Hjälpen idag saknas...

För er som missade dokumentären finns den här. Den var mycket stark men även även väldigt bra och viktig. Hade velat att man även fick fram den bristfälliga hjälp som finns. Vi måste kräva bättre läkare, psykologer, stödpersoner, lärare mfl. Alla måste ha rätt till hjälp, vart man än bor. Vi måste ha föräldrar som vågar prata med våra barn, vi måste ha lärare som vågar fråga! Samhället måste stötta när vi anmäler och även annars. Det måste finnas stöd innan under och efter hela processen, det behöver man och det är man värd.

http://svtplay.se/v/2797761/dokument_inifran/ingen_riktig_valdtakt?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2797761/sb,p103467,1,f,-1

Jag tycker det är så viktigt att prata om dessa attityder för tyvärr är vi många som varit utsatta. Och de känslor vi då får och har känner vi ofta inte igen och därför blir det ännu svårare att prata om det och får mer skuld och skamkänslor. Kommer ihåg själv hur jag försökte förtränga och när man väl pratar om det känns det som en hemsk mardröm om någon annan. Jag minns skuld och skamkänslorna som igår, varför gick du inte och varför....dessa varför var många och jag blev bra på att hitta fel bara på mig själv. Jag visste inte vilka reaktioner som var vanliga och vem skulle kunna bära mina hemska berättelser när jag inte kunde det själv? Mötte många gånger okunniga människor som sa helt fel saker och jag gömde mig ännu mer.....jag mötte attityder från vänner o samhälle som skälpte mig något enormt och de som var tysta gjorde mer skada än hjälp. Attityderna går inte framåt....samma attityder unga har idag lever vidare från när jag var yngre. Vi behöver mer förebyggande arbete för att komma framåt. Det jobbar vi mycket med på Novahuset!

Det är lätt för de som inte varit där och säga "jag skulle bara gå" eller skrika mm. Det är lätt att tycka att man får skylla sig själv om man ångrar sig eller övertalas till sex. Mycket är lätt för de som aldrig varit där....därför aktar jag mig alltid för att inte uttala mig starkt om de jag inte har en aning om. Mina erfarenheter kan idag hjälpa andra, många vågar berätta väldigt mycket för mig för jag själv varit med om hemska förnedrande övergrepp av många män.
Min berättelse kan jag idag utnyttja genom att hjälpa andra. Eftersom det inte går att få det ogjort vill jag så gärna hjälpa andra. Jag önskar Novahuset föreläst för mig när jag var yngre och jag önskar jag hade haft någon som mig själv att prata med.
Det känns fint och jag blir så berörd över era fina mail, så jag tackar er alla här! Tycker ni är starka och tack för att ni delar era historier med mig, tillsammans är vi starka!
Ta hand om er och tro på att det kan bli bättre, för det kan det.
Ni är värdefulla och glöm inte att omge er med dem som ger er energi ist för de som bara tar. Ni är värda det bästa!
Kram

Om våldtäkt på svt1 ikväll

I kväll medverkar Novahuset på SVT 1 kl 21 i Dokument inifrån. Det handlar om våldtäkt och fler av Novahusets samarbetspartners är med.

Det tar upp mycket kring attityder som ungdomar har i frågan och det är något vi jobbar mycket med på Novahuset. Vi möter många unga som blivit tvingade till sex på olika sätt över hela landet, både tjejer, killar och transpersoner.
De bär ofta stora skam och skuldkänslor och pratar sällan om det som hänt. Om jag inte gjort så, om jag inte druckit mm är vanliga tankar de brottas med. De flesta vi möter känner personen de utsatts av vilket ofta gör det ännu svårare att berätta. Man kanske känner något för personen, el hen är omtyckt och man tror inte någon ska tro en.

Sexuella övergrepp kan vara så mycket och vi möter de alla olika former, våldtäkt, övergrepp i gränslandet, sex som självskadebeteende, övergrepp online, koppleri, trafficking och att man på något sätt får ersättning för sex. Om vi vill ha ändring i frågorna måste vi arbeta förebyggande och informera och diskutera detta med barn och unga själva. Vi på Novahuset önskar även ett kunskapscenter.

Hos oss kan man vara anonym i mail och chattar, vilket många tycker är otroligt skönt. Gå in på vår hemsida för chattider (hemsidan är under ombyggnad) www.novahuset.com
Jag tycker även ni ska gå in på Facebook och gilla Novahusets sida där samt bli vän med oss där, Nova Huset. För att få ta del av info, debatter mm

Glöm inte att ni är värdefulla och ni har rätt till era kroppar, känslor och tankar!

Kram Paulina

Tankar

Det är vår, äntligen. Solen skiner, fåglarna kvittrar o bladen blir grönare för varje dag. Ofta går jag längst vattnet och funderar. Sätter mig på någon brygga och bara är. Oftast är det en leende Paulina, trots en tung sorg som jag bär med mig. Jag är glad att vara här, glad att vara borta från allt och känna mig fri. På något sätt är frikänslan dubbel, på ett sätt kan han aldrig nå mig mer men å andra sidan är han o det som hänt en stor del av den jag är. Många tankar faller tillbaka på hur en person kan va en annan så beroende av denna, så nedtryckt att man skulle gå på vad som. Hur någon kan vilja skada en annan person så mycket. Jag minns mina tårar, minns att jag bad att slippa, minns mina bedjande blickar om att han skulle ingripa, säga nej och det skulle ta slut. Jag förväntade mig aldrig att han skulle driva det längre. Att efter varje övergrepp med män trycka ner mig och spotta på mig, min självkänsla o mitt värde. Han lyckades på sitt sätt ge mig all skuld o all skam. Och jag visste inget annat än att ta på mig den och bära den....i flera år var den min ryggsäck. Den tryckte ner mig och självbilden var nertryckt....nersmutsad. Jag känner än idag hur manipulerad jag var, som hjärntvättad. Det är läskigt vad någon kan göra.... Jag som ansåg mig smart, stark och trygg. Jag som aldrig lät någon bestämma över mig eller trampa på mig. Jag var ju en vanlig tjej....en sån det aldrig kunde hända. Nu vet jag att det kan hända oss alla. Träffar man en sådan människa som han så är det möjligt.... Det är fortfarande som en mardröm ibland, som om det aldrig hänt. Det känns både frånvarande o närvarande. När jag sitter på bryggan inser jag att detta har hänt mig o det är ett mirakel att jag sitter här idag. Jag ler, blir stolt över min styrka. Medan solen skiner, fåglarna kvittrar och bladen blir grönare lovar jag mig själv att vara stolt över mig själv, älska mig själv och leva! Ni är alla starka, även när ni känner er som svagast. Vi kan klara mycket, tillsammans! Kram på er