mig utan förstå vad de kan ge för konsekvenser av dålig hjälp, bra hjälp, att det går att komma vidare.

Jag får många mail, 99% är varma fina där de förstår mig och uppskattar det jag vill framföra. Att tycka synd om sig själv och inte gå vidare menas med att vara ett offer, att fastna och inte sluta älta sorgen.
Jag valde att gå vidare, att lämna det hemska så gott det går. Jag tror inte på att helt utesluta detta ur mitt liv, att glömma allt. För det kommer aldrig glömmas helt. Så varför inte göra något bra av de? Varför inte hjälpa andra? Ge dem hopp, stöd och hjälp. Varför inte slå tillbaka mot de som gjorde detta och säga, jag är starkare än er.

Jag lever igen och jag gör det ofta. Många dagar går i lyckans tecken, jag lever mitt liv här och nu, lever som inget hänt. Men det jag vill lyfta är att ja också har dåliga dagar och det måste man få ha. Ta en dag under täcket, gråta, skriva av mig sen gå vidare.
Att inte tillåta det hade varit dumt av mig och något ja märkt av senare. Det är ok med toppar och dalar, det är ok att pausa ibland. Jag vet att nästa dag är bättre, att inget var mitt fel, att livet går vidare. Det är att gå vidare. Att våga visa sig svag och att stå för den man är och har blivit.

Att hjälpa andra känns oxå viktigt och nåt som är bra med allt skit. Att vända det till något som betyder nåt för andra.

Så ge upp, låt mig och de med mig leva som vi gör. Verkar som du själv fastnat och inte går vidare då du hakar upp dig på någon som gör nåt bra. Du känner inte mig, du känner inte till allt omkring.
Jag vet sanningen.
Jag släpper dig och går vidare för jag har ett liv att leva och göra bra för mina nära, mig och de som Novahuset hjälper.
Jag har fullt upp med att glädjas med mina barn, mina nära och att ha det bra.

Stå på er därute, ni som mår dåligt. Det finns ett slut och det är ni värda❤

Kram på er och en stor tanke till min extra dotter i himlen. Älskar dig