Mitt huvud minns, mitt hjärta minns och min kropp minns.
Kroppen kan påverkas och minnas av mycket, det kan vara dofter, platser, ord eller vissa beröringar. Själen minns sveket, tilliten som är svår att återskapa.
Huvudet minns allt som hänt men har ändå valt att vandra vidare. Att lämna att acceptera utan att godkänna. Inse sanningen och vända det.
När klumpen i bröstet trycker på känns det igen. Nu när det var länge sedan jag bara låg platt av rädsla, skuld, skam och sorg förstår jag inte alltid varför det kommer.
Det kan vara något kroppen påminns om och pang så ökar puls, andningen är högt upp och det känns som man bär något tungt över bröstet.
Har mina metoder jag lärt mig hitta själv. Vissa har jag fått hjälp med.
Många säger till utsatta: det är dags att gå vidare, det var så länge sedan.
Det är lätt att säga och tycka.
Men när någon inkräktar så enormt på din kropp, din person och långt in i själen är det svårt att bestämma allt själv.
I huvudet kan man välja sina tankar men kropp och själ lever sitt liv. De är svårstyrda, de glömmer inte på samma sätt och gå vidare för dem är att jag ändå lever.
Man måste låta det vara, acceptera detta.
Det är mycket som börjar om efter ett övergrepp, man blir som en ny person med nya känslor erfarenheter och tankar. Man bryts ner fort men byggs upp sakta. För att bli så hel man kan.
Förtränga är ingen väg för mig, har försökt det. Det blev värre. Det kommer ifatt en. Och då ännu värre.
Det är inte att gå vidare för mig. Jag vill lära mig leva med detta, ta lärdom och vända det.
Det fick en mening. Jag fick träffa er, jag fick hjälpa. Jag uppskattar det runt mig och jag brinner för allt jag gör.
Livet kan vara väldigt fantastiskt, även mitt i smärtan. Ingen kan förneka att det var hemskt och fruktansvärt men ljuspunkterna i livet väger upp. Jag skapar dem själv, med stöd från andra.
Nu ligger snön och glittrar ute, snöflingorna dalar ner från himlen. Jag önskar du var här Lollo men ler åt att du säger "Jag är med dig vet du väl".
Jag hoppas, önskar och tror det. På något sätt, på hennes sätt.
Jag är tacksam för förtroendena ni alla ger mig, oss på Novahuset. Jag vet att vi gör skillnad, nu ska vi bara bli fler och mer göras. På myndighetsnivå.
Kram på er fina därute i snön
tisdag 4 december 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar