Sjukdomtankar

Ligger i sängen o har gjort det många dagar. 40 grader i feber o kräkmaraton. Var bara vaken 2 timmar fre till mån. Helt däckad. Nu sitter jag upp o har för första gång på länge ätit lite. Lite uttorkad. Jag har förstått att sjukdomar får mig livrädd....tänker ofta det värsta,dödsångest.
Jag vet att inte många sjukdomar leder till döden men jag skräms. Att inte få finnas för mina barn,de behöver mig. Ja tänker på vad som händer vårdnad,skydd mm..det kan sätta griller i mitt huvud kan ja säga..
Samtidigt vet jag att jag aldrig kommer kunna skydda dem mot allt men som mor vill man gärna de. Det har blivit såhär sedan honom,när jag var så nära döden....det var så det kändes. Att ständigt veta att detta kan vara det sista jag gör...att ständigt vara rädd. När hela familjen hade änglavakt i bilkraschen i Florida blev det ännu värre. Jag kan stressa upp mig för bil o flygresor,terrordåd,sjukdomar mm. Försöker släppa,kan inte ha kontroll....men gör ont. Vill inte se döden i vitögat på länge. Att han skrämt mig så...
Ja måste lägga mig igen helt slut efter några minuter uppe:-) .

I morgon tisdag är jag med i veckans brott o i expressen. Säga vad man vill om kvällspressen men de har varit toppen,dubbelkollat allt innan tryck. Känns bra. E ju känsliga saker.
Jag hoppas inslaget visar o ändrar lite attityder kring detta. Det är viktigt att kunskapen ökar man jobbar åt båda håll. Den utsattes o förövarna.

Ha det bra alla fina värdefulla därute.

Kram Paulina