måndag 31 augusti 2009

Blod, svett och tårar

Varför lär jag mig ALDRIG!?!
Nu sitter jag här igen, skägget i brevlådan (känns det som) och än en gång har jag varit dum nog att skjuta upp allt. Är helt
S-nurrig
S-tressad
S-kakis
Samt SÅÅÅÅ arg på mig själv. Kroppen skakar, ögonen får blinka lite extra för att inte börja gråta. Vill bara krypa ihop i fosterställning och bli kramad, gråta ut all frustration.

En väldigt viktig ansökning skulle in idag (inkommet senast i morgon och poststämplat idag), för Novahusets räkning.
Så klart kan jag mestadels bara skylla detta på mig, dels var jag ute för sent sen tog jag som vanligt på mig jobbet som visade sig vara ett väldigt stort jobb. Hade tyvärr inte så mycket nytta av det vi gjort tillsammans i styrelsen.
Som pricken över i:et så hade jag ett mobilt bredband som hängde sig och det jag skrivit försvann.
Samt att jag fick göra om hela ansökan pga att det var en annan vi tittat på, jorå. Tror jag fyllde i 40 olika rutor med svar på frågor, inte en mening heller utan ett antal ville de ha som svar.

Man kan säga att nästan allt gick fel men det gick....sluta aldrig tro. Någon ville mig väl ikväll, tack! Många gånger kände jag att det var kört men då hände det något, jag är nog sams med Gudarna jag eller finns det några änglar som vakar över mig och vill mig väl:)

Jaja inget klagande bara slutkörd. Nu har jag lärt mig mer om ansökningar iallafall.
Nu vet jag även att flytta, packa upp själv, ta hand om två barn själv (just dessa dagar med så klart), samt att göra detta var för mycket. Glad att jag kan erkänna det iallafall.
Det var lite fel att ta hem kompisar till Alma idag med men men, man vill ju att barnen är glada.

Jag var tvungen att göra detta, så om det är med blod, svett och tårar jag skriver detta så är det värt det. Var ju för en bra saks skull, för Novahusets överlevnad:)
Så till er där ute, det var för er! För att NI är värda bättre hjälp.

Nu gnyr Alma för sina drömmar och Ella tassade nyss upp i min säng...så får gå och lägga mig med de båda i dubbelsängen så vi alla tre får sova. Ja vet, inget bra föräldraknep, men mysigt ibland:).

Ett extra tack till T som åkt över hela stan till drive in posten nu efter halv elva och min fina vän Nina som hjälpte honom med utskrift. Ni är bäst och underbara för hjälpen och överseendet med Pablo (jag).

Kram och godnatt, glöm inte att säga ifrån ibland, för ert eget bästa:)

Behöver en del av en ny garderob:)

http://blogg.veckorevyn.com/tyras/2009/08/31/vinn-presentkort-vart-1000-kr-pa-veromoda/

Efter flytt och allt jobb behöver jag peppas upp med kläder:)
Håller tummarna,brukar dock aldrig vinna men men....
"Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be.
Sluta aldrig önska, under kan ju ske"

Vinner jag inte hoppas jag min syster gör det. Det är hon värd efter allt!

Kram

Som fisken i vattnet...

Jag måste säga att jag trivs som fisken i vattnet i nya hemmet. Trots att inte allt är uppe än har jag kontroll i kaoset. En del är kvar i kartonger men känns jätte bra att jag vet vad som är i varje kartong iallafall.
Har varit en hektisk helg, många tunga lyft och åtta miljoner kartonger och säckar mm. Sjukt mycket man samlar på sig under åren. Barnen har tonvis med kläder i alla storlekar, jag får lite panik. Måste göra mig av med alla för små kläder, ångest. Alltid något minne till någon klänning eller liknande....men kan ju ej samla på mig mer nu.
Känner mig väldigt trött och sliten i ryggen idag och då var det ju inte jag som bar mest och flitigast. Ni som känner mig vet hur lat (bekväm låter bättre) jag är:)
Packar hellre upp...
Men lite tog jag allt i, tur att man har en stark familj. Tack för all hjälp. Alma tog en kartong som jag fem minuter tidigare ställt bort för den var för tung för mig...hm. Men hon tog den och trava iväg. "skäms på mig"

Idag fick jag ett samtal från "den andra kvinnan". Vi pratade förra veckan om att vi inte fått information från fängelset där "han" är nu. Han blev nämligen förflyttad för ett halvår sedan från Norrtälje. Tydligen är det något de gör, flyttar dem efter några år. Han har ju suttit inne ca fem år nu.
Hon hade pratat med dem där han är nu och vi fick information vi blev nöjda med. Vi har rätt att veta när han kommer ut, ev permissioner (om de blir några). Nu vet vi ialla fall att de hade vår information och meddelar oss det som händer som de gjort förr på Kumla och Norrtälje.
Starkt gumman att ringa idag, du är så bra!

Varje gång jag påminns blir jag så trött. Som man förtränger tills det blir verklighet igen. Som det ibland blir när Alma liknar honom eller om något påminner om händelser i det förflutna.
Jag vill liksom inte ens behöva tänka på honom, han finns ju inte annars. Det är något jag vill tro och intalar mig ibland ialla fall. Men när man måste göra något som påminner, som telefonsamtalet idag, så kommer det upp. Blir inte lika berörd längre som tur är. Det är lättare att skaka av mig nu, känns skönt att ha kommit en lång bit iväg från det jobbigaste, det mörkaste och det mest svidande känslorna.

Idag ska tre ansökningar in, i Novahusets räkning. Håller tummarna. Vi har ca åtta kvar att söka i höst, finns en del men vilken djungel det är. Nu gäller det bara att skriva rätt, få till det och sen ge järnet. Jag håller alla (två) tummar jag har.

Just nu hör jag Alma och hennes två vänner Emelie och Filip "prata" med Paddi (vår sköldpadda). Så glad att hon kommit in i klassen, känns så bra. Ella står mest och tittar på de stora barnen, lugn som en filbunke.
Dags för middagsförberedelser. Hörs i morgon.

Trots att jag känner mig som en fisk i vattnet måste jag säga att jag saknar mycket där hemma med, som vänner. Får lite mess i bland och kan inte låta bli att bli lite rörd. Tack för tankarna....Nina. Kom snart på besök:)

Kram

fredag 28 augusti 2009

Nya tag

Tack för era kommentarer, alltid bra med feedback på det man skriver. Ibland rör man till det för sig själv och vet inte riktigt själv vad man skrivit trots att det i huvudet är solklart. Sen tycker jag det är intressant att få se saker från "andra" håll. Vi alla kan lära oss något nytt ibland. Det är viktigt att inte ta på sig sina skygglappar och säga "jag säger aldrig fel eller har fel". Det tror jag vi alla gör någon gång.

Så vi är på det klara:) Jag önskar INGA oskyldiga i fängelse, där det hänt kan jag bara beklaga.
Jag önskar däremot att de skyldiga sätts där.
Det kan gälla föräldrar som misshandlar sina barn, de kan röra sig om våldtäkt där gärningsmannen kan vara både en kvinna eller man. Jag gör ingen skillnad på övergreppen om det gäller kön, sexualitet. Det är hemskt vare sig vem man är,vem man möter och hur det fullbordas.

Kommer i helgen ha fullt upp med flytt, hoppas ni har överseende med att jag kanske inte skriver i morgon. Lådor ska packas upp, barnen ska stimuleras, ha mat och ni vet hur det är. Ska bli så spännande när barnen ser sina nya fina rum, gjorda precis efter deras önskemål. Då värms mammahjärtat.

Min kära syster är hemma nu, ny medicin, denna gång får det vara den rätta. Hon sa till mig, det är ingen fara jag dör inte, plågorna får jag stå ut med. Jo det gäller att se det bra i svåra stunder, att hon överlever. Men det är hemskt att se hennes skov resten av livet där hon kvider och bara ligger.

Igår när jag läste för Ella, läste jag om en sköldpadda:) Den sista meningen tar jag åt mig och MÅSTE leva efter.
"Det är bättre att vara glad för det man har, än att vara ledsen för det man inte har"
Smart sköldpaddebok det där:)

Idag skulle vi ätit middag hos min vän Helena m familj, tyvärr var vi tvungna att tacka nej på grund av att vi har så mycket saker och måste flytta två gånger, hm. Var en snäll tanke vännen, ses snart ändå.
Ska snart iväg med Ella och Nina och äta lunch, sista gången på ett tag. Får passa på när jag är kvar.

Nu dags att ringa ang dagisplats, varför strular det alltid och tar tid?
Ha en bra dag och ta hand om varandra!

Kram

torsdag 27 augusti 2009

Ord mot ord

Var tvungen att ta en packpaus, lillan sitter framför en pippi film med dockan i famnen. Leker lite ibland istället för att fastna i filmen. Jag har hela veckan hittat små påsar och väskor överallt, där Ella gått och packat lite av sina saker i. Hon vill så klart hjälpa till.

Såg debatt igår och inser att 30 minuter är alldeles för lite för en viktig fråga. Igår gällde det våldtäkt. Är det lika hemskt i en relation som i ett överfall? (ja, verkligen,kanske ibland ännu värre då det är ett tillitsbrott) Ett nej, vad betyder det? Ord mot ord?
Mycket togs upp, Per E Samuelsson hävdar att det är för lätt att få en dömd idag. Han visste tydligen att flera han företrätt varit oskyldiga. Hur då? Om man ska hårddra det så är det faktiskt bara gärningsmannen och offret som kan veta helt och hundra. Sen gäller det för polis och advokater att visa/bevisa sanningen.
Sanningen är också att de flesta anmäler inte alls, så många gärningsmän går ju fri. Är inte det ett problem? Jag menar inte att jag vill se oskyldiga dömda men jag ser gärna att fler anmäler och de som är gärningsmän döms.
9 av 10 anmälningar går faktiskt inte ens till åtal, de läggs ner.

Chefen för åklagarkammaren i Nyköping säger:
– Vi har alltid legat bra till. Det blir en samverkan på den lilla orten som är ganska effektiv, när man känner varandra och arbetar tillsammans. De här utredningarna handlar om att vända på varenda sten, vara lite framsynt och fantasirik och inte ge upp för tidigt, menar Anders Öjert.

Kan fler ta efter lilla nyköping?

Per i debatt menade även att man inte kan fälla någon där det står ord mot ord. Skador eller vittnen ska finnas. Men många med mig vet att våld behöver inte synas, det kan ske hemma utan vittnen. Dessa uttalanden tycker jag stämmer in på många myter om våldtäkt, tex att man "måste" vara blåslagen mm.
Det gör mig arg. Tänk om våldtäkten skett för några månader eller år sedan. Har inte "offret" rätt att anmäla och känna att det finns chans att få denna dömd. Jag anmälde efter fyra år. Det fanns stödbevisning, vittnet till mitt mående och det viktigaste, en annan kvinna. Tror aldrig han fått 14 år i hovrätten om vi inte varit två. Det fanns dock inga skador hos mig, inga vittnen som sett på. Det var många gånger ord mot ord. Men skillnaden var att de aldrig kom på mig med att ljuga, jag sa samma saker i förhör, tingsrätt och hovrätt. Det gjorde inte han. Talar man från hjärtat och sanningen blir det inga problem men när man ljuger och trasslar in det för sig själv kommer fel svar, lögnen.
Då måste väl ändå ord mot ord gälla rätt långt. Vem som är mest trovärdig, som har stödbevisning mm. Eller vad tycker ni?
Jag tycker även att den åklagade ska bevisas oskyldig om så är fallet istället för att den drabbade ska utses som en lögnare och "skyldig". Så är det ofta nu, offret verkar vara den skyldiga som får de hemska frågorna, som hängs ut. Tror inte "han" fick svara på hur många han haft sex med och vad han hade på sig. Det fick jag. Och vet ni, jag talade sanning trots att den kanske inte var någon fördel för mig. Men vad ska det spela för roll om jag haft sex med två eller tjugtvå? Jag gav dem hela mitt liv, det gick vägen. De gick på sanningen. Den jag blivit lärd att följa.
Jag hoppas de uttal som hörts på senaste inte fått drabbade att bli rädda. Ni är trodda, ni är värdefullaoch värda upprättelse. Anmäl om ni varit med om övergrepp. Det finns bra hjälp att få. Ta hand om er.

Nu mer packning och lite lunch till lillan och mig.
Förresten är min syster kvar på sjukan, det är något konstigt och kan vara något mer säger dem. Nu finns inte så många alternativ kvar. Många blir friska med hjälp av medicin mm men nu har hon testat det mesta:( Två "saker" återstår nu...det ena alternativet ser jag helst brinna upp, försvinna i intet.

Kram

tisdag 25 augusti 2009

Min älskade syster är sjuk

Den iakttar, den smyger sig på som ett hungrigt lejon. Tar satts och tar över min syster mer och mer. Chrons heter detta odjur som verkar njuta av att förgöra min älskade syster och bryta ner hennes kropp mer och mer.
Sakta rinner tårarna nedför kinden, denna maktlöskänsla igen. Jag vill kunna hjälpa, kunna vara vid hennes sida och när odjuret kommer vill jag kunna övermanna denna sjukdom och förgöra den för all framtid. Det är en storasysters jobb....
Hatar att veta att hon i denna stund lider, vrider sig av smärta på sjukhuset. Jag hoppas innerligt att morfinet snart bedövar och låter henne vila från plågan en stund.
Min syster, min älskade syster.

Jag har två mindre systrar och de betyder så mycket för mig. Vi bråkade när vi var små, vi skrattade som tonåringar och vi fanns där för varandra alltid. Vi har gjort allt det systrar ska. De har alltid varit ett stöd för mig, skrattat med mig när jag varit glad och gråtit med mig i sorgen. De är och förblir mina småsystrar trots att de nu även dem är vuxna.
Vi är lika, både på gott och ont. Vi känner igen oss i varandra och våra värsta egenskaper ser vi klarare i varandra. De bästa även så, de är som jag. Vi är alltid där för våra vänner, vi är omtänksamma och pålitliga. Vi är glada, lite galna och känsliga.....mina fina systrar.

Vet inte om jag kommer kunna somna ikväll, kommer tänka alla möjliga alternativ och inget kommer vara gott nog förrens min syster är hemma HELT frisk. Nu får Chrons sluta, ge upp. Ta inte min syster mer, ge dig iväg. Finns det någon Gud ska jag be, finns det något jag kan göra så kommer jag göra det. Just nu hoppas jag, jag ber, jag önskar. Mitt hopp, överge mig inte nu!

Systra mi, du är stark och du har redan orkat mer än vad många andra gjort. Ge inte upp, vi klarar detta tillsammans, jag låter inte honom ta dig.
Jag älskar dig min lilla sys. Du betyder så mycket för mig, du är en underbar tjej med så mycket kvar i livet.
Finns alltid här.

Usch kan inte skriva mer. Glöm INTE att ta vara på de ni har nära, ni vet aldrig hur länge de finns hos er!

Min älskade vackra syster, full av liv och så glad. Snart är du på Öland igen, lika lycklig som här. Lova mig det! Då lovar jag dig att jag springer rundan med dig, antar du utmaningen? Jag ä stolt över dig, glöm aldrig det!

Kramar en storasyster

måndag 24 augusti 2009

Våld syns inte alltid




Sitter i solen och jobbar:)Mamma och pappas altan. När de sålde huset för att bo i lägenhet var jag inte alls glad, trots att jag inte bodde hemma. Men nu älskar jag lägenheten, mest denna altan.
Våldtäkt behöver inte synas och man kan bli våldtagen utan våld. Så ser sanningen fakriskt ut. Personen har sedan länge utövat våld mot "dig", utan att du kanske märkt det. Det är så svårt att veta när det händer. Det gör det också svårt för domstolarna, det hade varit klart lättare att bevisa med yttre skador. Men med ord, hot och kränkningar kommer man långt. Man kanske inte ens behöver hålla fast personen. Många har sina attityder om våldtäkt, man ska skrika, säga nej och sparka. Men många blir paralyserad....så rädda att de inte gör något. Är detta då våldtäkt? Självklart. När något görs mot din vilja är det just det.

Kommer ihåg när jag innan, under och efter övergrepp sagt nej, gråtit och bett men mina ord blåstes iväg. Ingen brydde sig, ingen hörde, ville höra. Gör man det några gånger, säger ifrån, och ingen bryr sig är det en hemsk känsla. Man är som luft, man är ingenting.....
Man ger upp, man ser upp och flyr, man låter sig själv förnedras. Med hot kommer man långt som sagt, man kan få nästan vem som helst till vad som helst. Om man inte bryr sig om sig själv, brukar hot om familjen ersättas....Blir arg när jag tänker tanken.
Till slut behövs inga ord ens, en blick kan säga allt. Man är då så liten, tror på orden att man är värdelös, att ingen kommer tro en. Man är i någon annans våld....Sakta men säkert blev man nedbruten. Läskigt det där, att bli övertagen av en annan.

Men ha, jag har tagit tillbaka mig själv. Jag ser lite annorlunda ut, jag är lite annorlunda men det är jag.
Man är aldrig själv, men det känns så. Jag hade så många runt mig, som fanns där och älskade mig. Just därför ville jag skydda dem från detta. Nu i efterhand inser jag att jag gjorde fel, men i den stunden var allt så rätt. Hade jag varit där igen eller gett råd till någon hade det blivit, prata med någon. Det är svårt men det blir ännu svårare i framtiden annars....

Nu har det ju även blivit ett problem med bilder som sprids över nätet och via mobilen. Många anser nog "skyll dig själv, vad trodde du då". Men det är inte alltid så lätt, det kan förekomma hot, det kan vara till någon man trodde sig kunna lita på. Finns många alternativ. Jag tror inte man tänker på konsekvenserna innan man skickar en bild. Nog lätt att vifta bort problemet. Man måste nog vara försiktig och lita på sig själv. Hemskt att man inte ska kunna lita på andra eller? Jag känner med de som drabbas, har också fått bilder spridda på mig. Känns väldigt förnedrande. Det är ett kränkande övergrepp och man kan må jätte dåligt av det. Har redan haft kontakt med tjejer som varit utsatta för just detta.
Jag är glad att jag kommit till att inse att inget var mitt fel, jag hanterade det så bra jag kunde just då och inget jag hade gjort kunde jag gjort annorlunda. Man gör så gott man kan när man är i ett förhållande av våld och hot. Man gör allt för att överleva dagen.

Idag blir det lunch med en väninna, blir skönt att komma bort från datorn. Gör mig stressad och se allt jobb. Måste dela upp det lite, kan inte jobba dygnet runt. Men när jag vill något och trivs med det är jag svårstoppad.
Blir även att skriva kontrakt idag:) Längtar mest efter att läsa för mina flickor ikväll, har inte sett Ella på några dagar och det svider i mammas hjärta. Hon är med T på jobbet idag, hjälper pappa på restaurangen:) Tur att han äger den, hade nog inte varit poppis av chefen eller anställda att ha en busig tre åring där annars:) Men nu bestämmer han...

Ha en bra dag i solen
Kram

söndag 23 augusti 2009

Novahuset behövs

Idag har jag verkligen fått bevis för att vi behövs. Fått kommentarer/inlägg/mail/människor har frågat om dessa verksamheter. Var finns dem? Vart kan jag vända mig? Blev bestört när jag hörde om en kille som varit utsatt i flera år där psykologen inte kunde något om problemet så därför fick inte den drabbade hjälp. För mycket begärt att slussa vidare till någon som kan? Herregud vart finns viljan att hjälpa dessa människor?
Inser att inte vi ensamma kan göra allt, men hoppas fler verksamheter snart finns och fler kan få hjälp. Oavsett kön, när det hände mm.
Jag tänker kämpa vidare för alla drabbade där ute, ett ställe räcker inte. Det är jag, vi alla, skyldiga. Att hjälpa människor som behöver, vem säger att det inte kan hända dig eller någon du bryr dig om?

Kämpa med mig, bli medlem du också http://www.novahuset.com/

Kram

Sjabbel av polis

Ni har säkert läst om ett antal våldtäkter på senaste, flickan som blev våldtagen på skolan och som inte blev tagen på så stort allvar när skolan uttalade sig "vi har bra stämning på skolan", typ. Ta tag i problemen istället, inse att det pågår. Kanske inte framför dina ögon men bakom stängda dörrar, toaletter mm.
Man måste väl diskutera frågan med ungdomarna ändå....även om de anser sig inte ha "detta problem". Verkar tyvärr vara vanligt, att man inte har dessa problem och skyffla över det på andra.

Något jag blivit upprörd över denna veckan är att polisen sjabblat i Helsingborg. Åklagaren tvingades släppa de fem unga män som suttit anhållna misstänkta för gruppvåldtäkt på en 14 årig flicka. De fem hade anhållits och förhörts utan att formellt delges misstanke och har därför olovligen hållits frihetsberövade. Det gör mig tom av ord, hur kan det hända? Slipper de undan nu? Får denna unga tjej någonsin upprättelse? Så här får det inte gå till!

Läste nu detta på text tv.
Andelen sexbrottsmål som går till åtal är störst i Nyköping - 63%. Lägst andel - 18%- har västerorts åklagarkammare i Stockholm, visar en sammanställning som DN gjort av sexualbrottsmålen år 2008. Sammanlagt handlar det om 8364 beslut av åklagare. Bland brott som gick till åtal eller annan lagföring där offren var 15 år och äldre var genomsnittet för hela riket 30%.
Då gäller det ju verkligen att polisen/rättsväsendet gör sitt jobb rätt och inte sjabblar. Det är människoliv det handlar om, det är viktigt! Även viktigt att få upp fler sexbrott till åtal och fler fällande domar (om det hänt, vilket ofta är just det det gjort).

Kom på att jag skulle skriva om det nya "problemet", lättklädda bilder på mobil och dator som sprids....återkommer med det i morgon.

Stöd Novahuset, verkar verkligen som många som arbetar med sexbrott behöver föreläsningar ang detta. www.novahuset.com

Kram på er

Moffarmiddag med mina underbara systrar


Förr Och nu
Love u sisters

Sys Karin gör sin egna bea sås:)

Man blir kladdig av god mat,revbensspjäll:)



Min fina syster och jag som fular mig, som vanligt:)

Igår kväll var det dags för en mysig moffarmiddag med systrarna. Var som vanligt trevligt att ses.
Idag är Alma hos min syster, jag jobbar med projektansökningar. När man gör det själv blir man verkligen blind, svårt att se ändringarna man borde se. Blir yr och tom i huvdet:). Vi har gjort det ihop först som tur är, styrelsen. Men var tvungen och ändra lite och det ställde till det för mig. Inte samma skolhuvud som för några år sedan...
Kram

lördag 22 augusti 2009

Fördomar

När jag träffade "han" första gången var det början av månaders övergrepp och år av rädsla. Jag var nere på botten länge och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig upp från den då djupa brunnen jag försökte klättra upp i från. Så kändes det, fångad i en mörk brunn....som tur var såg jag alltid en strimma ljus där uppe i brunnens öppning. Mitt hopp!

Det är det första mötet som många pratat och skrivit om, dum som jag är har jag läst mycket av det jag inte borde. Borde lyssnat på mig själv och nära istället för att påverkas av andras okunnighet.
Första mötet, jag satt mig i bilen med honom och det var redan då det började. Hur skulle jag veta?
Jag har läst att jag antingen måste må psykiskt dåligt (skulle då vara lättpåverkad) eller hade jag velat detta själv?
Två val? Var det de enda valen och möjligheterna som fanns?
Tänk om det var så att jag var rädd? (det var jag inte förrens bilen åkt några mil)
Tänk om jag trodde jag var kär och vi skulle göra något som man brukar på första dejten, typ middag eller liknande. (vem kunde tro att han hade andra planer, planer jag inte visste om.

Jag är en person som vill tro gott om andra och varför skulle jag inte tro gott om honom, han hade bara pratat fint, skrivit fint och var jätte gullig och kärleksfull. Hur kunde jag vetat att han var beredd att sälja mig, att våldta mig?
Det syntes inte på honom och jag anade inget.

Menar de att man får skylla sig själv, att man ska kunna se på en person om han är ond och se hans tankar och planer? Tänk om vi kunde det om alla...

Jag visste ingenting om hur han var den höstdagen. Jag kom dit full av förväntan om att mannen i mitt liv dykt upp. Att nu var det äntligen min tur att hitta rätt och det skulle vara länge. Det varade länge men inte på det sättet jag velat den dagen. Han var inte den jag ville, den jag önskade. Det var inte min ridande prins....

Jag vill bara skaka om dessa människor som tycker så mycket. Vad lätt livet verkar vara i deras värld....om de kunde lära oss? Är så trött på fördomar, så trött på människor som uttalar sig/skriver om saker de inte vet något om.

Man kanske inte alltid kan förstå någon annan i en svår sits, man kanske inte ens förstår själv vad som hände/händer. Allt går så fort och processen börjar så långt innan första slaget/övergreppet. Man hinner inte uppfatta när det händer. Man är redan fast, utan att veta om det. Det hände mig den dagen, jag visste inget.....om jag bara anat. Då hade jag självklart vänt om. Hur skulle man kunna vilja utsätta sig för detta om man visste vad som skulle hända?
Så NEJ, jag mådde inte psykiskt dåligt
Och NEJ, jag ville inte själv
Så NEJ, jag anade inget och kan inte tänka mig att jag kunde gjort något annorlunda
Och NEj, INGET ÄR MITT FEL.

Ibland förstår inte jag själv vad som hänt, hur kan någon vara så ond? Jag förstår inte alltid valen tjejer/kvinnor jag möter väljer men dömer dem inte. Jag vet ju hur det är när man är där själv. Skulle aldrig uttala mig om något jag inte vet hur det är, inte heller döma.

Det är lätt för många att sitta och tycka, men att vara där är en helt annan sak.
Tänk efter innan ni uttalar er, tänk en gång till.

TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT på människor med skygglappar och som ser en enda enkel väg.
Lägg istället energin på att stötta varann. Om det är svårt så knip käf...

Märker ni att jag är upprörd:)? Måste pysa ibland...
Idag har Alma varit på kalas med tjejerna i nya klassen och det gick sååå bra. Nu blir det revbensspjäll, pommes och "bea" med mina älskade systrar. Mums!

Fick ett mail igår som rörde upp lite tankar kring "honom". Berättar mer nästa vecka då det "kommit" ut, kommer en artikel om honom....igen. Det rörde upp en del och sov dåligt men unnar mig moffarmat och lördagsgodis och kopplar bort det för ikväll. Tack min Alma att du får mamma på rätt tankar. Hon har inte ett uns av honom i sig.....

Ni glömmer inte att bli medlemmar va?:) www.novahuset.com

Kram

fredag 21 augusti 2009

Morgonrock gänget....

Har haft en filmkväll med sys Karin, slumdog "millionaire". Var bra! Vi kom på att vi skulle se film klockan åtta, så hon, jag och Alma gav oss ut i SPÖREGNET!
När vi kom hem var vi dyngsura, hängde av oss kläderna och tog på oss morgonrockarna. Jag lånade mammas snygga sexiga....not.
Det var mysigt i alla fall. Med en godisskål njöt vi sedan av filmen.....

Karin och jag, kolla in mina ÖGON, vad hände? Skulle ta bort de röda ögonen och blev ett spöke....ser även ut som en flottig röd tant:)
Söta tjejer, min syster, moster Karin (kolla in snobbenmärket) och min älskade Alma (även hon i läcker morgonrock (karins gamla trasa). Men allt klär en skönhet.
Nu säger jag god natt....sov gott!
Och ni, glöm inte att kolla in http://www.novahuset.com/ och bli medlem!
Kram på er

Novahuset

Nu är äntligen nya hemsidan färdig, http://www.novahuset.com/ . Ni kan nu välja att stödja oss i vårat fortsatta arbete mot de sexuella övergreppen genom att bli medlemmar. Det kostar ingenting, men för oss betyder det mycket. Antalet medlemmar styr hur mycket bidrag vi kan få, vilket i sin tur hjälper oss att hjälpa fler som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Tänk att en så liten och enkel insats från din sida kan göra så mycket. Gör slag i saken, tänk inte bara utan agera:)

Från nya hemsidan, ordföranden (jag) har ordet.

Vi ser att både sexualbrott och våldtäkter ökar och nästan varje dag kan man läsa om våldtäkter i media. Många har åsikter om sexuella övergrepp, hjälpen till de drabbade och hur man kan förebygga problemet.Jag anser att vi måste lyfta frågan, diskutera med barn/ungdomar redan i tidig ålder. Att de har rätt till sina kroppar, att säga nej och om de varit med om något hemskt ska de veta var de kan vända sig.

Det finns idag många myter om sexuella övergrepp/våldtäkt. Attityderna kring detta ämne är skrämmande. Att man får skylla sig själv om man är för full, har haft sex med många eller inte beter sig som man "ska" efter övergreppet.Jag anser att det ALDRIG är kvinnans/mannens fel om man utsätts för övergrepp. Du har alltid rätt att dra dig ur i sista minuten, du ska kunna följa med någon hem/gå hem själv på kvällen, du ska kunna klä dig som du vill. Är inte detta självklart??? Tydligen inte för alla.

Det sexualiserade våldet förekommer i alla åldrar, samhällsklasser, bostadsområden och yrkesgrupper. Det finns många attityder och myter även kring detta. Att offrena är si och så och gärningsmannen likaså. Det finns INGA mallar över hur man ser ut mm. Det kan hända oss alla.Diskussion och föreläsningar i skolor är ett viktigt redskap. Likaså att kvinnor/män som jobbar med de drabbade får mer kunskap om hur de ska bemöta dessa människor.Det är viktigt att de som utsätts för övergrepp får tillfälle att bearbeta den svåra upplevelse som en våldtäkt/andra sexuella övergrepp eller kränkningar är, så att de får möjlighet att återfå sitt självbestämmande och gå vidare i livet. Jag och säkert många med mig kan ibland tycka att det kan vara lättare och skönt att prata med någon utomstående, särskilt i dessa fall. Då kan Novahuset förhoppningsvis hjälpa den som behöver eller i annat fall ge information var man kan vända sig.

I Sverige anmäldes år 2007 12 921 sexualbrott och 4 749 våldtäkter.I Östergötland var siffrorna samma år 562 sexualbrott och 214 våldtäkter, vilket är en ökning med 20% respektive 59% de senaste fem åren.
Många anmäler inte de våldtäkter de utsatts för. Vi vet att mörkertalet är stort, ofta brukar man räkna med 80% (även om man säger att endast 5–10% av alla sexualbrott anmäls). Särskilt stora beräknas mörkertalen vara i de fall kvinnan känner gärningsmannen. De som anmäls är i första hand överfallsvåldtäkterna. Något annat som många tror är att det vanligaste är de överfall som sker med någon okänd. Statistiken visar något annat, att de som utsatts för övergrepp har en relation eller är närståede till gärningsmannen.
Både kvinnor och män utsätts för övergrepp och gärningsmannen kan både bara kvinna och man. Statistiken visar dock att kvinnor som våldtas av män är det vanligaste och är ett stort samhällsproblem. För mig är alla övergrepp övergrepp och "offret" ska få den bästa hjälp som möjligt, oavsett kön och sexuell läggning.

Jag hoppas att vi på Novahuset kan få fler att lyssna, diskutera och göra något åt problemet. Stöd oss gärna i vårt arbete genom att bli medemmar, volontärer eller ge ekonomiska bidrag. Vi är tacksamma för varje liten pusselbit.Tack för att just DU vill kämpa med oss mot sexuella övergrepp.

"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"

Jag vill främst tacka dessa underbara människor för att de hjälpt mig under en svår tid och fått mig gå vidare, hitta tillbaka till mig själv och klara av det jag gör idag. Hans och Tore (målsägarbiträde/åklagare, Göran (polis), Gunilla och Juno (Kvinnohuset), Ingrid och Katarina (Frideborg), Olga, Lina och Ulrika (Team för våldtagna, Alla kvinnors hus), Karin (bup), alla mina vänner jag träffat i "grupper", vänner och familj och sist men de viktigaste i mitt liv, mina döttrar Alma och Ella. Tack ni alla för hjälpen tillbaka!

Ett extra tack till Sara (tjejjouren och RB) och Olga (team för våldtagna,STHLM) för all hjälp med att starta Novahuset. Ni är guld värda!

Vill även tacka min underbara kusin som hjälpt oss med hemsidan gratis, du är bäst och har ett gott hjärta!:)

Bli medlemmar nu http://www.novahuset.com/

Kram Paulina

torsdag 20 augusti 2009

Välsignad

Just nu gör det ont, gör ont i mitt lilla (stora) hjärta. Min lilla Ella har varit ifrån mig i hela fem dagar, usch vad jobbigt det är. Hon ringde (T slog numret) förut och grät. Nästan skrek ut sin förtvivlan, "mamma kom hem". Aj den satt. Nu är jag helt förstörd.

Som ofta när jag blir ledsen kommer minnen upp. Det är som om jag blir sårbar, som om jag är allmänt byte och då blir jag rädd.
Idag kan jag hantera dessa känslor bättre än för några år sedan. En bit av mig kommer alltid bära ärr som jag skrivit förut. Jag är glad att det slutat blöda men ärret svider ibland. Just nu!

Jag ska snart sova, först blir det en puss och kram på en sovande skolflicka. Alltid när jag ser mina flickor slår hjärtat lite extra. Trots jobbiga tider står vi här idag, starkare än någonsin. Trots att jag påminns varje dag om Almas pappa låter jag honom inte komma nära mig, in på livet igen. Jag håller honom (hans minne) på avstånd.
Jag ser honom i henne men väljer istället att se godheten i hennes person. Hon är trots allt ett barn, ett vackert värdefullt barn. Hur hon än blev till är hon en välsignelse. Vågar inte tänka på var jag varit utan henne....kanske inte hade varit alls.
Tack barn för att ni räddar mig varje dag från att drunkna, ni får mig att leva, att se ljuspunkter i det hemska. Alma räddade mitt liv när hon blev till och när hon föddes, nu är det två trollflickor som gör det. Älskar er!!!1

Jag har läst mycket om det nya "hotet", sex/lättklädda bilder som skickas via mobilen och sprids samt om bilder på nätet. Blir att blogga om i morgon.

Kram och godnatt

Maktlös

I mitt arbete är man ibland maktlös, man kan inte göra mer än det man gjort. Man gör sitt bästa men vet inte om det räcker. En hemsk känsla, denna maktlöshet!
Tankar som far i huvudet, har jag gjort/sagt rätt saker?
Har jag gjort nog?
Hur går jag vidare? Går jag vidare eller låter jag mig själv släppa det?
Man behöver råd utifrån många gånger. Handledning och någon att bolla tankar med. Annars förgörs man, sakta men säkert....
Viljan att vilja hjälpa och stödja och glädjen när det går bra, går framåt är anledningen att hjälpa till på Novahuset. Det är anledningen till varför jag gör detta. Jag vill hjälpa till så gott jag kan, dra mitt strå till stacken i denna värld full med orättvisor.
Just nu är jag bara tom, jag står och stampar och vet inte vilken väg jag ska gå.

Tyvärr gäller det att koppla bort emellanåt, annars förgörs man även av det. Ha is i magen är inte riktigt min grej men ibland måste man förstå att det jag gjort är nog och jag kan inte göra mer. Och invänta....
Just nu är jag inte där, tror det finns lite mer och göra men efter det får jag väl slå mig själv i huvudet och inse att det räcker. Ta ett steg tillbaka och ta fram isen och stoppa i magen:).

Man kan inte göra mer än sitt bästa. Jag hoppas bara att det går vägen denna gång. Jag blir berörd när människor (i tankarna finns en speciell tjej) inte vet hur viktiga och speciella de är....önskar jag kunde få dem alla att känna sig värdefulla! Men som sagt "ingen kan göra allt men alla kan göra nåt". Man kan inte hjälpa alla....men visst kan man försöka?

Måste koppla bort nu en stund, tänka på något annat, något skoj. Tittar ut och ser solen skina, underbart. Och blir glad när jag ser en sjungande och dansande Alma som är bjuden på kalas i sin nya klass i helgen. Vad härligt med vänner! Jag gläds samtidigt åt att jag har många fantastiska vänner.
I förrgår fick jag ett mess av en vän där hon skrev "är så imponerad över allt arbete du lägger ner. Hoppas du förstår hur unik och enastående du är, kram"
Jag vet nog inte det riktigt, hur unik och enastående jag är, men tack vare mina vänner och dessa fina mess/ord mm jag får börjar jag uppskatta mig själv, känna stolthet och gilla den jag är. Sakta men säkert byggs självförtroendet och självkänslan upp igen, efter ett ras pga "honom".
Tack vare mina vänner är jag den jag är och vågar vara stolt över mig själv.
Tack vare dem vågar, kan och vill jag kämpa vidare.
Tack Elisabeth för messet och tack alla riktiga vänner jag har. Ni är ovärderliga och guld värda!

Kram

onsdag 19 augusti 2009

Många yttrar sig

Helt rätt beslut, kammaråklagaren Rolf Hillegren får inte utreda sexualbrott (eller vill inte själv som jag med läst).
Jag har följt debatter och läst vad många tycker ang Hillegrens yttranden. Många går på min linje, att våldtäkt faktiskt begås även (mest) inom relationer (el bekant) och utan våld.

De som inte är på min linje skriver saker som jag blir upprörd/berörd av.

"Våldtäkt är ett sånt hårt ord, varför inte kalla det överraskningssex"
VA? Hur tänker du nu? Överraskning, har inte det en positiv klang?

Många har även skrivit att tjejer anmäler falskt, alltså hittar på. Absolut det har hänt men hur vet man att det är falskt? Tjejen kanske är rädd, skäms eller av annan anledning drar tillbaka sin anmälan. Om det nu händer att tjejen får upp fallet i rätten kommer det definitivt visas där om gärningsmannen är oskyldig. Eller innan hos polisen. Att kunna ljuga så mycket för olika personer måste vara otroligt svårt. Om allt nu är lögner, hur ska man kunna hålla reda på allt. Någon gång skulle sanningen komma fram.
Sen vet jag att det är jätte jobbigt (men värt det) att genomgå dessa förhör och rättegångar. Man vänds ut och in, får berätta ALLT om en själv. Det slipper förövaren ofta....lustigt det där.
De pressar en och vänder och vrider på frågor så man blir helt paj i huvudet. Så om man skulle ljuga kommer det fram. Till och med jag som pratade sanning blev helt yr i huvudet och fick lustiga tankar.

Ett till yttrande handlade om att tjejer faktiskt kan ändra sig i efterhand. Såklart, det kan väl alla. Men tror man vet om det rör sig om ånger eller våldtäkt. Jag har ångrat mig med killar, men har även blivit våldtagen. Jag vet skillnaden. Men kan hålla med om att gränsen kan vara hårfin och bevisen viktiga för ett fall. Mycket runt om spelar in också i dessa fall som fylla mm. Som om tjejen är så full att hon inte kunnat säga nej mm. Våldtäkt alltså....
Han som kom med yttrandet skrev vidare "Att bli anklagad för våldtäkt, hämtad av polis på jobbet, förhörd, omskriven i media osv. bara för att några dagar bli frisläppt för att tjejen ändrade sig och erkände att hon hittat på alltihop, är det så j**a skoj? Är det "collateral damage" man får ta, eller?
Mitt svar jag gärna hade velat säga är "var glad att du blev fri och att hon erkände" och "tror du att det är så j.... kul att bli våldtagen och inte trodd"? På nåt sätt ser jag hellre att en oskyldig tas in en gång för mycket än en för lite. Att en skyldig blir fri. Som sagt så litar jag på att sanningen kommer fram och att polis och rätten får göra sina jobb och gör det bra.
Tror absolut inte det är kul att bli oskyldigt dömd men med tanke på alla de våldtäkter som inte anmäls så.....
Känner mig lite hård nu och ibland kanske inte det jag skriver läses/förstårs "rätt", som jag menar det. Jag tycker absolutb det ska vara straff för den som hittar på med såklart, om det nu visas vara så.

Avslutar med en mening jag läste ur Malin Wollins blogg. "Jag undrar just om Rolf skulle se det som dålig etikett om han blev älskad i stjärten mot sin vilja. Utan våld alltså."

En ny dag avklarad, blev en pizza nu ikväll och god glass i solen efter Almas skola....mums. En moffardag, kanske en power walk i morgon:)
Nu mitt älskade bachellorette, wow love.

Kramar P

tisdag 18 augusti 2009

Jag blir illamående av dessa uttal

"Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm uppskattar att rättssäkerhetsaspekten betonas.
– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han. Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.
– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han."

Vad? Ordningsföreelse?
överfallsvåldtäkter är de som ska räknas? Sex i hemmet ska man bara ställa upp på? Går det inte att bli våldtagen hemma?
Det är ju faktiskt hemma, eller i alla fall av en bekant de flesta våldtäkter begås.
Jag blir stum av sådana uttalanden. Det är just sådana som gör att människor därute som blivit våldtagna eller sexuellt utnyttjade inte vill anmäla. Denna syn på våldtäkt gör det ännu svårare att få fast gärnings"männen" och möta upp dessa "offer" (överlevare som jag hellre säger").

Usch, mer kurser för personer som möter utsatta personer i sitt jobb verkar vara ett måste, det visste man väl men nu blir det ännu klarare.

Just nu är det rättegång för en kopplerihärva i Sthlm, man önskar ju att domare och nämndemän där tänker annorlunda. Känner med "offren" där som fått utstå mycket, rättegången har varit tvungen och tas om. Vilken situation för dessa flickor, det är jobbigt "bara" en gång. Nu får de utstå ännu mer. Sänder tankar och styrka till dem.

Idag var det bidrags och projektmöte med Novahuset, MYCKET skulle skrivas och beräknas. Helt slut nu. Ett års ideelt jobb börjar ta på mig:) Men tycker det är så kul och snart får vi hoppas att jag kan leva på det med. Tack tjejer för ett hårt jobb idag, ni är guld värda!

Jag sov inget i natt, en hemsk mardröm förföljde mig och jag vaknade med ångest, var ledsen, rädd och otrygg. Varför? Vad vill drömmarna säga?
Dessa mardrömmar är så verkliga och känslan sitter kvar länge. Svårt att förstå att det bara är en dröm. Kan ibland vara arg på personen i drömmen för vad den gjord mot mig där. Fel, visst men känns så äkta. När jag blir rädd och otrygg har jag en tendens att bli arg och irriterad i stället för att berätta och bli ledsen.
Ett projekt att jobba med:)

Nu är Alma med mormor och handlar en mindre skolväska. Kan ju inte ha gympaväskan asså:). Har jag en tonårsdotter helt plötsligt....OJ vad tiden gick fort.
Ännu en dag i skolan för henne och hon stormtrivs.
Själv är min nervositet kanske förklaringen till drömmarna. Många tankar far genom huvudet innan jag somnar. Blir detta bra? Kommer skolan vara bra? Vänner? Har vi gjort rätt?
Denna otrygga känsla....tips om hur jag ska komma ur den?

Kram på er

måndag 17 augusti 2009

En tanke


Min goa vän Nina och jag

Lunchen hos Nina med familj
Mina sötisar i poolen
För några dagra sedan skrev jag om att vi borde bli bättre på att tycka om , vara stolta och ta hand om oss själva. Som en kommentar fick jag några rader jag fastnade för.
En kvinna skrev dessa kloka ord till mig som hon fått höra.

"Du ÄR rätt". Inte att jag alltid gör, tänker, tycker eller säger rätt... Men jag "ÄR" rätt, som den jag är. "

Så sant, mina handlingar eller val kanske inte alltid är de bästa, men jag (vi alla) är rätt. Ska ta med mig dessa ord i framtiden, tack för dem Madeleine.

Nu är första skoldagen slut för Alma och tack gode Gud, det gick bra, hon fick vänner och stortrivdes. Som förälder var det stort och nervöst och många frågor cirkulerade i mitt huvud. Tänk om klassen är så tajt och inte tar emot henne på ett vänligt sätt, tänk om inte fröken och skolan är bra. Men jag och framförallt Alma är så nöjda. Hon fick sitta bredvid en kille, Theo.

Vi har tillbringat dagen med syster (moster till barnen) och senare åkt till barnens morföräldrar där Erikas kille och min andra syster dök upp. En middag jag stod för idag, händer inte varje dag:) En god efterrätt väntade också, det var vi värda efter dagen.
Morfar läser saga nu och tror Alma somnar som en stock, igår var hon nervös så hon var vaken till över tio.
I morgon väntar styrelsemöte med Novahuset.
En dikt jag hittade i en bok som kommer finnas på våran nya hemsida inom en vecka då den lanseras:)

”We are here to listen…
Not to make mirakles

We are here to help women discover what they are feeling…
Not to make the feeling go away

We are here to help a women identify her options…
Not to decide for her what she should do

We are here to discuss steps with a women
Not to take the steps for her

We are here to help a women discover her own strength…
Not to rescue her and leave her still vulnerable

We are here to help a women discover she can help herself…
Not to take responsibility for her

We are here to help a women learn to choose…
Not to keep them from making difficult choises

WE ARE HERE TO PROVIDE SUPPORT FOR CHANGE

C.Parsons 7/78 Wife Abuse Crisis Service, Memphis TN

Den berättar bra om verksamheten och vad ideelt arbete handlar om. I morgon ska vi fylla i sju ansökningar, pust. Håll tummarna att vi får pengar och kan driva verksamheten som vi vill. För tjejer och kvinnor därute, samt i framtiden även för killar/män. Det är vår vision. Övergrepp är övergrepp för ALLA människor, vita, svart, hetro-bi-homosexuella, kvinnor och killar. Jag hoppas vi kan driva detta så alla kan få rätt hjälp, just nu får vi skicka vidare de vi inte kan ta emot/har kunskap att ta emot. Men att samarbeta är bra, samverkan är så viktigt mella de olika verksamheterna.

Nu blir det lite friidrott:) Saknar min lilla Ella som är iväg med T.

Igår skrev jag att jag fått fina ord av min vän Nina, idag fick jag (Alma) ett från Alexander (Helena, Almas gudmor hade skrivit då han bara är 1 1/2 år:)). Det var ett lycka till mess på första skoldagen. Små ord kan göra så mycket. Tänk på det, det är inte svårt, inte jobbigt och det ger så mycket. Både att ge och att få!

Jag är glad, stolt idag och älskar min skol-Alma. Första skoldagen...:) Kan inte fatta det när jag blickar tillbaka på de åtta år som gått.
Vår uppförsbacke har lett oss hit, till lyckliga dagar där kärleken är viktigast och vi bara kan njuta av att leva, tryggt med varandra.
We made it och det är vi fasiken värda!
Kram på er alla fina

söndag 16 augusti 2009

Uppladdning

I morgon blir min "lilla" Alma stor, första klass....nervöst. Är nu på en annan plats, känns nytt och spännande men inte som hemma, än. Kommer bli bra men nu är det för mycket tankar i huvudet för att känna efter på det sättet.
Som vanligt fick jag de rätta orden av min vän Nina nyss, tack. Hon säger det jag egentligen vet men är alltid skönt att höra varma ord från en klok vän.

Blir att gå upp tidigt i morgon, första skoldagen börjar klockan åtta. Min syster och jag ska kolla där vi ska bo, läget runt om och invänta att skolflickan blir klar.
Spännande, hoppas man kan somna i natt. Alma ligger och vänder och vrider sig där inne hör jag, hon borde sova:)

Skriver mer i morgon, ska ha en myskväll med sys Erika nu. Hon läste precis en påhittad saga för Alma och drog nu fram stickningen, som värsta mormorn:)

Kram på er från en nervös, spänd och lycklig mamma

lördag 15 augusti 2009

Jobbigt vänskapsavsked....

För nästan fyra år sedan tog kärleken mig hit (bullen i ugnen hade också lite med flytten och göra. En ny stad, nya vänner och en ny start. Det behövde vi, Alma och jag.
Vi hade bott i en tvåa i Norrköping och när T kom in i vårat liv kom han "hem" på helgerna. Det gick rätt fort så var vi en familj, varken dåtid eller framtid spelade någn stor roll. Då var det nuet som gällde, han tog sig an Alma och älskade henne (och mig). Jag var lycklig, liksom svävde på moln. Trodde aldrig det skulle kunna bli så fint, en familj. Bullen i ugnen hejda sig inte utan blev till rätt fort. Då kände vi båda att vi var tvungna att bo tillsammans som en riktig familj och vi flyttade.
Jag var nervös för allt möjligt och lite skeptisk till staden. Men denna kärlek...
Vi flyttade och blev den där riktiga familjen. Lämnade vänner och familj som jag så klart kom att sakna.
Dessa år har gått jätte bra, barnen har stortrivts på dagis och skola, med vänner och i denna fina del av staden.

Jag hade två "gamla" vänner här redan och det betydde mycket. Men alla har ju sitt och avstånd betyder en del här. Så jag saknad någon nära, en vän, en riktig vän. Jag hittade två, en nere i lekplatsen:) Hon hade tre barn varav den äldsta var som Alma och den yngsta som Ella.
Den andra vännen träffade jag på Almas inskolning på dagis. Vi var båda höggravida och skulle skola in våra stora barn på samma dagis och samma avdelning.
Var nog ödet. Sen dess har vi skrattat, lekt med barn, badat, lunchat, fikat, pratat problem, gått (joggat) och njutit av vår vänskap.

Den tjejen, fina Nina, har räddat mig dessa år. Hon har blivit en av de finaste och bästa vänner jag har. Hon är rolig, klok, allvarlig, känslig, ödmjuk, förstående, omtäksam, fördomsfri, rolig, pålitlig och en underbar vän. Kan nog beskriva henne på många fler sätt men får räcka, ni förstår nog:).
Utan henne här hade det varit ensamt, tomt och inte alls lika roligt.

Idag gjorde hon en sådan där typiskt fin "Ninasak". Mitt i packandet och böket blev hela familjen bjudna på lunch. Det betydde mycket, dels för att slippa laga mat men även att komma bort en stund och träffa vänner. Det blev en fin "avskedsmiddag" med god mat, efterrätt, bad i poolen och mycket trevligt sällskap. Våra barn simmade i poolen och lekte så bra, det var en mysig stund. Det blev inte bara en lunch utan fyra timmar....så går det när man har trevligt.
När vi skulle gå tror jag att både Nina och jag stod tårögda, ville inte säga hej då. Vill inte flytta ifrån henne. Får man ta med dem?:)
Det gör lite ont och är sorgligt, kommer sakna henne så otroligt mycket. Vi flyttar inte långt men ändå. De måste snart komma och hälsa på.

Tack för en fin dag vännen, du är bäst. Sitter med tårar i ögonen, du är en sann vän som kommer vara saknad varje dag. (Ska lägga upp nån bild på oss framöver från idag)

Nu tillbaka till packandet och lite lördagsgodis mellan varven.

Kram P

fredag 14 augusti 2009

Ondskans ansikte

Jag har sett det, jag har utstått det.
Ansiktet (ansiktsuttrycket) fyllt av ondska.
Det har förföljt mig, ibland har det varit det första jag sett framför mig när jag vaknade, ibland även när jag somnade. Det har förföljt mig i drömmarna om natten och gjort så jag vaknat tvärt och trott att det var nära.

Nu har jag haft fria nätter, känns lustigt. Som en ond vana man blivit beroende av som nu är borta. Det är tomt, på ett bra och skönt sätt.

Kommer ihåg sista gången vi sågs (utanför rättssalarna). Det var i september (tror jag)-05. Han ringde och skulle komma över med någon peng till Alma. (det hände typ två gånger dessa år, vilket inte gjorde något). Jag tror egentligen aldrig hon var orsaken till att han kom då han alltid kom sent när hon sov och frågade aldrig hur det var med henne...

Han kom och var denna gång "annorlunda", han var nere och behövde hjälp. Han berättade om sin tjej som han försökte lämna men som vägrade(vilket isade sig vara tvärtom). Han visade mig typ hundra sms från henne med samma gulliga innehåll. Jag hade den vanliga inställningen, han har skickat dessa till sig själv från en annan mobil. Jag kände igen beteendet och orden i messen. Kunde vara hans ord. Ord jag hade fått höra.

Han höll sig hela tiden på avstånd och "skötte" sig. Men hela tiden blinkade en varningssignal inom mig. Jag höll mig lugn med, då Alma var i rummet bredvid. Jag är glad att han inte försökte något då jag varit "tvungen" att utstå något jag inte velat, just på grund av min dotter. Hon kunde inte få vakna.
Men inget hände den kvällen/natten. Han försökte på sitt sätt få över mig på hans sida, tycka synd om honom men som tur var hade jag denna tid blivit en duktig skåderspelerska själv. Jag höll bara med för att hålla honom lugn. Och i bakhuvudet sa min inre röst, "lita inte på ett enda ord han säger". Det hade jag lärt mig.

Han stannade i soffan när jag lagt mig. Jag sov ingenting, blundade knappt och låg med en knuten näve under kudden (som det hade hjälpt om det hände något). Den knutna näven hade inte kunnat rädda mig men den stod för något, min kamp om mitt liv, min vetskap om vem han egentligen var och nu jäv...tänket.

När han trodde jag sov smet han ut och skickade ett mess. Han är och var en flyende man. Det jag inte visste då var att han var häktad i sin frånvaro för hemska brott mot kvinnan som anmälde honom först, kvinnan han så länge plågat och som äntligen lyckats ta sig därifrån.
Det jag inte visste då var att denna kvinna skulle få även mig att anmäla och komma ur "garderoben". (då jag förstod att det inte slutat med mig, att han hade gjort sig skyldig till mer och fler kvinnor var drabbade)
Det jag inte visste då var att ett år framöver skulle förhör, tingsrätt och hovrätt vara mitt liv.
Det jag då inte visste var att minnena skulle behöva komma tillbaka upp till ytan och börja plåga mig igen.

Han berättade aldrig att han hade en annan tjej där hemma, som just då var på förhör.
Han berättade aldrig sanningen....som vanligt.
Är bara glad över att inget hände den natten, att han gjort något mot mig eller Alma, att polisen kommit in och tagit honom mitt framför en "sovande" Alma. Är glad över att han "bara" försökte få över mig på sin sida.

Så nog har jag sett vad jag kallar ondskans ansikte, kanske inte helt den kvällen då den gömde sig under en yta av manipulation och lögner. Men just det är väl en ondska?
Ondskan hade så många gånger innan skrattat mig i ansiktet, gjort mig livrädd.
Nu är ondskans ansikte blekare och blekare, nu lyser mina barn, min familj och vänner upp och ger mig vackra ansikten att njuta av, ta del av.
Tack för att ni räddar mitt liv VARJE dag!

Kram på er

torsdag 13 augusti 2009

Lite nyheter jag fastnat för

Jag gör ännu ett nyhetsinlägg mitt bland flyttkartonger, stök, barn och jobb:)

I söndags trampade många cyklister från hela Sverige ett lopp, Ride of hope, till förmån för barncancerfonden. Den sista etappen leddes av nioåriga tjejen Henny Sundqvist som hade en hjärntumör men som nu friskförklarats. Vilken tjej och förebild, vi borde cykla allihopa nästa år, när det går till något bra som barncancerfonden.

På tal om träning läste jag idag i expressen om midnattsloppet i Göteborg och Stockholm där både enskilda och företag ställer upp. Det finns även lilla midnattsloppet för barn och ungdomar, där en del av anmälningsavgiften går till Ronald Mcdonald Barnfond, det gillar jag. Borde vara fler sådana "tillställningar" där en del går till välgörenhet. Tåls att tänka på, kanske kan hitta på nåt i framtiden:)

En annan nyhet som har fastnat är att Tele2 skickar kontantkort till sjuåringar, nu när de börjar första klass....Jag slipper nog reklamen då vi har skyddade uppgifter, lika bra det. Vad ska Alma med en mobil till, hon är alldeles för liten. Kanske i 4an eller 5an då egen hemmanyckel blir aktuellt. Vad tycker ni om detta?

Vi har precis ätit fiskgratäng och jag ska nu jobba lite. Jag och flickorna har varit på picknick i lekparken idag, sol och blå himmel. Plötsligt dök ETT mörkt moln upp och vi fick ta skydd under en stor ek. Där stod vi med varsin vagn (tjejerna hade så klart med sig sina dockor och dockvagnar).
Alltså ännu en mysig dag med ögonstenarna.

Kram Paulina

onsdag 12 augusti 2009

Hopp

Lyckan kommer lyckan går....antar att det är sant. Man kanske inte kan vara helt lycklig alltid, vissa minnen, relationer eller eget mående kan påverka mycket. Det runt omkring en spelar roll, men tror det är viktigt att lyssna på sig själv och sin kropp mitt i allt omkring.
Ofta vet vi vad vi mår bra av, vad vi vill och klarar av.

Det är även vi själva som ofta sätter stopp för oss själva, vi tror inte på oss själva, våra egenskaper och våra kunskaper. Att sätta en käpp i hjulet på oss själva är vi bra många gånger. Men det är väl där man ska börja om man ska må bättre, hos oss själva. Vi lever trots allt med oss själva hela livet. Andra människor kommer och går, det kan vi aldrig förhindra. Hur ont det än gör att inse, hur svårt det än är att förstå.
Vi vet aldrig vad som händer....
Det vi vet är att den vi alltid sitter ihop med är oss själva, varje levande stund på jorden ska denna "människa" (vi själva) leva med oss.
Det gäller väl då att älska denna person, att ta hand om den och vara sin egna vän.

Jag har ibland svårt för att lyssna på mig själv, tvivlar "gärna" på mig själv och känner mig då nere. Men någonstans inom mig växer någon slags kraft som aldrig verkar slockna....en kraft som står för hopp och kämparglöd.

Jag vet att det viktigaste är hur JAG ser på mig själv, mina fel och brister och mina bra sidor. Det är viktigt att veta vad jag vill, önskar och hoppas. Ibland står människor i vägen för en, de blir som en dörr man vill sparka bort. Om vi i stället bara öppnar dörren till oss själva kanske inte deras åsikter spelar någon roll.
Att sträva, söka och finna lyckan i olika situationer är inte lätt. Som sagt behöver man inte och kan nog inte alltid vara lycklig men ändå tror jag att om själen mår bra har vi någon slags trygghet och det svåra blir lättare.
Det är många gånger frestande att ta den lätta vägen, att tvinga sig att glömma, ge upp, gömma sig eller inte ens försöka.

I sorger har någonstans vår själ blivit skadad, tror min fortfarande svider lite. Såret blöder inte längre men ärret har precis börjat läka. Kvar kommer ett ärr alltid finnas men med ärr blir vi starka. Jag tror ändå det, vi får inte mer än vi klarar av, från Gud, Allah, någon annan, vad vet jag vem som bestämmer det. Men tror (jag vill tro) att vi går starkare ur varje sår (sorg). Vi lär oss något och vi känner att vi klarade av det.
Man kan säga att det inte är värt det, och kan hålla med. Vissa saker vill man inte behöva gå igenom, tro mig jag hade gärna sluppit mycket i mitt liv. Det kanske inte är värt det, men när det väl har hänt finns det inget vi kan göra åt det. Hur svårt det än är så kommer man till vägskälet och då finns då bara två vägar, att själv falla till marken eller kämpa..

Det är absolut inte bara att resa sig upp, borsta av sig och gå vidare....men att välja hoppet om att det går tror jag sår ett frö i oss själva. Ett viktigt hopp.

Jag känner att jag bara skrivit på idag, hoppas ni förstår vad jag menar:)
Ta hand om er själva, gör det ni gillar, umgås med de ni gillar och lyssna på er själva. Ofta finns svaren inom oss....halleluja:)

Vi är dåliga på att älska och berömma oss själva, GÖR DET!
Man borde göra som man blev tillsagd i "gruppen", att skriva ned något varje dag som man är stolt över med sig själv, något man gjort bra under dagen och se sig själv i spegeln och säga att man är värdefull! Hur svårt kan det vara?

Kram P

tisdag 11 augusti 2009

Nu härjar mord/mordförsök..

Det är läskigt, det är sorgligt och hemskt. På senaste tiden har det varit mycket tragiska våldsdåd, för att bara nämna två, mordet på den unga mamman i linköping och svartsjukedramat som ledde till mordet på 15 åriga Therese.

Nu de senaste dagarna har nyheterna kretsat runt mord/mordförsök på unga tjejer. Så tragiskt när någon tycker sig ha rätten att avsluta en annans liv. Så tragiskt för alla inblandade....
Blir det vanligare eller läser jag bara mer tidningar och nyheter nu?

Tankarna går till familjerna.

-Den 17 åriga flicka från Borås som varit på fest och som fick skjuts hem av "vän". Samma vän är nu häktad för mord.
-Den 15 åriga flickan från Tyresö som blev attackerad av en ung man med kniv. (Flickan klarade sig och mannen gick självmant till polisen)
-Den unga tjej i Skåne som mördades intill familjens hus, hennes bror sitter nu anhållen.

Jag skulle kunna göra listan längre men detta räcker gott och väl. Vill inte veta mer....
Kan inte sluta och tänka på och undra hur det kan bli så fel. Vad kan man göra? Vad ska man göra? När kan man se varningssignalerna på dessa unga gärningsmän?

Just nu regnar det, just typiskt när detta ämne kom upp i huvudet.

Annars har jag en mycket bra dag, så glad över flytt. Mycket att göra bara, många samtal, papper som ska fyllas i och kartonger som ska packas.
Alma börjar i skolan på mån, min stora tjej. Helt otroligt vad tiden springer iväg:) Det blir spännande, undra vem som är mest nervös, hon eller jag?:)

Nu fortsätter jag med flytt och jobb med Novahuset:)
Ta hand om varandra....
Kram på er

En vänskaplig gest:)


Anna en bekant till mig har nu denna sida, gå in och titta och beställ:)
Kram Paulina

söndag 9 augusti 2009

Ulf Lundell, vin, sol med underbara människor

Solen skiner (steker) fortfarande. Har varit i Linköping över helgen med barnen och T. Idag blir det möte med Novahuset, mycket att planera. Vi måste sitta ute, är ju så härligt väder nu. T är och badar med barnen och min kära syster Erika. (Lyckos)
Själv sitter jag här i värmen och förbereder för möte.

Igår var en underbar dag, solen sken på kära kompisen Becka som fyllde 30 år. Vi var där på en fika och sedan sågs vi igen på kvällen. Först var grillning med exet M, hans Becka, Henka och Christine. Jätte trevligt! Efter det bar det iväg till bergs slussar, så underbart ställe för en konsert. Ulf Lundell höll tiden och var på scen precis som han skulle klockan 20:00. Det kallar jag otroligt....
Konserten var mycket lyckad och tre timmar senare åkte vi mot staden igen.

Det var härligt att lyssna på musik, dricka vin i solen med fina vänner. En underbar kväll....Tack vänner!
Är glad att jag och exet fortfarande är vänner och hans nya är en sådan fin tjej som inte bara accepterar mig som vän till honom utan även blivit en vän till mig. Finns inte många som hon....

Jag blev som vanligt rörd, nu under konserten och tyvärr hade jag just då ingen att hålla om. T var iväg och handlade öl och bredvid mig står mitt ex med fästmö och myser. Log för mig själv för deras skull.
Man får sina stunder ibland, då allt känns så lätt, så fint och härligt. Då är mina frågor lätta att besvara på, svaren bara finns där. Jag vet vem jag är, vad jag vill och måste göra.....
Den känslan är fin. Vädret gjorde sitt till med.

Hoppas er helg varit lika bra
Kram

fredag 7 augusti 2009

Allt för barnen

Jag är en liten fegis ibland....men på grund av barnen trotsar jag mina rädslor. Tror det är bra. Att få svart på vitt att det inte var så farligt och att jag klarade det.
Jag är höjdrädd och förra året på Ölands djurpark trotsade jag min rädsla för höjder med parishjulet samt alla rutschkanor.
Likaså i Florida, i dessa underbara vattenland fanns ju otroligt många roliga, läskiga och "livsfarliga" vattenbanor. Man var ju bara tvungen och testa.
I förra veckan var det Gröna Lund och deras roliga åkturer. Barnen ville åka så ok.
Igår var jag på det igen, en vattenrutschkana vid stranden. Ella vill alltid åka och jag förlänger smärtsamt hennes vilja tills pappa kommer och de åker ihop. Igår hade jag inte mage att göra det....så upp på toppen, sätt lillan i knät och åk! Guuuud vad kul det var.

Så för barnens skull gör man mycket, inte bara de "vanliga" sakerna som älska dem och finnas där utan även de andra sakerna som att trotsa rädslor. Jag är glad och stolt över att jag gjorde det. Vet att jag inte hade gjort det utan dem....Det var ju inte så farligt men man har ju en tendens att skrämma upp sig och få de minsta sakerna att bli ENORMA.

Igår var det ännu en underbar, varm och solig dag. Det var kul att umgås med flickorna och bada som ett barn i vattnet. På eftermiddagen kom min fina vän Karin med sina tre gullungar. Det var kul att ses igen efter semestertider. De hade haft en underbar semester och jag blev lockad. Nästa gång går flyget till Nice, St Tropez och Cannes:)

Nu blir det glass med barnen och en helg fylld av roliga saker. Återkommer med mer information. Förbereder nu mötet med Novahuset på söndag, mycket att planera till hösten. Så spänd, nyfiken, sugen och glad över att vi är igång:)

Kram

onsdag 5 augusti 2009

När känslan återkommer....

Känner mig ibland instängd i mig själv och mina känslor och minnen.
Det finns platser jag underviker, de platser som påminner om händelser och känslor från "den" tiden. Vissa av de ställena kommer jag ALDRIG återvända till, vissa ställen påminner om för mycket smärta. En del ställen har jag inte kunnat undvika, det gör ont, det känns, det blir jobbigt. Jag vänder mig då bort, tänker på nåt annat, ser nåt annat. Försöker iallafall....
Det finns saker som påminner mig om "det", ett visst bilmärke, en viss hotellkedja, vissa ord och känslor. Ibland vet jag inte hur jag ska tackla känslorna, minnena. Då är det som ett bakslag, en återvändsgränd.
Ibland går det bättre, då är jag oövervinnlig:) Vilken känsla...

Vissa minnen kan ibland etsa sig fast, vissa ord och vissa händelser.

Kommer ihåg en dag på Björkö, vi fikade ute (en gång han vågade sig ut med mig i samma stad som han hade sambo i, jag visste inte det).
Istället för att titta ner i backen, på mina egna steg tittade jag framåt på väg mot bilen. När vi väl var inne gasade han iväg, jag kände av stämningen att han kokade. När jag tittade på honom hade ögonen blivit svarta och munnen började tugga fradga....jag blev still, tyst och "medgörlig". Bara var.... Han började skrika åt mig, alla världens hemskaste ord, alla elaka, smutsiga ord som sårade djupt. Jag hade tydligen tittat på en kille och allt jag tydligen ville göra med honom (vilket jag inte visste själv) fick jag höra....och vad det då gjorde mig. Till en ho..
Det var ett vanligt ord, det var hans benämning på mig,
Han brast den gången med, jag var ledsen, sviken och livrädd....igen. Det slutade inte på dödsbädden, jag levde dagen efter. Men en bit av mig försvann då, som så många andra gånger han svek mig. En bit till dog.

Det är rädslan som är svår fortfarande. Den sitter kvar, jag rycker till av minsta ljud, kollar dörrar och fönster, tittar och lyssnar bakom mig vart jag än går. Har nog tusen antenner ute på spaning utan att veta om det. Denna katastrofkänsla är jobbig att bära, som om något alltid kan hända. Att bära den själv är jobbig, att ha överfört den på min älskade dotter är det värsta. Min älskade oskyldiga dotter liknar den stressade och otrygga mamman alltför ofta. Vill inte! Jobbar på det. För att vara otrygg är det värsta man kan vara...

Idag var det en ny dag på stranden med fina vännen Nina, våra barn och picknick. Det blev mycket prat om kärlek, trygghet och oss. Alma lekte så fint med hennes Emil och följde med dem hem för att grilla, bada i poolen och leka = - ett barn.
Sen kom Agnes (Ellas bästis), de lekte sen följde Ella med dem hem för att ta igen de förlorade dagarna bästisar emellan = - ett till barn.
Där satt jag med all packning, picknick, leksaker och en stor uppblåstbar baddrake:) Försökte få ur luften när T kom, såg nog rolig ut. Vi hann handla och äta, själva, innan hämtning av barn. De hade haft underbara kvällar.

Nu är det 24 grader ute, vilken kväll. Hade velat gå ut och gå, men kan inte slita mig från bachelorette och kärleken där:)

Kram på er

tisdag 4 augusti 2009

Skyddad id

Att behöva skydda sig, vilja skydda sig eller att vara tvungen och skydda sig mot en annan människa betyder skyddad id el adress, kvarskrivning eller andra lösningar. Just nu är jag sååå förbannat trött på jobbigt det kräver. Samtidigt är jag glad att vi har ett sådant system som skyddar dem som är behövande.
När man ska hyra bostad, köpa bostad, fixa med bank mm är det oftast trubbel. Det tar lång tid och man verkar mest vara till besvär.

Man får alltid blicken, undra varför de lever skyddat? Många bemöter en väl men just krånglet gör mig less. Även jobbigt att behöva vara den som måste "fly" och gömma sig. Jag är inte gärningsman, jag är inte straffad. Men jag är målsägande.
Familjen får lida mer än vad många tror. Många frågor kommer upp. Ska barnens namn finnas med på listor? Ska tele nr vara det? Ska de få fotograferas med de andra?
Det vill inte jag ta ifrån dem, de är barn och jag vill att de ska leva så normalt som vanligt. Men vissa saker ger jag inte ut till vem som. Jag är rädd om mig själv, men framför allt om mina barn.

Jag klagar inte men undrar ibland om systemet inte borde kunna fungera bättre ibland. Tro mig, jag är tacksam för all hjälp och ångrar inte en sekund det jag gjort, anmäla och anta en ny identitet. Bara jobbigt för familjen många gånger. Puss på er.

Hade ett bra möte med Becka, Inka och Nadine igår. Blir ett roligt och givande samarbete tror jag. Tack tjejer för ny kraft....Becka sa åt mig att det lyste i mina ögon när vi pratade om Novahuset och planering. Ser verkligen fram emot hösten....
Det var även kul att se ex kexet, han såg så lycklig ut. Det gör mig varm inombords. Äntligen är han tillbaka hos sin livs kärlek igen med en liten krabat i magen. Jag är säker på att Theo tittar ner på dem och ler och ser fram emot ett syskon. Jag vet att han finns där, där uppe bland änglar, fågelsång och goda människor.

Idag har jag avverkat en härlig dag på stranden med underbara Nina, hennes söner och Alma. I morgon blir det detsamma, mina flickor och förhoppningsvis Nina med söner. Nu är vi hos svärfar och fru, deras nyfödde son och storebror. T:s bror med tjej samt lillasyster är också här, härligt familjekalas. Barnen leker och hoppar studsmatta, vi har fått underbar mat och efterrätt. Får jogga hem nu, träningen har gått förlorad denna kväll:)

Hoppas ni mår bra och att solen lyser på er. Njut av värmen, ljuset....då orkar ni hösten och vintern bättre.
Föresten blev jag sjuuuukt sugen på en bebis till när jag såg och kände på söte Robin som nu är en vecka. Hormoner:)

Kram P

söndag 2 augusti 2009

Att bygga broar

Nya sidan till Novahuset är snart klar och redo att lanseras:) Det är mycket som väntar nu i höst, mycket arbete. Jag längtar och ser fram emot det. Två steg fram och ett bak (det är trots så det ser ut, ni vet politiker och kommunfolk går man inte alltid hand i hand med trots liknande visioner). Det är pengar det handlar om, som vanligt. Men just nu vägrar jag ge upp bara för att inkomsten inte är vad den borde. Detta är för viktigt för att strunta i. Jag ger det ännu några månader.

I morgon ska jag och Becka från Novahuset ha ett möte med Inka och Nadine. De ska också starta förening med inriktning föreläsningar. Vi hoppas på någon form av samarbete då vi arbetar med samma "problematik". I morgon får vi se hur vi känner för dem som personer, deras mål och tillväga gångssätt och planer. Vore kul om deras mål stämde med våra och vi trivs tillsammans så vi kan jobba ihop. Ju fler desto bättre. Man måste bygga broar och samverka i denna "bransch". Viktigt att hålla ihop och få stöd från olika håll. Alla har något och komma med, nya ögon och se på saker med och det är inspirerande med nya ideer.
Inka har jag redan mött och hon och jag klaffade direkt, kändes jätte bra. Hoppas mötet går bra i morgon.

Idag var vi på stranden och solade och badade, sedan en gå/joggingtur med underbara vännen Nina i det härliga kvällsvädret. Mina benhinnor och vader gör dock ont efter några meter. Vill att kroppen ska vänja sig NU men får vänta och vara realistisk. Blä! Kan ju inte det. Boring.....

Kram på er

lördag 1 augusti 2009

Omöjliga ekvationer

Sitter utmattad i soffan, har varit ute och gått/sprungit. Det är en underbar väg, längst klipporna, fram till badet och hem. Älskar att gå i naturen, kunna se och höra vattnet intill en. Komma bort från den vardagliga stressen, alla måsten och bara koppla bort allt. Sudda ut och bara låta nya tankar komma, vissa raderas snabbt vissa hänger kvar och tåls att tänka på.

Det med egenskaper kom upp idag när jag kände mig helt slut men ville springa mer.
Den ena sidan av mig är en vinnarskalle som vägrar förlora, vägrar ge sig och ge upp, den är envis och starkast i världen.
Den andra är lat och ger hellre upp. Dessa två sidor tillsammans ute på ett "pass" är svårt att bemästra. Jag vill så mycket, trots min otroligt dåliga kondition. Har liksom inte tid, ork och lust att ta det lugnt, att börja försiktigt och trappa upp...Nopp, inget för mig. Allt ska ske direkt, nå målen direkt, se resultat och orka NU.
Innerst inne vet jag att detta inte är möjligt, man måste börja lugnt och trappa upp. Resultaten kommer senare. Speciellt när man inte tränat på ett tag.

Jag är likadan på jobb, därav jobbångest. Nytt jobb, då ska jag kunna ALLT i början. Hjärnan vet så klart att detta är helt omöjligt men verkar liksom inte gå in. Likaså med mina mål i livet, vill dit nu. Har ingen ro att njuta av nuET och vara lycklig över det som finns. Det kan ibland skapa agg mot mig själv. Så vill jag inte vara och försöker tänka en extra gång och njuta av nuet och invänta mina mål, mina drömmar. Varför brådska?

Dessa två sidor är ännu en grej att jobba med, dock glad att jag vet om dem så de kan ändras. Tips?

Kram på er, ät nu lite godis, det är lördag:)
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se