Revansch

Igår fick jag ett pris, ett pris för mitt arbete på Novahuset. Priset heter säkerhetsnålen och det delas ut varje år av IF försäkringar.
De senaste 11 åren har varit en kamp, en kamp emot de där ute, mot minnen, mot mig själv och den hjälp som borde funnits men som ofta lyser med sin frånvaro.
Det var en kamp under det hela men kampen efter har varit minst lika tuff.
Den starka Paulina inom mig har lyft mig när jag inte orkat, när hälften av kroppen liksom gett upp och inte orkat. Den lilla rösten av självkänsla, av hopp och styrka som fanns kvar inom mig gav sig inte....och det gav resultat. Jag klarade det, jag hämtade mig sakta men säkert....och jobbar än med mig själv. Jag startade ett nytt liv, att hjälpa andra. De tog mig vidare, kämpade för deras skull lika mycket som för mig själv och den jag en gång var. Kämpade som jag önskat någon kämpat för mig.

Det mörka hemska fick en mening, fick något inom mig att vakna till. Jag vände det, jag gjorde det!
Priset var en liten del av allt detta, en bekräftelse på att allt mitt arbete är värt mycket, att jag faktiskt fixade detta mycket på egen hand. Det ska ingen behöva genomlida.....vi alla behöver vi någon.
När jag utsattes för övergrepp, eller senare sökte sex för bekräftelse och på så sätt iscensatte nya psykiska övergrepp mot mig själv....då hade jag behövt Novahuset. Jag hade behövt någon....om jag då visste det jag vet nu. Att inget var mitt fel.
Då bar jag ännu skulden och skammen med mig, den var som en skugga som aldrig lämnade min sida. Och hade jag vågat prata? Jag hoppas det och jag tror det, med rätt person....jag hade behövt det iaf.

Nu har Novahuset en ny hemsida, så kolla. Och följ oss i novahusets grupp på fb. Jag kommer ta med stoltheten för detta pris och göra vårat projekt jätte bra, fortsätta med Novahuset och föreläsa för skolor om gränser mm och även föreläsa om min historia. Det behövs....jag hade behövt höra den för många år sedan.
Kram på er