tisdag 29 november 2011

En fin dag

Trots mörkret, trots kylan och dimman är jag idag den Paulina jag alltid vet finns där inne. Jag ler, både på insidan och utsidan. Jag ler hela jag. Dessa dagar känner jag mig hel, jag känner mig fri!
Det finns människor som fått mig till denna plats, som har kommit i i mitt liv och förändrat mycket. Jag fylls på med kärlek, med trygghet och tillit. Jag blir starkare av de som ger mig denna kraft.
Vänner och kärlek kan göra så mycket.
Jag tror jag funnit något jag inte trott existerade och det gör mig nervös på samma gång som hoppfull.
Jag ser fram emot morgondagen, framtiden och jag ler.
Det går fina människor därute. Det går.....
Vad som än hänt er, vad som än kommer hända....ni kan le igen. Ni kan känna hopp och leva. Det är ni värda!
Jag hoppas min lycka kan sprida sig till er som behöver styrka och värme. Ni finns med mig!

Styrkekramar

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kloka ord!!

Tristessa sa...

Hoppas jag kan fånga det. Sån gråtig dag/natt nu.

Paulina sa...

Jag hoppas du kan fånga det min vän!

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se