Att tänka på mig

Det tar tid, det tar kraft och det går upp och ner. Nu många år efter har jag format om mig. Jag vet vem jag är, jag vet vad jag är värd och vad jag behöver. Jag vågar sätta mig först, jag kan tycka om mig och känna mig viktig och bra. Det borde alla kunna och verkligen behöva. Någonstans fanns en styrka inom mig och som nu kommer fram mer och mer men ibland blir jag svag. Det är då jag behöver en hjälpande hand.
Nu vet jag vad jag behöver lugn, trygghet och kärlek. Det är härligt när den känslan infinner sig, även om den bara stannar en stund.
För mig är det lika viktigt att finnas för de man älskar när allt är både på topp och på botten, det har jag nog förstått på senare tid. Att det gäller att glädjas med och för varandra med. Är ofta den starka men ibland behöver jag vara den svaga och hållas om.

Min egentid behöver jag och veckan har givit mig denna. Även om nya tankar dykt upp har jag haft det jätte härligt. Några stunder av lugn och ro, några av kärlek och några av trygghet. Då mår jag som bäst och blir det person jag egentligen alltid är.
Jag har några att tacka för det och det gör jag av hela mitt hjärta. Ni vet vilka ni är.
Tror inte alla förstår hur så lite kan göra så mycket för mig men så är det.

Igår smög sig solen fram mellan moln och regn, en underbar känsla i naturen. Doften, ljuden, synen och närheten. Det betydde mycket med en stunds trygghet. Behövde fylla på förrådet. Skulle legat kvar så länge och bara varit men plikten kallade:)

Tryggheten och lugnet är behövligt både för mig men även barnen. Efter allt det gamla vill jag vara här och nu och se framåt. Den där lyckan är viktig, inre och yttre lycka. Och det kan jag ibland behövas påminnas om, att livet är för kort för att vara i något dåligt eller inte ha det bra.
Att ta tillvara på livet och det goda.

Jag önskar ni kommer dit för det är ni verkligen värda.

Styrkekramar på er