God Jul

Det är snart jul, ute lyser snön upp lite men annars trycker mörkret på. Har svårt för mörker och gillar inte årstiden något vidare. Känns osäkert, lite ledsamt och dystert. Brukar göra det bästa av det, njuta av att snön lyser upp, burra upp mig framför brasan och tända ljus. Mysa under en filt. Krama om barnen lite extra.
Sånt gör det kalla mycket varmare.
Samtidigt som årstiden tynger ner mig lite ger den mig något ändå. Tid med barnen, då vi tillsammans har lång lov. Tid att umgås, tid att skratta och leva.
Just nu lyser även solen in genom fönstret på övervåningen, underbart.
Tar vara på varje ljusstråle.

Det blir en tung jul utan L, hade liksom räknat med julmys, presenter och promenader. Lite gråt och mycket skratt. Fortfarande har jag inte fattat, fast i ett grepp jag inte lyckats krypa ur. Jag saknar henne något enormt och hon finns med mig i allt jag gör.

Många kontakter påminner om henne på något sätt och det är kontakterna jag har som jag brinner för. Att stötta att finnas där och att hjälpa så gott det går.

Vissa genomgår nu rättegångar, vissa tvekar om de ska anmäla, vissa bor på hem eller i familjer, vissa har inte berättat för någon om det som hänt, vissa försöker och vissa har gett upp. Jag tänker på er alla.
Ni alla går genom olika resor och det är bara ni som kan bestämma vilken väg ni ska ta. Det som kopplar er samman är många liknande känslor som skam skuld och ångest.
Steg för steg kommer ni komma bort från dem, men spring inte fram ta det varsamt. Dagen kommer, med rätt hjälp ska ni komma ur detta oavsett om ni är i det nu eller har varit där och ännu kämpar framåt.
Jag önskar er alla detta, att se att inget är erat fel, att ni är värdefulla!

Jag önskar vi alla kan få en stund av ro och lycka i jultider. Även de som har familjer där det är kaos eller på något sätt skadat hoppas jag ni under jul möter någon ni känner er omtyckta av, att ni får en bekräftelse och en kraft att kämpa.

Jag finns här och under 2013 kommer jag kämpa hårdare än någonsin att det ska bli bättre hjälp, att stötta och driva frågan vidare.

Jag ska njuta av de som ger mig kraft inte de som tar, jag ska försöka sålla bort.....men det är svårt. Men behövligt för ett bra liv

Ta hand om er fina <3 br="br">Kram

Minnen väcks

Mitt huvud minns, mitt hjärta minns och min kropp minns.

Kroppen kan påverkas och minnas av mycket, det kan vara dofter, platser, ord eller vissa beröringar. Själen minns sveket, tilliten som är svår att återskapa.
Huvudet minns allt som hänt men har ändå valt att vandra vidare. Att lämna att acceptera utan att godkänna. Inse sanningen och vända det.

När klumpen i bröstet trycker på känns det igen. Nu när det var länge sedan jag bara låg platt av rädsla, skuld, skam och sorg förstår jag inte alltid varför det kommer.
Det kan vara något kroppen påminns om och pang så ökar puls, andningen är högt upp och det känns som man bär något tungt över bröstet.
Har mina metoder jag lärt mig hitta själv. Vissa har jag fått hjälp med.

Många säger till utsatta: det är dags att gå vidare, det var så länge sedan.
Det är lätt att säga och tycka.
Men när någon inkräktar så enormt på din kropp, din person och långt in i själen är det svårt att bestämma allt själv.
I huvudet kan man välja sina tankar men kropp och själ lever sitt liv. De är svårstyrda, de glömmer inte på samma sätt och gå vidare för dem är att jag ändå lever.
Man måste låta det vara, acceptera detta.
Det är mycket som börjar om efter ett övergrepp, man blir som en ny person med nya känslor erfarenheter och tankar. Man bryts ner fort men byggs upp sakta. För att bli så hel man kan.
Förtränga är ingen väg för mig, har försökt det. Det blev värre. Det kommer ifatt en. Och då ännu värre.
Det är inte att gå vidare för mig. Jag vill lära mig leva med detta, ta lärdom och vända det.

Det fick en mening. Jag fick träffa er, jag fick hjälpa. Jag uppskattar det runt mig och jag brinner för allt jag gör.
Livet kan vara väldigt fantastiskt, även mitt i smärtan. Ingen kan förneka att det var hemskt och fruktansvärt men ljuspunkterna i livet väger upp. Jag skapar dem själv, med stöd från andra.

Nu ligger snön och glittrar ute, snöflingorna dalar ner från himlen. Jag önskar du var här Lollo men ler åt att du säger "Jag är med dig vet du väl".
Jag hoppas, önskar och tror det. På något sätt, på hennes sätt.

Jag är tacksam för förtroendena ni alla ger mig, oss på Novahuset. Jag vet att vi gör skillnad, nu ska vi bara bli fler och mer göras. På myndighetsnivå.

Kram på er fina därute i snön